[SV]: Rose Cross - Den slutgiltiga striden

*LÄS INTE DEN HÄR FF:N OM DU INTE HAR LÄST DÖDSRELIKERNA! DET KAN KOMMA SPOILERS DÅ! *

Titel: Rose Cross – Den slutgiltiga striden
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction som är baserad på Harry Potter och Dödsrelikerna men även påhittade fiktiva saker inom den magiska och icke-magiska världen.
Antal kapitel hittills: 2
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Utspelar sig: 1997 – 1998 (Hogwarts). Hogwarts är inte som det brukar vara. Harry, Ron och Hermione syns inte längre till på skolområdet. En ny rektor och två lärare förstör den trygga och lugna tillvaro som eleverna en gång kände. Hogwarts är inte längre en trygg och säker skola. Men vad hände egentligen under tiden Harry, Ron och Hermione letade reda på Horrokruxer? Rose Cross är en sjunde års elev från elevhemmet Gryffindor. En fiktiv karaktär som ansluter sig tillsammans med Ginny Weasley, Neville Longbottom och Luna Lovegood för att försöka stå upp mot ondskan - på sitt eget lilla vis.

~ Rose Cross: Hon är då en FF-karaktär som jag har hittat på i samband med rollspel. Hon började samma år som Harry Potter men har egentligen inte utmärkt sig så hemskt mycket genom åren och är en karaktär som trots sina fina handlingar inte hamnar i fokus. Hon är mest den som rör sig i skuggorna men agerar mot orättvisor när hon kan. Korta drag så är hon mycket klumpig, medelmotta när det gäller betyg, social, qudditch-galen och gillar att uttrycka sina åsikter. Kort om hennes utseende: Lockigt mörkbrunt hår, stora nyfikna gröna ögon, hjärtformat ansikte, feminina drag och ca 1.70 lång. ~

Del 1 - Ankomsten till Hogwarts
Londons gator omgavs utav ett dimmigt dis, vilket inte var vanligt efter mörkrets inbrott. Flera gränder var folktomma och endast ett fåtal människor rörde sig på gatorna, ljudlöst och jäktande. Gatlyckorna gav ifrån sig ett dovt gult sken, men detta räckte inte för att Rose Cross för att se vart hon satte fötterna och det resulterade i att hon nästan snubblade över sin mantel, detta var även på grund utav kvasten hon bar i sin vänstra hand. Hennes svarta skogsuggla Eclaire satt och ho-ade buttert på en lycktstolpe i närheten eftersom ugglan väntade på Roses ankomst.

”Lumos”, muttrade Rose irriterat och svängde aggressivt med sin trollstav, hon hade svårt att se på grund utav allt dis och att gå på ojämn kullersten gjorde inget bättre. Ugglands bekanta ho-ande nådde hennes öron. ”Eclaire, du är tillbaka!” Ugglan lade huvudet på sned, de stora kloka bärnstenasgula ögonen såg frågande ut. Skogsugglan flög ner och satte sig på sin kära ägares axel och pickade henne retsamt i nacken. Som en gest att Rose var försenad vilket hon var. Sorligt nog så var det vanligt för denna tankspridda unga flicka.

”Gav du meddelandet till Minerva?” frågade Rose otåligt. Till hennes förvåning hade ugglan inte med sig något brev tillsvars vilket var ovanligt. Rose hade kommit hem bara för några ynka timmar sedan från en utlandsresa och skulle anmäla frånvaro till Hogwarts. Hon var nu den nya rektorn för Hogwarts efter den tragiska döden som Albus Dumledore hade gått tillmötes.

Ugglan såg irriterat på Rose, som att de kloka ögonen ville antyda att hon inte hade tid med att ställa frågor, vilket även var sant.
”Varför måste du alltid ha rätt?” frågade Rose klagande till sin uggla och strök henne försiktigt över de mjuka svarta fjädrarna. Hon fiskade fram en uggle-godis som hon gav till sin kära uggla. Eclaire smackade belåtet med näbben.

Det enda som lugnade ner Rose en aning var att hon nu kunde använda sig utav spöktransferen så hon slapp att flyga hela vägen till slottet. Hennes steg styrdes mot en mörk och trång gränd. Där föreställde hon sig en äng en bit utanför London hon som hade besökt så många gånger tidigare. Där var det aldrig några mugglare! Ett ljudligt pang hördes och hon färdades snabbt och obekvämt i en virvel utav färger till platsen. Hon lyckades landa på båda fötterna och behålla balansen vilket var den första gången på länge.

”Jag klarade det”, mumlade hon omtumlat till sin uggla Eclaire som ho-ade glatt tillsvars. Därefter satte hon sig på sin Nimbus 2000 och flög i riktning mot Hogwarts. Hon skulle transportera sig till ett litet område utanför Hogwarts för att sedan flyga den sista biten till grinden.

