City of Nightmares [SV]

Titel: City of Nightmares
Språk: Svenska
Typ av text: Fantasy, Skräck
Antal kapitel: Inte klart ännu
Färdigskriven: Nej, inte på långa vägar.
Rating: PG/PG-13 någonstans där. Det beror helt på hur känslig man är. Men det kan förekomma våld och ganska grafiska skador eller död. Även svordomar kan dyka upp en och en.
Beskrivning: Mitt i Savoys snårskogar finns en liten by med inte mer än tusen invånare. Den lilla byn, Perilla, är väldigt avskärmad från yttervärlden och det är inte mycket folk som varken lämnar, eller åker dit. Faktum är att det inte är mycket folk som vet att den existerar. Byn är styrd av den fruktade Lorden som lever långt ifrån staden men ändå lyckas styra den med järnhand. Det är dock något väldigt underligt som pågår där.


Prolog

Det var natt igen. Mörkret lade sig över berg och dalsänkor i skogarna runt den lilla byn Perilla i utkanten av Savoys böljande skogar. Vinden ven i blad och grenar och skakade murkna träd i hopp om att fälla dem till marken. Förutom vinden var tystnaden stor. Den böjde sig över staden som en stor jätte och tog allas röster och livsglädje. En pressad tystnad, en ofrivillig tystnad, tystnaden av en stad i sorg. Bland husen låg gatorna folktomma och ett lager nysnö låg som ett täcke över marken, utan det minsta fotspår att rubba dess yta. Inne i husen var allt nedsläckt. Inte det minsta stearinljus flackade någonstans. Stadens invånare låg nedkrupna i sina sängar, men ingen sov. Varken gammal eller ung, adel eller bonde vågade stänga ögonen inför det mörker som väntade dem. Mörkare än det bäcksvarta som redan vilade hos dem. En labyrint av död.
En korp svävade genom staden på sina svarta vingar. Dold av mörkret. Flög från hus till hus och kikade in genom fönstren.
Den landade på fönsterbläcket till det sista huset och lade huvudet på sned. Lyssnade. För där inne hördes viskningar. Viskningar så tysta att de dränktes i vindens framfart. Men de fanns där.
Korpen lutade sig längre fram mot fönstret och kikade in genom gardinerna.
I den lilla sängen under fönstret låg en pojke, inte mer än fjorton vintrar gammal och höll om en liten flicka. Flickan kunde inte vara mer än sex och tryckte sig tätt intill storbroderns bröst. De låg där, som två barn ska göra när mörkret fallit. Men flickan grät. Stora tårar rullade ner för hennes mulliga barnkinder och vätte broderns nattskjorta. Och han mumlade till henne, allt jämt samma ramsa. Samma små rader av hopp i mörkret.

” Mörkret må trycka sig på och tystnaden vara vår vän.
Men tveka aldrig kära du, för ljuset kommer igen.
Och om hoppet någon gång skulle tryta och rädslan finna
sitt bo.
Tänk på att hjälten är nära, för att långsamt gunga dig till ro”

Ord så tysta och så oskuldsfulla i nattens hotfulla innanmäte. Men samtidigt så starka och hoppfulla. Pojken klappade sin syster på huvudet. Strök henne över håret och lät henne borra in ansiktet i hans bröstkorg. Korpen iakttog scenen utan att blinka. Stirrade på pojken som fortsatte viska ramsan, och på flickan som långsamt långsamt slutade gråta. Hennes ansiktsdrag slätade ut sig och ögonlocken föll ihop. Hon sov. Men pojken slutade inte mumla ramsan. Den flöt över hans läppar så naturligt och så varsamt. Kanske mer för hans egen skull än hans systers vid det här läget. Men han kunde inte hålla det uppe så länge. Snart började även hans ögon tröttna och han stakade sig på orden. De dog snart ut i ett lågt andetag och han somnade med armarna om den lilla.
Korpen lämnade fönsterbläcket utan att ge ifrån sig ett ljud. Flöt genom staden där snöflingorna packade sig flera och flera. Nu var det helt tyst. Inga barnaläppar som mumlade och inga kvävda snyftningar. Inte heller fanns det ett enda par ögon öppna lägre. Alla hade sjunkit in i sömnen. I drömmarnas skyddande värld. Eller möjligtvis i mardrömmarnas mörka innersta. Korpens ögon glimmade i skenet från månen. Den kraxade där den flög över skogen, där murkna träd nu föll ett efter ett. Döda och befriade från vindens kalla vinande.
Precis som människorna i sina hus. För när natten var över, skulle det ligga döda människor i några av husens sängar.