Häxlärling

Okej! Detta är min andra FF jag lägger ut, men detta är ingen men några Harry Potter-karaktärer detta är en bok jag skriver, faktiskt. Några sa till mig att jag skulle lägga ut den... Jag vill att det ska bli en äkta bok xD Haha, jag är på sidan 130 och detta är en fantasy-bok. Detta är min egna magivärld det utspelar sig i och det är lite parodier på kända saker... Hoppas ni gillar det!
Haha, men en varning! Jag var innte van att skriva då jag började på den så den är kanske lite dåligt skriven vid de första kapitlerna... Men hoppas ni gillar den ändå!

Kapitel: 1
Sigrid satt vid bordet och åt mammas hemmagjorda gröt. Sigrid hade ingen aning om att hon snart skulle åka ifrån sitt hem.
Hon hade nyligen fyllt 15 år, när man är 15 år så ska man alltid åka iväg och bemästra sina krafter. Sigrid visste inte om det men alla andra i hennes familj bara väntade på att gammal-häxan Iris skulle komma...
”Jag tror jag måste till stallet nu.” Sa Sigrids pappa Olle. ”Enhörningarna måste ju få mycket saft att dricka.” Han gick ut från stugan och gick till stallet.
”Morsan, kan du skicka mjölken?” Frågade Sigrids storebror Mårten. Sigrids mamma Klara, var häxa så hon använde tankekraft till att flytta mjölken till Mårten. ”Tack mamma.”
Hon suckade. ”Om du skulle följt med Merlin när du var 15 skulle du kunnat använda tankekraft till att hämta mjölken själv!”
”Men mamma, sluta klaga på det, han höll ju ändå på med att göra Arthur till kung.” Sa Mårten och himlade med ögonen.
”Men din bror är ju inte kung, då fick ju Merlin mer tid till dig!” Sa mamma.
”Men jag är ju smed nu.”
Mamma suckade igen.
”Mamma, bry dig inte om honom. Han är ju bara en... vad ska man säga... en korkad gris.” Sa Sigrid och flinade.
Mamman suckade och började äta på sin macka.
Pappa kom in, han var helt blöt och röd. ”Jag fick den röda saften på mig när jag skulle ge enhörningarna saften. Kicki sparkade på krubban med saften och jag fick det på mig!” Sa han.
”Älskling! Oj! Kicki är minsann busig, kom så ska jag hjälpa dig att bli ren.” Sa mamma. Hon gick fram till honom och tog fram en trasa och började göra rent Olles ansikte.
”Pappa, var är den blåa saften?” Frågade Sigrid.
Han vände sig om. ”Här, Sigrid, på min rygg är den blåa saften.”
Sigrid började fnittra.
”Det här kommer bli svårare en jag trodde. Du måste byta om.” Sa Klara.
”Mamma, nu kan du använda din magi!” Sa Mårten lite surt, men han drev med det samtidigt, han viftade med händerna i luften och sa med ljus röst: ”Abrakadabra, poff, kläder! Jag kan trolla! Jag är perfekt! Jag kan trolla fram Clownkläder! Jippi! Oj min klocka ringer, dags att tjata på Mårten att han skulle hänga med en gammal gubbe! Hihi! Då kanske han kan bli lika perfekt som jag, fast det är omöjligt för jag är perfekt men jag hängde också med en gammal kärring...” Han blev avbruten av mamma.
Medan hon pratade började Sigrid fnittra åt Mårtens min som han fått i ansiktet och åt hans skämt. Det kanske inte var så roligt om någon annan skulle sagt det, men Mårten gjorde det så roligt så han var helt klart familjens clown, mamma kanske skulle trolla fram clownkläderna ändå, kanske...?
”Lägg av med det Mårten! Men du borde följt med Merlin, när jag var 15 följde jag med Iris...” Hon blev avbruten av Sigrid som slutat att fnittra och slutat fundera på hur Mårten skulle sett ut i clownkläder.
”Va!? Åker flickor också iväg för att bemästra sina krafter!?”
”Ja! Visste du inte det?” Frågade Mårten med ett leende på läpparna.
”Nej! Jag trodde det bara var pojkar! Vem är det som lär ut flickorna?” Sa Sigrid.
”Jo, det är...” Sigrids mamma blev avbruten av pappa.
”Älskling, jag vet att Sigrid måste få veta vem som kommer att lära henne magi, men jag står här med blöta kläder helt täkt av saft. Kan du hjälpa mig?”
”Javisst! Förlåt Olle.” Klara trollade fram nya kläder till Olle och tog det gamla och la de i tvättkorgen.
”Jo, det är gammal-häxan Iris som undervisar flickor.” Sa mamma.
”Hur länge?” Frågade Sigrid.
”Tre år brukar det vara, ibland fem.”
”Hur länge var du där?”
”Tre år.” Mamma och Sigrid slutade samtalet. Sigrid hade inte så mycket att fråga mer. Det var tyst en stund tills Olle avbröt tystnaden.
”Kan Sigrid låna din kvast, Klara? Hon har ingen och Iris vill ju att varje elev ska ha en.”
”Jo, hon kan låna den. Den är i stallet, kan du hämta den? Den står vid fölboxen.” Sa mamma. Olle suckade och gick ut till stallet.

