~Forever~

Hajsan, jag har blivit sugen på att skriva en ff om thg igen, så här är den!
Läs gärna

Titel:forever
Författare:jag
Rating G
Färdig:nope
Antal kapitel hittills:3
Huvudpersoner:Clove kentwell, lite Cato och Katniss osv
Handling:Clove och Cato har varit ett par i 1 år. Men det är en sak som förstör förhållandet helt. Hungerspelen. Det är Catos sista år att vara med, och Clove är den mest lovande knivkastaren i hela distriktet. trots protester tvingas dom att anmäla sig samma år. Om dom inte gör det kan det få fruktansvärda konsekvenser...

ksk inte verkar så bra, men aja:p

taggar:
Hermione05Granger
Alva e
GinnyHermionePotter
Linn Lumos
Skyfall
theLilyPotter
LunaLovegood123
Velleity
boknörd_
Akatsuki
Tonks/Luna
Sorry om jag glömt nån eller om nån inte vill bli taggad

Har nt läst thg, men bevakar för den låter asbra♥♥

Läser. Låter spännande

*bevakar* sound Nice! XD

Kul

Kapitel 1, slåttern

Skriket ekar över den tysta arenan. Hans skrik. Direkt får jag panik och började springa åt det håll skriket kom ifrån. I gläntan stod han, med spjutet i magen. NEJ!! Skriker jag, men det var försent. Han faller mot marken, död.

Jag vaknar, med en isande känsla i hela kroppen, innan jag upptäcker att jag är helt genomsvettig.
Slåtterdag. Dagen då jag och min älskade pojkvän Cato skulle anmäla oss frivilligt till slåttern, till döden. När mina mentorer Enobaria, Brutus och Lyme sa att jag skulle anmäla mig till de 74:e hungerspelen, trots att jag bara är 15 år, protesterade jag. Det var ju året som Cato skulle anmäla sig, det som han längtat mest av allt till. Dom gick inte med på det, dom sa att eftersom jag hade en sån stor talang skulle jag inte vänta.

Jag och Cato blev ihop för cirka 1 år sedan, och jag kunde inte fatta att den populäraste killen i hela distriktet valde mig, av alla tjejer. Jag Clove, en kort brunhårig tjej som ägnade hela sitt liv åt att kasta knivar åt alla håll.
Vi träffades för första gången på träningen till hungerspelen för 7 år sen. Vi skulle träna på att göra snaror, och jättemånga barn fattades.
-Du, sa han med bestämd, men snäll röst till mig.
-Min kompis är borta, så kan jag öva med dig?
Jag nickade till svar, och försökte att ignorera honom så mycket det gick.
Jag var bra på att tillverka snaror, men jag såg att det inte gick så bra för honom.
Då bestämde jag mig för att inte vara så känslolös och hjälpa honom istället och vi blev vänner. Åren fortsatte och vi tränade mer och mer tillsammans, men när jag var 13 år kunde jag inte hålla det hemligt längre. Jag var kär i han.
Jag berättade det för honom, men fick till svar att han inte hade samma känslor för mig.
Men hans känslor ändrade sig, och sen dess har vi varit oskiljaktiga.

Jag kramade om mamma en sista gång, innan jag lämnade huset för att ta sällskap med Cato till torget.
- Hej min sköna, sa han och kysste mig lätt på kinden när vi möttes i korsningen utanför hans hus. Jag tog hans hand i min, utan att säga något. Tystnaden varade ända tills vi kom fram till torget, då vi ställde oss i olika köer.

Nästa!
Fredsväktaren stack nålen i mitt finger och tryckte det blodiga pekfingret mot ett papper.
-Nästa!
Jag lämnade bordet medans jag sög på fingret för att få bort allt blod.
Jag ställde mig i kolumnen för 15-åriga flickor och såg mig omkring för att hitta Cato.
Han såg ledset på mig, men tittade bort mot scenen när Lania smith kom fram på sina skyhöga klackar.
Hon hade en knallrosa peruk och orange klänning som skar sig väldigt mycket mot varandra.

-Välkomna till slåtten i distrikt 2!
-Som vanligt, damerna först! Utropade hon i mikrofonen med gäll röst.
Det tog låååång tid att välja lapp, och när hon slutligen valt en gick hon i slowmotion tillbaka till mikrofonen samtidigt som hon vecklade upp lappen.
Hon harklade sig:
-Tarina bardsley!
Innan den 13-åriga flickan ens hunnit halvvägs till scenen ropade jag:
-Jag är frivillig!
-Bra bra bra, ropade Lania och vinkade upp mig.
Det riktigt lyste om henne, man kunde verkligen se att hon var glad över att ha ett så händelserikt distrikt.
-Och nu till pojkarna! ropade hon och drog en lapp ur killarnas skål.
-Andrew Walker!
Innan jag såg vem killen var, så hade Cato anmält sig frivilligt och var på väg upp till scenen
-Här har vi distrikt 2:s tävlande, Clove Kentwell och Cato Hadley!
-Glatt hungerspel och låt oddsen alltid vara er gynnsamma! Ropade Lania.
Vi skakade hand, och jag mötte Catos blick.
Nu fanns det ingen återvändo.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jättebra!
*Bevakar*

*Beeeeeeevaaaaaakaaaaaar*

Jättebra kapitel

Jättebra!

Väldigt bra!

Jättebra!

*bevakar*