Varulven

Nu kommer jag med denna lilla berättelsen. Jag hoppas att nån vill läsa att det inte händer som med min ena ff Den Magiska Klockan för den läser nästan ingen alls! Så hoppas ni tycker om den.


Titel: Varulven
Färdigskriven: Nej!
Kapitel: Det finns 17 kapitel.
Handling: På himlen hänger en stor måne och i skogen ylar en varg. Om det nu är en varg? Axel undrar... Hela klassen tältar i skogen. Loke är där. Precis som världens sötaste Rut. Men det är något lurigt med Loke. Han smyger omkring och ser ännu lömskare ut än vanligt. Och det vill inte säga lite. Axel följer efter Loke in bland se mörka träden, men det är inte bara Loke som tassar omkring. Det gömmer sig något mer bland blåbärssnåren. Något raggigt och grått. Och Axel är ganska jätterädd för att det kan vara en... varulv.


1 Efter midnatt.

Det prasslade i svarta löv.Torra grenar slog mot varandra.
Och på den mörka himlen hängde en rund, gul måne.
Fullmåne.
Vargmåne.
Till och med en... varulvsmåne?
Axel visste lite om varulvar. De kunde se ut som en varg eller som ett mycket större monster. Om man blev biten kunde man själv bli en varulv. För egentligen var ju en varulv bara en vanlig människa. En som gillade att yla mot fullmånen på natten.
Han villa helst slippa träffa en sådan människovarulv!
Alex smög fram genom den mörka skogen.
Det var kallt.
Jättekallt!
Axel körde ner händerna i fickorna på munkjackan.
Han undrade om han letade efter Ruts lille bror pär? Det brukade han göra. I källare, i ödehuset och på museum. Men han var inte säker. Varför skulle Pär vara här ute i skogen på natten?
Bakom Axel hördes steg. Smygande tysta steg, som inte alla skulle ha hört. Men Axel hörde ovanligt bra. Ingen kunde gömma sig för honom.
Han vände sig snabbt om.
Något gult skimrade. Ögon? Något grått strök in bland träden. En varg?
Hemskt!
Vargar var till och med värre än spindlar, tyckte Axel. Eller ja, nästan åtminstone. Han hoppades att det inte var en varg, utan bara en skugga.
Axel tog upp händerna ur fickorna, sköt några grenar åt sidan och undrade vilket håll han skulle gå.
Höger?
Vänster?
Ett svagt morrande hördes bakom honom. Och ännu värre: Något rörde vid honom! Axel hickade till och stod blick stilla. Det var något... strävt som nuddade vid hans ena hand. Han vågade inte titta efter vad det var. en luden spindel?, En varg? En varm tass på hans arm?
Det kändes som någon knuffade på honom. En gång. Två gånger. Och i hans öra väste en len röst:
- Axeeeel...

Fortsätt!

det kommer missy moon snart ett nytt kapitel! ((bara jag har lite fler kommentarer om att
jag ska skriva mer))