Johann Schneider - En tonåring som nationalsocialist. [PG-13]

Kap 1
Ett nytt liv.

Det första han gör när han vaknar är att hälsa till fanan. Den svarta swastikan sken i den blodsröda färgen. Flaggan täckte halva väggen.
''Sieg heil!'' sa han högt. Det eka i hela huset. Ett bevis på att ingen var hemma denna lördags morgon. Han borstade håret, tog på sig en vit t-shirt och gick till badrummet. Han granskade sig själv i spegeln. Han hade brunt hår som var halvt snaggad i en typisk Hitler jugend frisyr. Iskalla blåa ögon som stirrade.
Dina ögon stirrar som en hund. Hade hans mamma sagt åt honom när det gällde ögonen. Han var stolt över sina ariska drag vilket hon inte förstod. Ett ärr på prydde hans högra kind. Han mindes klart och tydligt hur han fick det ärret. Ett bråk med en landsförrädare. Han avskydde landsföradare mer än vad han avskydde mörkhyade. Nationalism var hans identitet, flaggan var hans himmel och Mein Kampf var hans bibel. Hans namn var;
Johann Schneider men kallades för Joel. Han tvättade av sig, borstade tänderna och begav sig till köket. Ingen var där. Hans mor hade lämnat honom en lapp där det stod att hon var med några väninnor och spelade poker. Hans pappa var på affärsresa och hans syster var på konståkning.
''Hur mycket är klockan?'' Mumlade han. Han såg på armbandsuret han fick i födelsedagspresent. Den gick fel jämfört med klockan i köket.
''Jäkla klocka''.
Köket var rätt så litet. Ett runt bord för fyra och tätt intill var kylskåpet. Han öppnade kylskåpet och fann inte så mycket. Han tog ett glas mjölk och gjorde ordning en macka. Han påminde sig själv om samtalet hans pappa hade med familjen igår kväll.
''Vi flyttar till Sverige'' hade han sagt.
''Varför då?'' hade hans mor frågat. Hon var en lång kvinna med blont hår och bruna vänliga ögon. Håret i en knut och alltid välklädd. Hon var en kvinna som brydde sig mer ut som utseendet än mat på bordet. Hon hade rynkor på pannan och såg det mesta allvarlig ut. ''Alla våra vänner finns här''
''Inte bara här hemma i Tyskland utan i Sverige också. Mäktiga vänner, kontakter med politiker. Företaget har bestämt att köpa land i Sverige och tänk på pengarna vi kan tjäna. Inte bara för själva Tyskland utan för oss med'' sa hans far Hans. Johann var en kopia av sin far förutom att han hade inte fått sin skäggväxt än. Hans var en skäggig man med blåa ögon och halvt skallig som doldes av sin fedora hatt. Han var en drömmare och ville det bästa för landet och för sin familj. Han var en sympatisör för Nationalsocialisterna och var stolt över att Johann hade samma intressan som han. Johanns syster Alicia var sjutton år och familjens atlet. Hon tränade varje morgon konståkning. Hon var en kopia av deras mor Greta. Hennes blonda hår var alltid i en hästsvans och var alltid välklädd som sin mor. Hon hade perfekt noppade ögonbryn och var skolans mest populära tjej. Alicia närsynt och oftast bar glasögon vilket inte skadade hennes rykte i skolan. Hon var perfekt i allting och var den mest vackraste av dom alla.
Typisk arisk skönhet, precis som sin mor. Hade Hans sagt.
''Betyder det att jag måste sluta Hitler Jugend!'' sa Johann rasande.
Hitler Jugend var allt han visste. Alla hans vänner gick där och det var hans hem. En plats där han inte kände sig värdelös eller oduglig. En plats där han och hans vänner träffades. Läste Mein Kampf och hälsade åt fanan. Hitler Jugend och hans vänner var hans familj.
''Johann, du gör Tyskland en tjänst. Tyskland kommer behöva starka pojkar som du i utlandet. Med kontakter där ute kan vi bygga upp Tysklands säkerhet. Säkerhet för landet, för folket och för vår führer''
Johann lugnade sig. Hans far log åt honom. Han visste hur han skulle få med Johann på det här.
''Nåja du har fått med pojken. Men jag och din dotter då?!'' sa Greta irriterad.
''Sålänge dom har konståkning i Sverige och jag kan fortsätta mina studier utan att bli störd så är det okej med mig'' sa Alicia och betraktade sina naglar. Greta gav med sig. Det var bestämt att dom skulle flytta till Sverige. Johann hade tänkt på den diskussionen länge. Sverige. Han smakade på ordet. Han undrade hur svenskarna levde. Hur skolorna i Sverige såg ut. Fanns det såna som han i Sverige? Han tänkte länge på det. Sverige. De lät vackert. Ett nytt liv. Ett nytt liv i Sverige.


