Boknördar titta hit och hjälp mig :)

Det är så att jag skulle behöva lite respons på en del av min roman. För att inte strömma ut med för många av mina idéer på mugglis så förklarar jag inte vad detta handlar om i helhet för att ingen ska kunna kopiera (inte för att jag tror att någon skulle göra det, men för säkerhets skull).

Detta utspelar sig alltså i framtiden hos en mycket gammal ägare av ett antikvariat. Han heter Russel, och är känd i staden för att vara tillbakadragen, och hjärtlös, utan familj (hjärtlösheten är dock bara en skröna).
En pojke (ca 11 år gammal) som är okänd för honom, har tittat förbi vilken gör honom mycket förvånad, eftersom folk har hyst skräck för honom mycket länge. Det han berättar om är början på en "sann historia", men ingen vet egentligen att den centrala figuren är han själv, eftersom han har genomgått ett namnbyte. Däremot vet man att han har varit en del av händelserna, men inte vem han är. Vad pojken gör där och vad som gör honom speciell är dock hemligt. Man kan i alla fall säga såhär att han är ute efter en viss information som bara Russel vet (antikvariatägaren).

Vad jag vill veta är lite vad ni tänker på när ni läser igenom detta. Alltså det första som dyker upp i era tankar, och lite vad ni förknippar det med (om ni alls förknippar det med någonting). Detta sker alltså i början av boken, efter några sidor. Man kan kalla det för ett litet utdrag av prologen.

OBS: Orginalet är mer omaffande. Jag har valt att korta ner det här utdraget, och plocka bort vissa beskrivninga och handlingar. Nu hoppar vi in MITT i handlingens gång:

Pojken såg sorgen i herr Molanes ögon, men han förstod inte vad som strömmande i mannens huvud. För ett ögonblick ville han antyda på att Russel Molane var galen.
”Jag är ledsen, herrn”, kved han. ”Jag blev alldeles för nyfiken, men jag vet att svaren jag söker finns hos dig.”
”Ge dig av, nu!” röt Russel med ilska i halsgropen.
”Men jag har ingenstans att gå. Jag har inga föräldrar. Min far försvann i kriget, min mor har dött och mina fosterföräldrar har kastat ut mig ur deras hem. Jag känner inte till några avlägsna släktingar och jag behöver din hjälp. Snälla, låt mig stanna. Om du bara skulle ge mig tillåtelsen att stanna i ett par dagar så lovar jag att ge mig av. Berätta för mig om kriget. Det är allt jag behöver veta.”
Pojken vägrade att plocka av sin halsduk, och mössan han bar på huvudet satte han ner vid fötterna framför herr Molane. Hans blick var bedjande, men som tur var inte Russel Molane omöjlig att övertyga om husrum, trots faktumet att han avskydde sällskap. Det rörde sig framför allt om ett barn, och han visste att det var svåra tider.

Tillslut lutade sig den gamla mannen tillbaka i sin antika fåtölj, samtidigt som han andades ut röken från sin metallpipa. ”O, ja… det kändes som igår jag andades in den tjocka röken av giftgaser. Gifterna som skulle ta död på mig. Gifterna som vred sig inuti magsäcken, och grävde ett djupt hål inuti mig. Trots det, minns jag fortfarande hur folkets hopp aldrig släcktes ur deras ögon när mörkret föll över jorden. När jag föll på knä och blodet flödade från mina knogar, och ljuset sakta svepte sig över mig, förstod jag att jag skulle kämpa till freden var sluten. trots smärtan i skinnet, som frätte bort mitt förnuft. Jag visste att inuti var jag döende, men det var inte nödvändigtvis slutet.” Rökmolnen fick honom att hosta till. ”Jag har aldrig varit stolt att säga att jag har hittills har levt ett ovanligt långt liv för att ha varit tjänstgörande i Faflorinx-konflikten, men även nu vet jag att det här heller inte är slutet. Vi kallade århundradet för århundradet av fred, trots att det inte nödvändigtvis var allt som människan stod inför.”
Russel såg på den unge pojken med sina bruna, torra ögon. Pojken satte sig mjukt ner framför den öppna spisen när Herr Molane berättade. Han hade länge väntat på att få svar på sina frågor.
”Jag minns det som om det vore igår”, fortsatte mannen med glasklar blick. "Du ser, vissa händelser sätter sig i ens minne för alltid."