Okej, vad tycker ni? Vill ni fortsätta läsa? Kan den bli nåt?
Men läs gärna min andra FF, "Ny generation, nya känslor"

Super bra!

Jättebra!

Usch! Alltså jag har nästan dåligt samvete nu... Den är så dålig i början! Jag ber verkligen om ursäkt! Men som sagt; jag var INTE van när jag började skriva denna, men den blir bättre! Tro mig! Men ni måste få stå ut med början, annars hajar man inget... Jaja, här kommer nästa kapitel, men tack ändå för era kommentarer

Kapitel: 2
Olle kom tillbaka med kvasten. Sigrid tittade upp från gröten när hon fick kvasten, hon började genast studerade den. Hon såg nåt silvrigt på kvastens borst.
”Vänta lite här! Det är ju enhörnings bajs här!” Sa hon och pekade på det silvriga.
”Ojdå! Vi använde denna för att borsta bort gammalt hö vid fölboxen! Det måste ha kommit med lite enhörnings bajs!” Sa pappa.
”Tänk om den inte funkar längre?!” Sa mamma.
Mårten började flina.
”Stakars dig, Sigrid! Nu kommer du inte kunna följa med Iris och då börja mamma klaga på dig de timmarna hon inte klaga på mig!” Sa Mårten.
”Lägg av!” Fräste Klara.
Plötsligt bankade det på dörren och vinden slog upp dörren. I dörröppningen stod en gammal tant. Hon hade vitt långt tovigt hår, ljus blåa ögon, en lång svart klänning, en svart hatt, massor med rynkor i ansiktet och några vårtor. Det var gammal-häxan Iris! Hon var inte så vacker och hon såg sur ut inte direkt den trevligaste häxan.
”Var är hon?!” Fräste Iris. Sigrid räckte långsamt upp sin hand. Iris fnös. ”Vad kan du göra då?” Frågade hon.
Sigrid kunde inte trolla så mycket men hon var bra på att få saker att sväva i luften.
Hon förstod att Iris ville se vad hon kunde så hon började använde sin magi till att göra så en tallrik började sväva i luften.
Sigrid var nervös så hennes hand började darra och hon tappade kontrollen över tallriken. Sigrid kollade bara på Iris, inte på tallriken. Plötsligt hördes ett brak och tallriken hade trillat ner på golvet och gått sönder.
”Onej! Den gick sönder!” Sa Sigrid förskräckt. Hon vände blicken till Iris, hon såg uttråkad ut. Iris började vifta med fingret och tallriken var lagad.
”Är det här det bästa du kan göra? I så fall måste du jobba väldigt hårt för att kunna bli en häxa.” Sa Iris och himlade med ögonen.
”Jag kan bättre!” Sa Sigrid.
Mårten började skratta. Klara hyschade honom, men han flinade ändå.
”Enligt din bror Mårten och hans flinande så är du inte så bra.” Sa Iris.
”Hon kan bättre, Iris, jag lovar Sigrid kan mycket bättre en så men hon är nog nervös.” Sa mamma.
”Eh, Klara om du säger så...” Iris nickade till Sigrid som svar att hon skulle fortsätta så hon började.
Nu måste jag koncentrera mig. Gör mamma och pappa stolta och få Mårten att sluta skratta! Jag måste göra så Iris gillar mig så jag kan komma hem om tre år eller nåt, tänkte Sigrid. Hon kollade noga på tallriken och den började sväva upp i luften.
”Kan du göra nåt mer då?” Frågade Iris. ”Transport? Byta kropp? Eldkula? Någonting i alla fall!?”
”Jag kan bara en till.” Sa Sigrid.
”Vadå för något?” Frågade Iris.
”Jag är inte så bra på den men det är nödtid. Du vet den man flyttar bak i tiden om det har hänt något hemskt.” Sa Sigrid.
”Ja, jag vet vad det är för någon trollformel, jag är ju mäster-häxa!” Fräste Iris.
”Ja, det är du. Förlåt!” Sa Sigrid. Hon hade blivit lite rädd för Iris för hon såg minsann ilsken ut.
”Iris, duger Sigrid?” Frågade Olle.
Iris suckade.
”Hon duger.”
Olle vände sig om till sin dotter med en glad min i ansiktet.
”Sigrid! Hörde du? Du få hänga med Iris till häxtornet och bemästra dina krafter!”
Sigrid blev helt stel, hon var inte helt beredd på det här. Hon skulle inte träffa sin familj på tre år eller mer!
Klara såg att Sigrid blev helt stel, Klara kände igen sig när hon skulle åka iväg till häxtornet, hon blev också helt stel så hon skyndade sig att lugna ner dottern som snart skulle iväg till tornet hon själv tillbringa ett par år i. ”Oroa dig inte,vi kommer att skicka brev till dig.”
”Men... kvasten då? Den har ju enhörnings bajs.” Sa Sigrid.
”Jag tror det inte är någon fara med det, enhörningar är ju magiska.” Sa Klara. ”Den kanske är ännu bättre nu.”
”Okej mamma.” Sa Sigrid.
”Kom nu!” Fräste Iris. Sigrid tvekade lite och sneglade på sin mor.
”Gå du!” Sa Klara. Sigrid blev lite lugnare och tog ett hårt grepp om kvasten, vände på klacken och gick ut tätt bakom Iris.
Sigrid satte sig på kvasten, hon trodde den skulle börja sväva men det gjorde den inte. Det måste vara enhörnings bajset.
”Nej!” Sa Sigrid tyst för sig själv.
”Är något fel?” Frågade Iris med ett litet ondskefullt leende på läpparna.
”Jo... öh...” Sigrid blev avbruten av regnet som började. Det började regna så mycket så enhörnings bajset försvann.
”Är det något fel?” Frågade Iris igen.
Sigrid började sväva och så svarade hon: ”Nej. Inga problem här.”
”Okej.” Sa Iris. ”Följ efter mig.”Hon började flyga iväg fort på sin kvast och Sigrid följde efter. Hon krockade några gånger i något träd men det gick bra.

