Dödlig förälskelse

Titel: Dödlig förälskelse
Språk: Svenska
Rating: PG/PG-13
Färdigskriven: Ja, 27/12-2010 så hata mig inte för min dåliga skrivning
Handling:
En ung flicka vid namn Celia Brooks hamnar i en ny skola där hon är osäker om hon kommer trivas och accepteras. Men då träffar hon en speciell person som förändrar hela hennes liv till det bättre och sämre.

Låter bra!

1. Första mötet

Celia Brooks stod och vinglade på sin högra fot. Hennes nya lärare, Anna, var visst tvungen att presentera henne inför hela klassen... Celia slutade lyssna, och sjönk in i sina egna tankar.
Hennes mamma hade bestämt sig för att flytta, men Celia tvekade på att det hade varit Karinas idé. Det var säkert hennes jävla psykolog. Hon satte sig på platsen som hon blev tilldelad. Hon slog upp matteboken, och såg på kapitlet. Ekvationer. Som hon naturligtvis redan kunde. Med en suck lyfte Celia pennan, och den flög över sidan i räknehäftet hon hade fått. Ekvationer var hon gjord för. Hon älskade ekvationer, att se pennan flyga, att veta att man inte behövde anstränga sig!

När lektionen var slut, och Anna vinkade ut klassen, smög Celia tyst fram. "Anna?" frågade hon försiktigt. Anna hoppade till och vände ansiktet mot Celia. "Skulle du...?" frågade Celia besvärat. "Ja, sjävlvklart!" svarade Anna, och tog pappret som Celia visade. Hon signerade under att Celia hade varit på hennes lektion, och Celia log. Hon skyndade till sitt skåp, och tryckte snabbt in böckerna i det när hon kom fram. Hon blundade och lutade huvudet mot skåpet. Om dagen skulle fortsätta med alla dessa mumlingar som följde efter henne överallt, skulle hon inte stå ut. Celia slog löst på skåpet och satte sig på en bänk. Hon saknade stolarna från sin förra skola. Celia drog fram sin Sony Ericsson U1i Satio Black, och stoppade i hörlurarna. Volymen spelades på högsta volym, och Celia slöt ögonen ännu en gång.

Tyvärr hördes röster genom musiken, och Celia sänkte nyfiket volymen. Killröster, avslöjade deras toner. I målbrottet var de mesta. "Celia ni vet? Fan vad snygg hon var! Stek!" sa en kille. En mer inflytelsefull röst svarade påståendet. "Ja, verkligen. En tjej man skulle vilja sätta på." Killarna skrattade elakt. Celia ryste och kände en äcklig smak i munnen. En röst, hes av irritation, men ändå den vackraste Celia någonsin hade hört, fräste. "Men snälla ni! Hon sitter precis jämte! Kan ni verkligen inte bara hålla käften?" Celia kämpade emot frestelsen att öppna ögonen, och syna hennes försvarare. Man hörde tydligt att killen skämdes för sina klasskamrater. Det var tyst i ungefär två sekunder, sen svarade den inflytelesfulla rösten, som nu lät hånfull. "Och vad ska du göra åt saken?" Celia kände hur laddningen blev hög, hur spänt det var mellan killarna. "Stick." morrade den vackra rösten, och en massa klumpiga steg försvann bort, blev otydliga. Celia tvingade sig att hålla ögonen stängda. Alla killar kanske inte var borta. Lätta steg blev tydliga, och den doft av mint och sommar slog henne nästan till chock. Hennes ögonlock skakade, och tillslut öppnade hon ögonen. En mörklblond kalufs, havsblå ögon, en muskulös och vacker figur, och en svag solbränna mötte hennes blick. Celias hjärta dunkade snabbare när killen lutade sig fram, och hotade att slå bakut när deras ansikten var tre decimeter ifrån varandra. Ett snett leende prydde killens redan vackra ansikte, och slog andan ur Celia. Killen skrattade och ställde sig ordentligt upp. Han fortsatte att le, och Celias hjärta dunkade fortfarande ljudligt. Det förvånade henne att killen inte märkte de oregelbundna hjärtslagen. "Jag heter Pontus." sa han och räckte fram handen.

Skitbra!

Fångar ens intresse direkt, fortsätt! *bevakar*

2. Förvirrande

Celia såg chockat på den perfekta killen. Hon trodde att hon till och med hade drömt om en liknande kille! Killen höjde på ena ögonbrynet, Celia kunde inte komma ihåg namnet, men det var säkert jättefint. Hon ruskade lätt på huvudet, och tog lätt tag i hans hand.
"Hej. Celia, men det visste du nog redan." sa hon blygt. Hans hand var varm och len till skillnad från hennes enga som var kall. Pontus. Så hette han. Celia rodnade och Pontus log vänligt.
"Håller du koll på vad du har för lektion nu?" frågade han artigt. Celias huvud var tomt, men hon ville inte att han skulle veta det! Så hon chansade.
"Svenska?" sa hon och ryckte på sina axlar. Pontus genomskådade hennes försök till att dölja hennes tomhet, och han frustade tyst och hans breda axlar ryckte i samma takt. Celia tappade tråden i samtalet igen.
"Nära, men jag tror att ni har engelska." Han flinade, men inte elakt. Sen såg han på Celia med en bekymrad blick. Den var så varm och omtänksam att hon smälte på bänken.
"Vad ska du göra efter skolan?" frågade han lågt. Celia blinkade förvånat om det ändrade samtalsämnet.
"Eeh... inget, hurså?" svarade hon misstänksamt. Pontus fnissade till, och stämnningen blev lättare.
"Nej, jag hittar inte på något, så jag undrade om du ville hänga. Jag kan visa dig runt. Om du vill." sa han och såg ner i marken och ryckte på axlarna. Celias hjärta hoppade över ett slag, och hon rodnade.
"Ehm, nej, eh, nej jag gör inget. Och, eh, ja, jag kan väl... hänga, med dig." sa hon stammande. Pontus flinade.
"Vänta på mig efter sista lektionen." sa han och gick iväg. Celia hyperventilerade när han var utom synhåll. Hon var totalt förvirrad! Hon hade aldrig känt så förut! Hon hade velat slänga sig om halsen på honom och kyssa honom på hans mun, för att se om den var så mjuk och len som den såg ut att vara. Men hon hade endast känt honom i max tre minuter.

Celia tvingade sig att koncentrera sig och släppa Pontus för ett tag. Hon gick och hämtade sina engelskaböcker som hon hade fått på morgonen. Hon gick ner till klassrummet, tyst för att inte störa någon. Han satte sig utanför, och väntade på att klockan skulle bli nio. Celia studsade upp när en massa äldre elever kom ut ur klassrummet som pratade högt. De såg ut so nior. Celia rodnade och vände bort huvudet, men lyssnade ändå på vad niorna sa.
"Kom, jag tror att Pontus har typ tjugo minuters rast nu!" sa en kille som såg vänlig ut. En grupp tjejer kom ut sist.
"Alltså, Pontus är verkligen het!" sa en blondin med stora bröst. En rödhårig liten och klen tjej svarade blondinen.
"Ja! Och han luktar gott, eller hur, Shamelia?" Hon blinkade mot blodninen som tydligen hette Shamelia. Annorlunda namn...
"Ja, Misty. Han luktar alltid så gott. Chokladaktigt." sa hon överlägset. Resten av flickorna höll med men Celia kunde inte hindra sig från att fnysa. Han luktade sommar och mint! De hade helt fel. Till svar fick hon höjda ögonbryn och hårda viskningar. Celia suckade. Det skulle inte bli en bra dag...