Novell tävling!

Det är fullt!(har ett tips! Jo Teddy01 har en skrivar tävling som behöver deltagare och glina2 har också en skrivtävling med lediga platser)

AVSLUTAD!


hej! Jag Luna Lönn har haft en novell tävling! Den är avslutad nu men man kan läsa bidragen under! Om ni hittar den här tråden långt bak så snälla skriv inte in ett inlägg för då kommer den längst fram och andra personer kan tro att den är igång, men nu får ni gärna skriva vad ni tyckte om bidragen och tävlingen!

Regler:
*Man får inte skriva en för lång novell.
*INTE ge dumma komentarer här på forumet!
*Ha kul!
*Ha en lätt förståd handling.
*max ett A4





Vinnare:
1:a plats kom YoshiFriend ♥!
2:a plats kom Trezzan!
3:a plats kom Teddy01!

1:a 2silver kort
2:a 1silver kort
3:a. 2brons kort





På första plats kom YoshiFriend ♥! Grattis! Det vinnande bidraget är.....

(ur en svart jaguars perspektiv) Jag hör deras röster, fast de är långt borta. Jag vet vad de vill, precis som alla andra åker de till djungeln för sällsynta djur, och deras skinn, näbbar, fjädrar, päls, betar och tänder, eller för att spärra in oss i små burar för att ta med sig hem och visa upp oss för massa vidriga människor, som betalar för att se på oss. Jag hoppar vigt ner från grenen jag satt på till en annan lite längre ner. Djungeln är som ett ända stort nätverk, allt hänger i samman. Trädens kvistar och rötter är ihop flätade med som andra trädens rötter och kvistar. Det gör det mycket lättare för djur som lever i träden, att ta sig fram. Jag hoppar till nästa gren, och så vidare i full fart genom djungeln. Inget kan stoppa mig nu. Efter en bit stannar jag upp och hämtar andan. Jag flämtar högt i den fuktiga luften, och lyssnar efter röster. Jag hör de, de är längre bort nu men närmar sig fortfarande i hög fart. Jag måste fortsätta. Jag hoppar upp på en ny gren, och tittar efter nästa bra ställe att hoppa upp. Den är två meter bort. Jag tar stats och spänner kroppen. Jag skjuter ifrån, jag flyger genom luften. Jag sträcket ut kroppen, men tassarna missar grenen med en millimeter. Jag faller snabbt, men jag får tag i marken och spärrar ut klorna. Jag glider sakta neråt, tills jag stannar här. Jag inser att jag är tvungen att hoppa ner på marken. Jag landar med en mjuk duns. Det höga mullrandet kommer närmre. Jag sätter igång att springs, som bara en jaguar kan. Jag hoppar över höga rötter, buskar och stenar. Till sist kommer jag fram till en sjö. Jag viker vänster, och kommer fram till en bukt, jag stannar för att dricka. Mina krafter börjar ta slut, spurten gjorde mig trött, jag behöver vila och äta. Som tur var hittar jag lite rester av ett dött djur, och jag tuggar glupskt i det. Jag ser en rörelse ur ögonvrån och höjer huvudet från djurliket. Busken prasslar till, sen blir det alldeles tyst. Jag vädrar i luften. Människa, jag reser mig upp för att hoppa iväg, när jag känner hur något borrar sig in i min höft. Jag ramlar ihop på marken, och känner mig yr. Människor kommer fram till mig, jag ryter ilsket mot dom. Men sen faller huvudet ner på sidan och jag somnar.

Jag vaknar upp, och tittar mig om. Jag vet inte var jag befinner mig. Runt om mig finns det stål-pinnar, som hindrar mig från att smita iväg. Jag vinklar öronen, runt om mig är det fullt med liv. Andra djur som sitter i burarna, vrålar och för oväsen. Några tält står i en glänta framför mig, och hela stället stinker människa. Som tur hade de ställt min bur i skugga, men jag hade inget vatten. Jag reser mig upp i buren, men faller genast ihop. Bakbenen var fortfarande förlamande, och jag fick nöja mig med att ligga och blänga på alla som gick förbi. Framåt eftermiddagen. Kommer en man med en skål, som det lukar kött ur. Jag reser mig upp. Kött doften får det att vattnas i munnen på mig. Han ställer skålen en bit ifrån min bur, sen tar han en trä kvast och puttar skålen sakta mot min bur. Smart gjort av honom om han skulle kommit närmre, skulle jag bitit av honom fingrarna. Jag tittar mig om, de andra djuren har också fått mat. När matskålen stor tillverkligt nära, så jag ska nå den, går manen sin väg. Trots att magen skriker av hunger avvaktar jag ändå. En liten kille kommer fram till mig. Han sätter sig en meter ifrån mig tittar på mig. Hans ögon är gröna och stora som två smaragder. Han ser snäll ut. Djuren runt mig har tystnat, och det ser ut som alla ligger och sover. Det fanns sömnmedel i maten, inte så förvånande. Killen satt där länge och bara iakttog mig, tills en röst ropade på honom, han reste sig, och sa något till mig innan han skyndade sig iväg.