Okej, vad tyckte ni? Ärligt nu! Snälla! ♥

Älskar att mamman heter Klara!!! Det gör jag meed!

Kul! Men vad roligt att du verkar gilla det, Klara! Fast det hittills varit dåligt xD

Kommer nog snart igång! Hoppas ni står ut med ett par tråkiga kapitel till

Kapitel: 3
De var framme vid häxtornet. De gick in genom porten och satte ner kvastarna. Sigrid var jätte blöt.
”Onej! Mitt hår är förstört!” Sa Sigrid.
”Nej det är det inte. Det är bara blött.” Sa Iris surt.
”Men mina flätor är förstörda!”
”Men du ska ändå ha utsläppt hår!” Sa Iris. Hon drog bort tofsarna från Sigrids hår.
”Men det är ju blött fortfarande!”
Iris suckade. ”Philip! Kom!” Ropade Iris. Sigrid tänkte precis fråga vem Philip var men fick svaret när det plötsligt kom ett spöke fram genom väggen.
Han var ju helt genomskinlig för han var ett spöke, han verkade vara ett väldigt gammalt spöke för han hade jätte gamla kläder, långt hår och mustasch.
”Philip, gör i ordning Sigrid.” Sa Iris. ”Visa henne rummet också.”
Philip nickade till Iris, vände sig till Sigrid och tog tag i hennes hand, den var kall. Han drog nästan med henne genom väggen men då kom han på att hon inte var ett spöke så han stannade upp och gick dörrvägen.
De gick i ett långt rum men plötsligt så stannade Sigrid upp framför en tavla. Det var en målning på en ung kvinna, en väldigt vacker ung kvinna. Hon hade långt fint rött lockigt hår, ljus blåa ögon och en svart klänning.
”Vem är det här?” Frågade Sigrid.
Philip började plötsligt le.
”Det är Iris som ung.”
”Va!?”
”Ja, det är hon men vi hinner inte prata om det nu, kom!” Sa Philip och tog tag i Sigrid och drog henne till ett annat rum. Han slog ut handen för att visa att det här var hennes rum men Sigrid fick förklaringen av hans ord. ”Det här är ditt rum!”
Sigrid studerade rummet. Det var ett mörkt rum, men fint. Sängen var fin. Den var mörklila och söt.
”Duger det?” Sigrid nickade. ”Vad bra då måste vi få dig och ditt hår torrt.”
Sigrid hade inte tänkt så mycket på att hon var blöt men det skulle vara skönt att bli torr.
Sigrid satt vid en stol och väntade på att Philip skulle torka hennes hår. Sigrid hörde Philip stöna och klaga från badrummet så hon reste sig upp och gick till badrummet för att få reda på vad som gjorde att det dröjde så. Då så såg hon att Philip försökte få upp en handduk men misslyckades.
”Åh... nu önskar jag att jag var en poltergeist!” Klagade Philip.
”Varför?” Frågade Sigrid.
Philip vände sig om. ”De är dom ända spökena som kan hålla i föremål som inte ha magi på sig.” Sa han och suckade.
”Kan jag hjälpa dig?” Frågade Sigrid.
”Ja! Om det är någon med magiska krafter som vidrör något så bli det magiskt och då kan spöken hålla i det!” Sa Philip.
Sigrid nickade och tog tag i handduken och gav den till Philip. Sigrid gick tillbaka till stolen och satte sig. Philip började torka hennes hår med handduken. ”Vilket vackert brunt hår du har!”
”Tack.” Sa Sigrid.
När Philip höll på att torka hennes hår var hon bara tvungen att få svar varför han var här så hon öppnade munnen och började fråga.
”Är du Iris betjänt? För varför är du annars här?”
”Ja, jag har varit betjänt länge till Iris och hennes lärlingar.” Sa Philip. Han var klar med Sigrids hår. ”Nu måste vi hitta någon svart klänning som passar på dig.”
Han gick till garderoben som stod i rummet och började leta efter en klänning. Sigrid passade på att borsta sitt hår då.

