The stone is the solution [SV]

Tjenamors eller något sådant!
Jag och Luna Chang har bestämt att vi ska skriva en novell tillsammans. Och eftersom det är jag som skrivit prologen faller det på henne att skriva första kapitlet

Det kan förekomma våldsamma scener och antagligen ganska mycket blod, vi har inte diskuterat någonting om det, men det kan hända att det blir någon kärleksscen också. Bara så att ni är förvarnade c:

*
Mitt hjärta dunkade fort.
Hon skulle inte få stenen. Jag vågade inte ens tänka tanken.
Vi måste få stenen. Vi skulle beskydda den från dem.
Men problemet var inte för tillfället hur de skulle få tag på stenen före henne.
Utan hur de skulle övervinna henne utan stenen. Hon var oövervinnlig.
Hon var odödlig. För en människas hand. Och vi vågade inte lita på någon annan. Och därför behöver vi stenen.
Men hon var en vampyr, och vilken människa kan döda en sådan?
*
OBS, Om ni blir förvirrade av hur vi kallar varandra så heter jag Frida och Luna Chang heter Hanna.

Tur att du fixade rubrik, det hade jag aldrig klarat xD

Fantasi, noll.

Hej hej jag läser

Låter bra.

Det här kan bli intressant :3
Alltså, två av mina favoritförfattare, yeah

Nu kommer kapitel 1 lite senare än tanken var kanske >_>

Kapitel 1~ Allyne~ Ett uppdrag

Jag satt där på en bänk mitt i centrum. Det var en riktigt kall februari natt och jag satt och väntade på att någon, vem som helst, skulle komma förbi. Jag var törstig, riktigt törstig, och jag behövde blod. Just då brydde jag mig inte alls om hur blodet smakade, bara det var blod. Jag hade väntat allt för länge med att äta, något som aldrig hänt förr. Jag brukar alltid föda med väldigt jämna mellanrum, men den senaste veckan har jag gjort mer än jag gjort de senaste åren. Sen har även Felicia uppehållit mig i veckan. Eller ja, det var ju hon som sökte upp mig för att berätta om vad som hade hänt. Tydligen har samma vampyr som förändrade mig och mina syskon slagit till igen. Dock var det bara tre syskon i den familjen, men de är mina ättlingar. Eller inte mina egentligen. Men min morbrors, så alltså är vi släkt. Men det var inte det som var det viktiga i hennes meddelande. Utan det faktum att dessa tre vampyrer hade visat för människorna vad de var, och berättat allt. Sen hade de även berättat att de hade fått ett uppdrag av sin skapare. Att döda sex vampyrer som gick under namnen Samuel, Allyne, Alice, Bruce, Flynn och Felicia, och alla gick under efternamnet Dodd. Sen hade de fått veta en sak till. Nämligen att vi var väldigt lika dem.
Sedan den dagen har jag hjälpt Felicia att försöka hitta resten av våra syskon. Vi måste varna dem för att några unga vampyrer kan komma och vilja mörda dem. Men det var lättare sagt än gjort. Vi hade fyra syskon att hitta innan det var för sent. Fast de kunde vara exakt vart som helst världen. Just för tillfället råkade jag därför befinna mig på en kall bänk mitt i Reykjavik. För även om vi gärna håller oss undan så är det lättast att hitta något att föda i städer än på landet utan att det ska märkas. För även om vi allt som oftast kan stoppa oss när vi dricker så går det ibland inte.
Det är då jag känner lukten av blod. Hela min kropp reagerar samtidigt som näsan uppfattar doften. Jag flyger nästan mot mitt offer, och innan personen ens hunnit blinka så har jag punkterat halspulsådern. Jag visste när det var dags att sluta. Jag drog bak huvudet och tittade in i mannens ögon. "Du är full och ramlade när du skulle hem", jag måste verkligen träna på att improvisera bättre, men det får duga.
Nu när jag har blod kroppen kan jag fortsätta min jakt, men jag måste nog besöka två, tre personer till innan jag kan fortsätta leta efter mina syskon. Nu när jag var starkare av blodet kunde jag lätt ta tre personer till, sedan for jag till flygplatsen för mitt nästa stopp. Storbrittanien.
Jag och Felicia hade bestämt att hon tar nedre halvan av jordklotet och jag den övre. Jag har letat i två veckor, besökt fem länder som jag har finkammat och i Schweiz stötte jag på en annan vampyr som jag träffat tidigare, Brady. Han frågade om jag ville stanna med honom ett tag men jag sa som det är, att jag har lite bråttom. När han insisterade på att få veta varför så jag förklarade för honom och sen lovade han att framföra budskapet om han stötte på något av mina syskon.
Schweiz, Italien, Ungern, Sverige och Island hade jag besökt hittills. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha stött på någon vid det här laget. Men nu måste jag nästan stöta på någon. Det bor så bara så många i London att åtminstone någon av dem måste vara vampyr, kanske inte något av mina syskon, men i alla fall en vampyr.
Jag tänkte igenom allt på väg till flygplatsen. Jag skulle boka ett sista minuten flyg till London. Jag måste vara där senast imorgon. Annars kommer jag aldrig bli klar med Europa. Sen har jag tre världsdelar till kvar.
Väl inne på flygplatsen gick jag till en disk och bokade en biljett till nästa fyg till London. Jag hade riktigt tur, för det fanns en ledig plats på en plan som skulle lyfta om 50 minuter. Jag skyndade mig i mänsklig takt till gaten. I kontrollen blev jag som vanligt tagen för att ha metall på mig, jag fick som vanligt förklara att det var för att jag hade en platta i foten som alltid utlöser metalldetektorer. Det var en lögn. Av någon okänd anledning kan inte vampyrer gå igenom sådana utan att utlösa dem. De gick som vanligt på lögnen och släppte mig vidare så att jag kunde gå mot gaten.
När jag kom fram hade de precis öppnat till planet. Jag följde med strömmen och gick genom gången som ledde till flygplanet. Jag hittade snabbt till min plats, fönsterplats turligt nog, och satte mig där och väntade på att få lyfta.

Awesome c:

Bäst ♥

Hanna jag föredrar att om du nästa gång läser igenom kapitlet så att jag slipper rätta det innan du publicerar det xd Och ge mig den information jag vill ha nästa gång! Tack, tack, det var allt för mig :3

Jag läste faktiskt igenom det >_>
Men jag missaar ändå saker.. and so did you..
Jag märkte innan jag postade det att det var ett till stavfel xD

Men.. Du är så jobbig >.<

*ångra att jag gav mig in i det här*