Här väljer jag dock att klippa av för er, men jag kan säga att det är ungefär här man som läsare kommer att introduceras till den centrala handlingen,
som för läsaren till en ny värld med nya perspektiv och som inte berättas ur jag-form. Härifrån kommer alltså själva boken att börja och vi kommer att följa två väldigt unga karaktärer genom sin uppväxt, som har ett väldigt annorlunda levnadsöde. (Som ni ser så har jag ganska många influenser från World War II).


1. Hur tycker ni den verkar? Känns det som om man blir nyfiken på vad han har att berätta?
2. Vad tänker ni om karaktärerna?
3. Hur föreställer ni er händelsen?


/ANDROMEDAFAFLORINX

Nu du har jag äntligen tagit tid att läsa Denna verkar ganska bra och har rolig story, men... Tydligen är den inspirerad av nåt då som jag inte känner till, så jag kan väl inte då säga att det är en unik idé som du själv kommit på xD
Jag blev lite smått förvirrad av utdraget från boken, men du hade ju skippat vissa bitar, så... ;P
Men svar på dina "frågor" då:

1. Jao, den verkar bra! Kul att dte är i framtiden och en gammal gubbe, som i "En julsaga" xD
2. Som "En Julsaga"-gubben! Hihi! Och pojken Oliver Twist xD
3. Typ att... Ja... Det är krig? xD Att Russell säkert träffa sin första kärlek som kanks är en kille, men den personen dör och då blir han en surgubbe... elelr nåt...

Alltså jag har faktiskt en hel del nya idéer som är ganska annorlunda som jag inte har nämnt som är väl "unika" av sitt slag, men jag försöker avsiktligen att i prologen hålla mig till saker man kan relatera till (ensamhet, att vara missförstådd, hopplöshet, mod) för annars har läsare svårt att hitta något man kan relatera till - men en jag har några nya grejer. Jag vill att man ska ha den här varma känslan i början, av någonting som är ganska mystiskt, men en känsla av realism. Just i början vill jag helt enkelt att man ska få en varm verklighetskänsla. Sen så är det så att det är väldigt svårt att göra någonting som är helt ensamstående. Det har inte ens JK Rowling lyckats med, eftersom hon har jätte många drag av sina influenser. Exempelvis Young Sherlock Holmes. Sen har jag märkt att Harry Potter och de vises sten har jätte många likheter med Mio Min Mio

Men för övrigt så utspelar det sig ganska mycket i två olika världar. Vi kommer följa honom som ung dock som jag nämde, men han är själva berättaren. Hans liv är ganska makabert, känslofyllt och annorlunda, men prologen av honom som gammal är bara en inledning för vad som kommer att hända. En kort inledning med andra ord. Äventyret fortsätter någon helt annanstans, och i slutet på boken kommer vi gå tillbaka till honom, och då kommer han upptäcka någonting fantastiskt. För övrigt så berättar han om någonting som hände för 30 år sedan ungefär.

Något mer vill jag dock inte berätta, men jag har i alla fall inte inspirerats av något särskilt. Bara två nära vänner till mig som får "bära" huvudkaraktärerna.

Tack så mycket för din respons. Det är intressant att du tänker på Charles Dickens när läser det.

1. Hur tycker ni den verkar? Känns det som om man blir nyfiken på vad han har att berätta?
2. Vad tänker ni om karaktärerna?
3. Hur föreställer ni er händelsen?


1. Jag rätt så nyfiken! Men jag skulle nog villja veta mer om handlingen först, innan jah började läsa.
2. Russel var bra. Ett bra namn och bra personlighet. Dock tycker jag att han var en rätt vanlig karaktär. En man stöter på ofta i böcker. Men det var ju varken bra eller dåligt.
3. Svårt att säga när man inte läst så mycket. Men kanske några som dras in i kriget? ^^

Det känns lite dumt av mig att inte lämna ut så mycket (jag är alldeles för feg!) men jag kan säga såhär att han inte är en särskilt vanlig karaktär egentigen, men jag vill gärna måla upp honom som det i början för att ge läsarna den bilden som sedan får ändras om Sen så vill jag gärna göra så att mina karaktärer känns ganska mänskliga, så att man faktiskt kan känna att man kan relatera till dem. Sedan så är det ju bara ett kort stycke, så du har rätt att det är väldigt lite att utgå efter. Det jag var ute efter att veta var helt enkelt om just den här dialogen ger någon form av tanke att vilja veta mer.