Svärdet och hinden [sv]
Forum > Fanfiction > Svärdet och hinden [sv]
Användare | Inlägg |
---|---|
Milanima
Elev |
Titel: Svärdet och hinden
Språk: Svenska Typ av text: Fanfiction Antal kapitel: 1 Färdigskriven: Ja Rating: G Beskrivning:Kapitlet Silverhinden från Dödsrelikerna utifrån ett annat perspektiv. Spoilers om man inte läst kapitel 33 i Dödsrelikerna eller sett DH part 2 än! Ok. Detta är mitt första försök att skriva en fanfiction, så var snälla!!! Svärdet och hinden Han svepte sin svarta mantel tätare omkring sig. Både för att skydda sig mot den iskalla vinternatten och för att hindra att de tre ungdomarna upptäckte honom. Hur han skulle kunna locka till sig pojken hade han inte behövt fundera på länge. Han visste att pojken aldrig skulle kunna motstå henne. Att gömma svärdet på ett ställe dit hon skulle kunna föra honom och där inga snappare skulle kunna få tag på det först var däremot en annan femma. Till slut hade han fått syn på den lilla skogstjärnen. Det perfekta gömstället. Svärdet syntes bara när man kom nära. Han lindade upp paketet han hade med sig och betraktade svärdet. Godric Gryffindors svärd! Han hade förvånats över hur lätt det fallit i hans hand när han tagit det från dess plats på Dumbledores kontor. (Nej! Hans kontor! Han var rektor nu. Inte Dumbledore! Dumbledore var död! Det stack fortfarande till av sorg i hans hjärta när han tänkte på det. Ännu mer när han tänkte på att det var han som mördat honom.) Den gamle mannen hade alltid sagt att bara en sann gryffindorare kunde bära Godric Gryffindors svärd och känna dess riktiga kraft och kopian hade varit enkel att bära till Lestranges valv på Gringotts. Därför hade han först blivit förskräckt när kraften från svärdet brände i hans hand och han hade slängt det ifrån sig. Porträttet av Albus Dumbledore hade gett honom ett vänligt leende när han vänt sig om med en frågande och förvånad min. "Minns vad jag en gång sa om att vi sorterar för tidigt", hade han sagt med samma lugna röst som alltid. Försiktigt sänkte han nu ner svärdet i tjärnen och mumlade en formel för att få isen att åter frysa ovanpå. Han var noga med att kasta trollformeln för att dölja sina fotspår när han tog skydd bakom två trädstammar som växte tätt ihop. Där kunde han ha utsikt över vad som hände. Han rensade huvudet från alla tankar utom de på henne. Hans enda riktigt lyckliga minne! "Expecto patronum!" mumlade han och ur hans trollstav kom den silverglänsande hinden. Den travade fram till honom och han strök den över nosen. Tårarna hotade att tränga fram, som alltid när han såg på sin patronus, men det fanns inte tid för det nu. Nu var det bara att skicka iväg henne till pojken och hoppas att han skulle förstå. "Jag gör det för dig min ängel!" viskade han till ingen alls och den hans hjärta värkte efter och släppte iväg hinden till pojken. Han såg efter henne och suckade djupt. Så vacker hon var! Hennes silverglans lyste upp den mörka vintertäckta skogen. Jo då! Hans plan fungerade! En liten stund senare såg han pojken komma efter hinden. Han såg svärdet och hoppade i sjön. När han inte kom upp till ytan på flera minuter hade han blivit orolig. Skulle han bli tvungen att avslöja sig? Att rädda den förbaskade pojken hade blivit vardagsmat för honom de senaste åren. Han suckade och var precis på väg ut från sitt gömställe när han såg den så lojala vännen komma till undsättning. Äntligen förstod han vad Dumbledore hade menat när han förklarat att Weasley och Granger båda kompletterade Potter och att det därför var viktigt att trion fick möjlighet att avsluta vad det nu än var för uppdrag som den gamle mannen gett dem. Snape suckade. Han hade fullföljt sitt eget... Nåväl, nästan. Han behövde fortfarande komma åt att förmedla den sista biten av information som Dumbledore gett honom till pojken. Detta skulle dock bli svårare och han var tvungen att fundera vidare på det problemet till ett annat tillfälle. SparksMoonstone122 på pottermore 16 jul, 2011 02:26 |
childhoodlight
Elev |
ÅH! Gripande, fantastiskt, undebart. Du skriver riktigt detaljerat vilket gör allting snäppet bättre; du gör så att en bild blir kristallklar i huvudet när man läser rad för rad. I like it, really. Du har alltid varit bra med ord. Fortsätt!
16 jul, 2011 16:22 |
Milanima
Elev |
Skrivet av childhoodlight: ÅH! Gripande, fantastiskt, undebart. Du skriver riktigt detaljerat vilket gör allting snäppet bättre; du gör så att en bild blir kristallklar i huvudet när man läser rad för rad. I like it, really. Du har alltid varit bra med ord. Fortsätt! Awww! Tack! Jag hade inte tänkt fortsätta, men jag kanske borde? SparksMoonstone122 på pottermore 16 jul, 2011 20:38 |
Benjamin
Elev |
Otroligt bra. jag skulle aldrig kunna skriva så där detaljerat
I have everything I want! 16 jul, 2011 22:07 |
Milanima
Elev |
Åh tack vad snällt! Däremot tror jag säkert du kan om du skulle försöka.
SparksMoonstone122 på pottermore 17 jul, 2011 11:03 |
Borttagen
|
Åh vad jag älskar snape :'( ÅH att han dog D:
18 jul, 2011 10:31 |
Milanima
Elev |
Jag gillar också Snape (kanske uppenbart!) hans karaktär är så komplex vilket gör honom oerhört intressant
SparksMoonstone122 på pottermore 18 jul, 2011 19:48 |
Borttagen
|
Den var riktigt bra! Även om du inte vill fortsätta med just denna fanfiction så skulle jag gärna läsa flera av dig. Du hade ett fint sätt att skriva.
20 jul, 2011 20:31 |
Milanima
Elev |
Tack! Jag funderar faktiskt på att skriva om händelser från böckerna ur andra perspektiv än Harrys. Inte då bara Snapes, utan andras också.
SparksMoonstone122 på pottermore 21 jul, 2011 00:07 |
veravoff1
Elev |
guuud vad bra meeer *bevakar*
Läs min fanfiction "only time will tell" 21 jul, 2011 00:34 |
Du får inte svara på den här tråden.