Natten var kall och vindstilla. September var inte direkt någon utav Roses favorit årstider. Stjärnorna tindrade dock vackert som gjorde att färden längre in mot landet behagligare. Tillslut var hon tillräckligt nära Hogwarts och landade för att spöktransferera sig ännu en gång närmare området.

Det snurrade, mörka färger tumlades runt och hon kände sig smått illamående. Till sin lättnad landade hon även denna gång stadigt på fötterna. Eclaire ho-ade lättat och lämnade Roses axel för att flyga mot uggletronet som man kunde skymta längre bort. Rose började vandringen mot slottet och när hon steg in på området kändes något annorlunda. Hogwarts utstrålande inte den där värmen som slottet alltid hade gjort. Något hade förändrats. Hon kunde inte sätta fingret på vad som hade förändrats, men något var det.

Med kvasten i ett stadigt grepp begav hon sig till entrén. Marmor trappan var fylld utav elever, antagligen nya första års elever som precis hade blivit insorterade i sina elevhem och var på väg upp till sina respektive elevhem.

Rose mindes själv den dagen då hon blev insorterad i Gryffindor, vilket aldrig kunde få henne att sluta le. Hon hade inte sett sig själv aldrig som modig utan var mest den som var tyst och iakttog saker. Men hon var inte heller för den delen smart eller listig. Hon trodde själv att hon skulle ha blivit en Huffelpuff:are som sin äldre syster. Men på något sätt hade hatten fått något infall och sorterade in henne i Gryffindor. Under årens lopp så förstod hon varför hon hade blivit insorterad i Gryffindor. Det första året var förvirrande, med nya saker och nya vänner. Hon hade lyckats bli vän med ett antal Gryffindorare, en slytherin pojke vid namn Daniel Woods och ett antal andra från Ravenclaw och Hufflepuff. Dock var det andra året som Rose blev nära vän med Ginny Weasley.

”Miss Cross”, löd en bestämd med kall röst från hennes högra sida. Hon hade varit för upptagen med att iaktta den strömmande elevskaran för att märka vem personen var. Men rösten kunde man aldrig ta fel på. Leendet avtog en smula när hon vände sig om för att möta ett par mörka ögon och svart stripigt hår. Severus Snape stod framför henne med en bister uppsyn.

________

Hoppas att ni gillar den! Brukar inte skriva i tredje person...

Jag är den andra som skriver här. Den är jätte bra. *bevakar*.

Tack så mycket! :3
Om du har något som du tycker jag ska ändra eller några andra funderingar är det bara att skriva här eller mejla, så jag vet om jag ska förbättra något,

Fortsätt. Den är jätte bra.

Del 2 - Chocken

”Varför var du inte närvarande vid sorteringen?” frågade Snape. ”Du måste alltid meddela och det är inte acceptabelt att du kommer inrusande såhär.”

Rose harklade sig, Snape hade tydligen inte fått reda på att hon skulle komma sent. Det var McGonagall som var rektor och därför skickades en uggla till henne. Hon hade även ansvaret för Gryffindors elevhem därför valde Rose att skicka en uggla om sin frånvaro. Varför var Snape så angelägen att veta varför hon var en aning försenad?

”Jag skickade en uggla till rektor McGonagall.” Snapes ansikte förvred sig en aning ogillande när Rose nämnde ordet rektor. ”Jag berättade om min frånvaro och orsaken till det. Som tur var kunde jag använda spöktransferens men även kvast för att jag skulle komma hit så snabbt som möjligt. McGonagall har ansvaret för mitt elevhem, därför meddelade jag henne i första hand.”

Snapes ögon smalnade och ett belåtet flin prydde läpparna samtidigt som han sträckte på sig. Som att han hade något riktigt saftigt att berätta. Men han yttrade sig inget om det han ville berätta. Det märktes starkt.

”Det var lite dumt att du missade sorteringen där det annonserade nya reformeringar, lärarposter och den nya rektorn. Du har lite att ta igen Miss Cross. Mitt kontor, med detsamma.”
Men, vad ville Snape egentligen? Vänta… nya rektorn? Jag var inte så otroligt sen som jag skulle ha varit om jag inte använde spöktransferens, tänkte hon irriterat och följde efter Snape med bestämda steg.

Fundersamma blickar mötte Rose när hon gick upp för marmortrappan efter Snape. Ett antal elever höll fortfarande på att gå till sina respektive elevhem och gick via marmortrappan. Deras blickar var förvånade och nästan oroade. Varför var deras ansiktsuttryck så förvånade och oroade? Nästan som att fruktan låg bakom det oroade blickarna. Rose kände inget obehag, det enda som hon tyckte var väldigt konstigt var att Snape ville ta med sig henne till sitt kontor. Men hon förbryllades även över alla oroade ansiktsuttryck som hon mötte.

