Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Titel: Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 29
Färdigskriven: Ja.
Rating: PG, antar jag? :]

Smakprov:
Jag tittade in i spegeln som hängde framför mig i köket. Det röda håret var uppsatt i en enkel knut och den bleka hyn var blekare än vanligt. Min röda klänning hängde löst på några ställen och några sår från en yxa syntes på min vänstra arm. Jag var en helt vanlig tjej, bara femton år gammal. Men ändå var jag inte helt vanlig. Jag var ett offer. Ett offer för Hungerspelen. Men hur stor chans var det att bli vald bland alla hundratals lappar? Hur många lappar hade jag? Arton stycken. Arton lappar med mitt namn på.
Jag skymtade min bror som stod i dörröppningen. Cem. Jag log mot honom och han kom fram och ställde sig bredvid mig.
"Snälla Mercedes, du får inte bli vald. Du får inte." bad han olyckligt och jag rufsade till hans blonda hår.
"Jag lovar."

Men jag visste att det inte var något jag kunde lova, det var ett omöjligt löfte.

Jag hoppas någon är intresserad av att läsa? [:

Bra!!!!

Tack så mycket. :]]
Kanske postar ett inlägg till om någon timme.
Hoppas fler vill läsa! ^^

Bra :3

Kapitel ett: Slåtterdagen

Jag stod bland alla andra tjejer som hade åldern inne för Hungerspelen.
En tolvårig flicka grät tyst och höll en äldre flicka i handen som verkade vara hennes syster. Jag tittade bort mot killarna. De flesta stod lugna men jag visste att de var rädda för att det skulle vara deras namn som skulle dras det här året.
Ljudet av klackar fick mig att vända uppmärksamheten framåt igen. Nesta, en kvinna med chockerande turkosa kläder, stod i mitten av scenen. Det var hon som berättade vilka som skulle representera distriket. Det var hon som drog upp två namn ur skålarna. Jag fattade inte hur hon orkade med jobbet. Hon drog upp två namn på två ungdomar som skickades iväg för att döda eller dödas.
Nesta drog mikrofonen till sig och pratade med en sådan ljus röst att jag ryste till.
"Glatt Hungerspel! Och må oddsen alltid vara er gynnsamma!" kvittrar hon.
"Det är dags att välja ut en modig flicka och pojke från distrikt sju."
Sedan gör hon en gest mot skålen där flickorna har sina namn. "Flickorna först!"
Hon gräver ett tag bland alla lappar och jag trampar otåligt innan hon beslutar sig för en lapp som låg längst upp. Jag känner ett illamående stiga när hon går tillbaka till mikrofonen och vecklar ut lappen. Hon tittar ut över oss innan hon med en klar röst ropar ut namnet i mikrofonen.
"Mercedes Smith!"

Det kändes som om någon slog till mig hårt i magen när mitt namn ropades ut.
Jag kunde nästan inte andas, så chockad var jag.
Alla vände sig om och tittade på mig där jag stod och gapade. En knuff från en äldre flicka fick mig att långsamt gå upp mot Nesta. Jag kände hur hjärtat sjönk när jag ställde mig bredvid henne och tittade ut över alla. Jag sökte efter min familj med blicken men hittade dom inte. Nesta log mot mig och jag försökte besvara hennes leende, säker på att det mer såg ut som en hemsk grimas. Hon trippade iväg till pojkarnas skål och drog snabbt upp en lapp och ställde sig bredvid mig igen. Nesta hostade till innan hon ropade upp namnet på killen. "Andy McKinnan!"
Andy var en ganska kraftig kille som lätt skulle kunna bryta nacken av någon. Jag lade märke till något annorlunda. Hans ögon verkade inte ge ifrån sig rädsla utan mer stolthet. Var han verkligen glad över att bli vald?
Han tog snabba kliv mot oss och ställde sig självsäkert bredvid Nesta.
Nesta tittade glatt på oss båda och bad oss att skaka hand med varandra.
Jag tittade osäkert på honom och räckte fram handen. Hans grepp krossade nästan min hand men han verkade inte märka något. Nesta var fortfarande lika sprudlande glad som vanligt. "Låt mig presentera distrikt sju's deltagare!"
Nesta såg ut som hon väntade sig visslingar eller applåder men alla tittade på oss med tystnad. Det var jag tacksam över. Applåder hade bara visat ännu mer vilket spel det här var. Borgmästaren kom fram och höll sitt vanliga tråkiga tal. Jag mindes inte så mycket av det då jag inte lyssnade. Efter att borgmästaren avslutat sitt tal kom några Fredsväktare fram och förde in mig i Rättens hus. Jag blev införd i ett mindre rum där jag skulle ta adjö av mina nära och kära. Jag svalde. Jag hann knappt sätta mig på den gamla slitna soffan innan dörren slogs upp och Cem kom inspringades. Tårar forsade nerför hans kinder.
"Du lovade! Du lovade att du inte skulle bli vald! Du lovade!" tjöt han och borrade ner sitt ansikte i min hals. Jag tvingade honom att se mig ögonen.
"Förlåt. Men vet du vad?" säger jag medan jag torkade bort hans tårar.
Han skakade på huvudet.
"Jag ska kämpa och vinna det här. Jag tänker komma hem till dig igen."
Han såg tvivlande ut. "Menar du verkligen det?"
Jag nickade. "Ja, det gör jag."
Han tittade bakåt på mor som såg likblek ut. "Hörde du det, mor?"
Hon tittade på mig med uttryckslösa ögon. Jag ställde mig upp och gav henne en lång kram. Hennes blick förändrades plötsligt.
"Gör bara inget dumt som kan riskera ditt liv, Mercedes. Ta ingen dum chansning"
Mer hann hon inte säga innan en Fredsväktare kom och sa åt oss att tiden var slut.

Du skriver jättebra, fortsätta med det! *bevaka*

Tack så jättemycket!

Bra!

Jättebra!

Den var jätte bra hoppas att du fortsätter skriva