Novell: Det kalla huset

_{Skrivet av Borttagen:}
Det började nästan omärkligt. Ingen av de som bodde i huset kom egentligen ihåg första gången de märkte att det blivit svalare inomhus. Det var en ganska sval sommar, men på något sätt var det ännu svalare när man var inuti huset. Behagligt. Sedan blev det värre. Temperaturen höll sig under hela hösten och vintern, vilket kändes ganska normalt. Det var inte förrän sommaren därpå som det blev märkbart irriterande. Kylan i huset var fuktig, krypande, den gjorde att man alltid kände sig olustig till mods. Utanför sken midsommarsolen och värmen steg, men i huset var det fortfarande höst.
De började med att hugga ned träden som skuggade huset, i hopp om att solen skulle börja värma, precis som den alltid gjort innan. De måste ha huggit ned tiotals med träd och snart badade södersidan i solljus, men huset förblev kallt. De tog dit fackmän som kontrollerade isoleringen, grunden, luftfuktigheten, ja allt, men ingen hittade något fel. Det var bara kallt.
Hela sommaren så gick husets invånare till skolor och arbeten i linnen och shorts, men så fort de kom hem fick de dra på sig långbyxor och koftor samt sätta tofflor på fötterna. Mitt i sommaren.

Det blev ännu kallare sommaren därpå. Ibland, på kvällarna så kunde man se sin egen andedräkt som en pust av imma framför munnen när huset sjönk under noll grader. De satt i kylan och åt sin kalla mat i sitt kalla hus. Blickarna gick håglöst ut genom fönstret där trädgården grönskade och solen lyste vackert. De bestämde sig för att de måste ta sig därifrån, alla utom en som stannade. Han ville inte lämna sitt hus. Ett år till klarade han. Ett år när det blev is av saften i skafferiet och brödet knastrade av frost när han åt av det. Ett år utan besök från någon annan eftersom alla frös av att gå in i huset. Ett år innan han en dag vaknade och inte kunde känna sitt ansikte, för att det var så kallt. Isfrost i ögonbrynen. Han gick ur sängen, tände en tändsticka och såg hur den dog av blotta kylan, som om kölden åt upp hettan i elden. Då lämnade även han huset. Han gick ut i trädgården och hämtade en dunk bensin i källaren. Bensinen spred han sedan över trappan, farstun och väggarna. Sedan tände han på. Huset var helt övertänt när han vände sig om och gick.
Han såg sig inte om. Ifall han hade gjort det hade han sett att elden slocknade när den nådde husets insida. Kylan regerade. Kylan härskade utan nåd.

_{Skrivet av Borttagen:}
Kanske, jag vet inte än. Får se när jag är friskare, det är svårt att skriva när man är sjuk. =) Tack för att du gillade det dock!

_{Skrivet av Chokladkort:}

Åh, är du också sjuk? Jag med...