Kontoret för Försvar mot Svartkonster låg åt andra hållet med Snape fortsatte i motsatta riktning vilket förvånade henne enormt. Men hon fortsatte att följa efter honom med bestämda steg.
En svart dörr dök upp från ingenstans där Rose mindes att statyn som vaktade Dumbledores kontor hade stått. Varför var statyn borta och varför satt inte McGonagall där? Det verkade som att Snape hade fått en riktig uppgradering! Han drog upp sin trollstav och drog spetsen försiktigt i något slags mönster. Handen rörde sig i olika riktningar, Rose hängde inte med vad som hände och var allmänt förvirrad. Dörren öppnades och hon följde efter Snape. Trapporna var fortfarande detsamma, rörde sig upp mot kontoret.

Hon själv hade varit i Dumbledores kontor en gång och fascinerades direkt utav fågeln Fawks. Hon var nära på att åter igen falla tillbaka på ett minne som utspelat sig för flera år sedan men skärpte sig. Nuet gällde just nu och inget annat!

Dörren slog upp till Dumbledores kontor och hon klev in i rummet efter Snape. Kontoret var inte som hon hade mindes det. De ljusare färgerna och mahognyfärgade möblerna var ersatta utav svart, mörkbrunt och grönt. Hon rynkade förvånat på ögonbrynen. Varför såg det ut såhär?
Snape satte sig stolt vid det mörka skrivbordet. Tavlorna på de föregående rektorerna hängde bakom honom dock så var ingen rektor närvarande och alla porträtt var tomma. Hon undrade var de kunde hålla hus. Det skar nästan i henne när hon såg Albus porträtt. Han hade varit en riktigt bra rektor i alla lägen.
”Slå dig ner”, insisterade Snape kyligt. Rose gjorde som hon blev tillsagd och slog sig ner i en stol mitt emot honom. ”Välkommen till mitt nya kontor, som du alltid vet så är det rektorerna som har sitt kontor här vilket är även så i detta fall.”
Rose höjde förvirrat på ögonbrynen och iakttog skrivbordet. Till sin förvåning och förfäran såg hon att det stod ingraverat i marmor: ”Severus Snape – Rektor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.”
”Där har du svaret på din fråga, Miss Cross.”
Som tur var hade Rose kontroll på sitt ansiktsuttryck. Annars hade hon antagligen råkat uttrycka sig helt fel när hon egentligen bara kände att hon skulle se förvånad och förfärad ut.
”Det förändrar saken helt”, sa Rose artigt och försökte att inte låta förvånad mest för att hennes oanmälda försening inte skulle leda till straff. Man visste aldrig vad Snape kunde hitta på. ”Jag ber om ursäkt om jag skulle ha kontaktat er istället för McGonagall.”

Snape gav henne en iskall blick. Nästan som att ursäkten inte var acceptabel nog. Det verkade som att han verkligen njöt utav sin makt vilket Rose störde sig mycket på. Hon läste i hans ögon att straffkommendering väntade eller något liknande straff.
”Vill även informera om att Mugglarstudier är obligatoriskt och leds utav en ny lärare vid namn Alecto Carrow och hennes bror Amucys Carrow är ny lärare i Försvar mot Svartkonster”, hans röst var skarp och belåten. ”Jag lägger din sena ankomst på minnet. Om det händer något liknande igen så kommer det leda till konsekvenser, förstått?”
Rose nickade förvirrat. Tankarna snurrade runt i huvudet på henne.

”Tack för att du tog din tid”, sa Rose i en fejkad sockersöt ton som dräpte utav ironi. I just detta ögonblick avskydde hon Severus Snape mest utav alla existerade människor på denna jord. Även om han var rektor så gillade hon inte högfaldigheten i hans kroppsspråk eller röst.
Hon vände på klacken och gick med bestämda steg ut från rummet. Huvudet var fullt utav jobbiga och oroande tankar. Efter mötet med Snape skyndade hon sig till Gryffindores sällskapsrum. Där slog en irriterande tanke henne att hon inte hade fått reda på lösenordet. Den tjocka damen stirrade förväntansfullt. Det var ganska uppenbart att hon väntade på lösenordet.
”Jag kan inte lösenordet”, suckade Rose irriterat. Kunde dagen bli bättre? Var en fråga som Rose ställde sig själv. Antagligen inte.
”Nej, men lilla vän, varför kan du inte lösenordet?” frågade den Tjocka Damen förbryllat med en underton utav irritation. Det var ganska självklart att alla elever skulle kunna lösenordet. Annars fick man inte passera.
”För jag missade ceremonin.” Mer ville Rose inte tillägga. Steg hördes bakom henne. Hon hoppades innerligt att det var en Gryffindor elev som skulle hjälpa henne att komma in till elevhemmet.

Super!