Säg vad ni tycker, ni få som läser Usch! Jag är så dålig på att skriva xD Haha... Men, men... Det blir bättre! Och förlåt för att jag är tjatig xD

JÄTTEBRA!!

JÄTTE BRA! MERA ♥♥ Go Sigrid, Go Sigrid, Go, Go, Go Sigrid!

Tack för kommentarerna!
Förhoppningsvis så kommer det snart bli bättre Denna bok var den som la grunden till mina skriva-kunskaper. Då var jag ju förstås i början dålig på att skriva, men lärde mig mer och mer. Det kommer bli bättre, det kan jag lova! Jag har lovat det, men det har ju inte kommit än xD
Jaja, här är nästa kapitel som ni få stå ut med

Kapitel: 4
”Koncentrera dig noga! Tänk dig ett eldklot i din hand noga och säg formlen!” Sa Iris. Hon höll på att lära Sigrid eldkula. Sigrid koncentrerade väldigt noga på att få fram ett eldklot, hon sa formeln och tillslut lyckades hon att få fram ett.
”Bra Sigrid!” Sa Philip som stod vid ett hörn och studerade magilektionen.
”Håll käften! Hon behöver tystnad!” Sa Iris argt. Philip blev genast tyst. ”Okej, släck klotet nu med en liten vattenvåg.”
”Okej, vilken formel?” Frågade Sigrid.
”Det står i din formelbok, kapitel 1 nummer två vid vattenformler.” Sa Iris och himlade med ögonen.
Sigrid slog upp första kapitlet till vattenformler och läste om - den lilla - vattenvågen. När hon läst färdigt sa hon formlen och tänkte sig en våg släcka klotet och hon lyckades.
Philip började klappa händerna men slutade när Iris gav honom en mördande blick.
”Philip! Fixa mat!” Fräste Iris.
Philip suckade och gick igenom väggen.
”Men Iris, han kan ju inte röra saker som inte är magiska eller ha rört en magisk person!”
”Jo, jag vet, såklart! Jag vet mer än du! Men gissa VEM som köpt maten på marknaden... Det var ju JAG, så maten ha rört en magisk person! Tillbaka till lektionen.”
Philip kom med maten. Det var gris, ris, frukt och fruktjuice. Det såg jättegott ut tyckte Sigrid.
”Det här kommer nog att smaka magiskt!” Sa hon.
”Ja, det kommer det, för det är magisk mat!” Sa Philip med ett leende på läpparna.
”Åh, Philip... så sa du ju förr i tiden!” Sa Iris och började konstigt nog fnittra.
Kan Iris fnittra!? Åt något som inte ens var roligt, det var fakta! Undra om hon kan le glatt? Det skulle man minsann vilja se. Men det är nog omöjligt att se... Hon fick säkert något i halsen så hon fnittrade nog inte. Men... hon kunde nog le förr i tiden för det gjorde hon ju på tavlan... Men målaren målade säkert dit leendet... Tänkte Sigrid.
”Iris, imorgon så kommer Merlin och hans lärling på besök.” Sa Philip. När Sigrid hörde det så satte hon nästan maten i halsen. Hennes bror Arthur är ju Merlins lärling! Men för att vara säker så var hon tvungen att fråga om det var Arthur.
”Vem är Merlins lärling?”
”Arthur heter han. Merlin håller på att göra honom till kung, jag tycker det är lite fånigt, han lyckas ju aldrig.” Sa Iris och fick ett ondskefullt flin på läpparna.
”Arthur är min bror! Och det är inte alls fånigt, Arthur skulle bli en jättebra kung så jag tycker att det inte är fånigt att Merlin hjälper honom! Men det är bara lite synd om att Merlin inte kunde ha två lärlingar för min bror Mårten skulle bli en bra lärling...” Sa Sigrid.
”Jaha, som om jag bryr mig. Nu får vi nog fortsätta med lektionen.”

Tycks? På allvar då

Super bra