Solen höll på att gå ner, och jag saknade killens sällskap. När det höll på att bli mörkt, hörde jag prasslande steg i gräset. Jag blev på min vakt. Sen uppenbarade sig killens gestalt, han håller i något som skramlar, jag låter jag gå nära min bur. Han sticker in den skramlande saken i den som håller mig fången och vrider om. Låset går upp, han tittar sig nervöst om. Jag reser mig upp och skyndar mig ut. Först tvekar jag men sen gav jag honom en slick på handen innan jag skyndar mig in i djungeln.





På andra plats kom Trezzan!Med den här novellen!

Hej pappa.
Det regnar ute då jag sätter mig och skriver det här. Jag går till skolan som vanligt nu, de andra barnen har slutat mobba mig. Jag fick högsta betyg i svenska igår, och efter skolan frågade en tjej i min klass om jag ville hänga med och gå. Vi gick till sjön. Det satt en kille där. Han går i min klass. Han är sötast av dem alla. Fast det är väl min egna åsikt. Jag log mot honom och vinkade när han såg mig och tjejen gå förbi. Sen så bor vi ju åt andra sidan av sjön, och denna tjej bor på den ena sidan. Så hon gick hemåt och jag gick tillbaka. Jag gick ner till sjöns kant där han satt på tillbaka vägen. Eken han satt under hade stora gröna löv på grenarna, även nu i september. Han kollade på mig en stund, innan jag sade hej. Han sade också hej. Jag frågade om jag fick sätta mig ner, han nickade. Vi pratade om allt och ingenting. Klockan var sju då han reste sig upp och skulle börja gå hemåt. Jag tänkte att det borde jag nog också göra. Jag frågade om jag fick hålla honom i handen och han sade ja till det. Vi gick sakta i säkert en halvtimma innan vi skulle gå över en äng täckt av lila blommor som växte tätt ihop. Jag stannade vid mitten av ängen och sa att jag bodde åt andra hållet. Han sade förlåt, men varför vet jag inte. Innan han gick pussade han mig. Mitt på munnen. Jag fick en kram innan han sade hejdå och började gå. Jag stod kvar en stund innan jag med ett flin på mina läppar började gå hemåt. Sakta. När jag kom hem så låg ett brev i mitt rum. Adresserat till mig var det också. När jag öppnade det så hade en i nian bjudit mig på deras fest. Det kändes fantastiskt. Jag kände mig inte värdelös längre.

Då jag skrivit brevet viker jag det A4 papper som jag skrivit, på mitten. Sen stoppar jag ner det i ett kuvär. Jag går in i köket och ger det till mamma. Sen bestämmer jag mig för att gå ut. Jag möter honom nere vid sjön idag med. Han ger mig ett brett leende. Jag ler tillbaka. Jag frågar om vi ska bada, han nickar. Med alla kläder på springer vi rakt ut i vattnet och skrattar. Efter en stund kommer tjejen från min klass. Hon frågar vad i tusan vi håller på med. Skrattandes svarar vi att vi badar. Hon stämmer in i skrattet och springer i vattnet hon med. Vi tre har kul som ingen annan. Sen börjar det pipa. De verkar inte höra det. De fortsätter skvätta vatten. Är det bara jag som hör pipet? Det piper högt och fort, och plötsligt försvinner allt vatten. Jag ser mig själv ligga nerbäddad i en sjukhussäng. Mamma sitter på ena sidan med röda rosor i handen, jag ser henne ovanifrån och hon gråter. Hon kollar hela tiden på mig. Hoppas att jag ska vakna upp. På en bänk bredvid henne står det en sådan där sak som håller en vid liv när man ligger i koma. Ett rakt streck visas bara och jag ser mindre och mindre klart av rummet. Samtidigt som jag dras där ifrån. Då går det upp ett ljus för mig. Inte att jag är död, det var självklart.. Men att allt varit en dröm. Pappa lever inte, han är död och har varit det i två år, kanske längre, jag vet inte ens hur länge jag legat i koma. Fast nu är jag ju död så det skiter sig i vilket fall som helst. Jag hoppas jag får träffa min syster i himlen. Jag hoppas att man inte kan ta sitt liv där med.


/Luna Lönn

jag är gärna med hur skriver jag upp mig

Jagh skriver upp dig på listan! Roligt att du vill skriva

Jag är gärna med!

Jag skriver upp dig!

Jag är med! hur långa får det max vara? kan vara bra att veta ^^

Roligt! Jag skriver upp dig! Ungefär ett A4 kanske, någon stans runt det i alla fall.

Okej, bra att veta innan man börjar skriva när ska man senast ha skickat in?

Jag vill vara med!!!

Jag har skrivit det på första inlägget. Om du tycker de e för tidigt så säg till!