Första kapitlet Förlåt för stavfel :<

Annorlunda och intressant.

Intressant indeed !

Danke schön jungen und mädchen C:

Riktigt bra, fortsätt så! ^^-b

Tack tack ska fortsätta snaart c:

Johann Schneider das nazi!

Fin tyska...

Den verkar bra!

Tack c:
---------------------------------------------
Kap 2
En äcklig kommunist

Efter den ynkliga frukosten bestämde sig Johann att gå till centrum. Han satte på sig sina skor och lämnade lägenheten. Berlin var en vacker stad så här års. Alla var ute och satt på olika cafeterior och pratade. Även i krig var folk glada över Tyskland. Dom stora tegelhusen pryddes med swastikan. Folk som bodde i såna hus var antingen politiker, officierare eller generaler. Husen var vackra. Blommor fanns överallt och Johann kände lukten av nybakat bröd vid cafeteriorna. Han önskade att han hade med sig pengar. Han vandrade omkring med händerna i fickorna tills han kom till Berlins mindre fina kvarter. Slitna hus och överallt var det klotter med nazistiskt budskap. Johann oroade sig inte för han visste att här var hans hemmaplan. Han gick förbi tegelväggen med stor gul text som löd:
WIR MÜSSEN DIE JUDEN AUSROTTEN!

En bild på en rabbi med stor näsa följdes med.
Johann kände konstnären och det var den ökände pojken och gängledaren Fredrich Müller. En av Johanns närmaste vänner från Hitlerjugend. Fredrich var lång, smal, blond och blåögd. En typisk arier som andra sa. Han var muskelös och han hade ett rykte att ha stålknogar. Men bland vuxna var Fredrich en snäll ung grabb och bland gatorna var han en tyrann. Fredrich pappa hade dött i Normandie under första världskriget då Fredrich mamma var havande med honom. Hans mamma som var en sömmerska, hade gift om sig med en SS-officer Nathaniel Müller. Fredrich visste inget om sin pappa. Han hade inte ens ett kort på honom. Hans mamma hade inte sagt mer än att han var en bra man och han stred för sitt land. Johann hörde slag och rop lite längre bort och var säker på att det var Fredrich som höll på.
''Din fula skitstövel!'' vrålade Fredrich och slog ner en brunhårig pojke i deras ålder. Två av Fredrich vänner Karl och Heinrich höll ner pojken så han inte kunde fly.
''Säg mig igen! Vad är du?!'' vrålade Fredrich och pausade misshandeln en stund. Karl och Heinrich var tvillingbröder som skrockade åt misshandeln. Dom var blondbrunhåriga med gröna ögon. Lite knubbiga och näsor som stack upp. Hur man skilde dom åt var lätt. Karl hade ett födelsemärke på hakan och Heinrich saknade sin övre framtand.
''Vad är du?! Säg mig!'' fortsatte Fredrich och tog tag i pojkens kläder och skakade honom.
''En äcklig kommunist!'' grät pojken fram.
''Exakt'' sa Fredrich och log. Han släppte taget om pojken, gav honom en spark och lät honom springa iväg. Fredrich vände sig om och såg Johann och hans leende blev bredare.
''Sieg heil broder!
''Sieg heil!'' sa Johann och höjde sin högra arm. Johanns blick mötte den misshandlade pojken som sprang intill ett hörn. Han var blodig och röd i ansiktet. Det syntes att han grät. Fredrich la märke till att Johann såg på honom och han vände sig om.
''Hörru du kommunist äckel! Vill du ha livet i behåll så bör du dra iväg! Tyskland är inget för såna som dig, landsförrädare!'' skrek Fredrich åt pojken. Pojken sprang för sitt liv och han försvann.
''Man måste rensa våra gator. Tyskland ska snart bli rent från alla dessa råttor'' sa Fredrich och log.
''Bra där. Du är en riktigt tysk'' sa Johann.
Dom bästa kompisarna hälsade varandra med ett handslag dom kom på som småbarn och tillsammans gick dom mot Karl och Heinrich.
''Vi måste samla gänget igen'' sa Fredrich till Johann.