Flickan I Dödens Mörker

Det här är en berättelse om fyra flickor, de går alla på samma skola...det de inte vet är att de är speciella...väldigt speciella faktiskt. Ni kommer förstå mer när ni läser Här 'är den första delen om "Quidds".


Jag vaknade upp, solen sken in genom de blåa gardinerna. Jag tittade på klockan...den var mycket, jag var sen till skolan igen. Jag tog på mig mina tajta jeans och en väldigt åtsittande tröja, jag visste vad mamma skulle sagt när hon såg mig. Innan jag gick ner var jag tvungen att sminka mig...om jag inte gjorde det skulle jag inte få vara bland mina bästa vänner, det blev klart förra månaden när jag inte sminkat mig. Jag började gå ner mot trappan med mitt översminkade ansikte och alldelles för avslöjande klädsel. Ingen behövde säga något, jag visste själv att det var fel, jag visste vad mamma hade sagt om hon såg mig nu.

Jag hann precis i tid till andra lektionen, jag satte mig på min vanliga plats längst bak med mina bästa vänner, om man nu kunde kalla de vänner. Jag visste att jag bara fick vara med dem för att jag var ihop med Jimmie, den coolaste killen på skolan enligt dem flesta, den som åkte moppe utan hjälm och slog ner lärare när det inte blev som han ville. Jag var bara ihop med honom för att han ville ha någon att gå på balen med, men jag vågade inte göra slut.
"Quidds, kan du svara på frågan?"
Det var min lärare som frågade mig, hon kallas StinkandePotatisen av de flesta, eller SP som vi säger när andra lärare är i närheten.
"Vad var frågan?"
Jag kände att alla blickar drogs mot mig.
"Du sitter i dina egna tankar igen, om du inte lägger manken till under mina lektioner kommer du inte att få något betyg i svenska...det ser inte bra ut när man ska söka till gymnasiet."
Jag mumlade förlåt och försökte vara aktiv men jag kunde inget så efter ett tag gav jag upp, jag ville ändå inte gå på gymnasiet.

Efter skolan var det planerat att jag skulle gå hem till Fia men hon ändrade planerna som vanligt och drog hem med Ylva istället. Jag var van så det var inget att vara besviken över. Jag började gå hemmåt väldigt långsamt...pappa skulle ändå inte komma hem förrän ikväll så jag behövde inte stressa hem för att byta kläder, pappa vet inte hur jag klär mig. Jag tror inte han vill veta heller, ända sen mamma dog har jag fått göra som jag vill, han bryr sig inte längre. Bakom mig hörde jag en moppe sakta in och vände mig om, där stod Jimmie, med en rosa hjälm med fjärilar på...
"Hoppa upp så drar vi hem till mig"

Jag hade varit hemma hos Jimmie en gång förut, för att han skulle hämta sina skor till fotbollsträningen. Men nu var jag inte här för att hämta något, nu skulle vi umgås...bara jag och den coola killen Jimmie. Han tog fram två glas och hällde saft i de, sedan tog han fram två gigantiska bullar hans mamma hade bakat och satte sig vid soffbordet. Jag skrattade, tänk om folk i skolan vetat att han satt och drack saft. Vi åt under tystnad, det var först när jag var klar med min bulle jag upptäckte att han inte hade ätit något av sin...jag blev lite generad men helt plötsligt böjde han sig fram och kysste mig. Jag blev chockad först, det var vår första kyss, eller han kysste mig en gång i skolan men det var ingen riktig kyss. Så satt vi, ganska länge. Efter ett tag tittade han på mig och log, han var ganska söt och omtänksam när han inte var runt hans kompisar. Han tog av mig det tajta linnet och sedan byxorna, så fortsatte det, tillslut låg vi båda två där nakna och kysstes, smekte varandra och fnittrade.

Jag vet inte hur länge vi låg där i hans svarta skinnsoffa men helt plötsligt hörde jag ett pip och såg ett rött ljus, jag studsade upp och såg att det var en kamera, jag tittade på honom och han log ett hånléende mot mig. Jag tog mina kläder, klädde på mig de snabbt och sprang ut i mörkret. Jag förstod att den där videon skulle ses av väldigt många inom kort...jag gick ner till tågstationen och satt där, funderade på om mitt liv verkligen var värt att leva...jag hittade en graffitti sprejburk, jag tog den och klottrade ner på marken "Jag är flickan i dödens mörker, mamma jag kommer till dig"
Sedan hoppade jag, det var ingen smärta men jag kom aldrig till mamma, jag är på en konstig plats...en mörk och dyster plats. Allt som finns är fyra sängar, det betyder att jag inte är ensam...


Skriv gärna vad ni tyckte om den

WOW den var faktiskt bra

Tack

Skitbra!

Ska du skriv mer ??

jättebra, skriv gärna mer

Bra!!!!!!!!!

Den andra delen kommer alldelses strax