Tidvändaren

Var lite sugen på att testa och skriva en helt egen berättelse i Harry Potter världen. Ge gärna lite snäll konstruktiv kritik kring grammatik och liknande

Titel: Tidvändaren
Genre: Blandat
Språk: Svenska
Rating: PG 11-13 (Vet inte riktigt, inte färdigskriven)
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel färdigskrivna och publicerade: 2

Kapitel 1:
Slut ögonen. Föreställ dig att du står framför ett tåg. Omkring dig hör du ljudet av människor som springer fram och tillbaka. Lukta. Känner du luften av ångorna från loket? Andas. Ta ett djupt andetag och andas. I din högra hand håller du buren, till din alldeles egna uggla. Den skakar lite när den mörkbruna ugglan tvättar vingen. Din vänstra hand håller ett stadigt tag om din koffert. Tänk dig att du öppnar ögonen. Långsamt, inte för fort. Framför dig ser du det vackra röda tåget som ska ta dig på din resa. Din allra första resa. Ta ett djupt andetag till och se dig omkring. Både barn och vuxna springer omkring dig. Några gråter. Några har redan hoppat på tåget. Någon letar efter en padda. Mantlar fladdrar omkring dig. Du hör skratt. Du känner att det står någon bakom dig. Du tar ett nytt djupt andetag och vänder dig sedan om. Bakom dig står en lång ranglig pojke med fräknigt ansikte blandat med små röda finnar. Hans ögon är mörkt blå. Det här är din bror och hans namn är James.

”Är du redo för din första resa?” frågar han och du hör hur hans röst skär sig på tonerna. Målbrottet. Du nickar. ”Ja absolut” svarar du. James ler stort mot dig. ”Fantastiskt. Du är inte nervös då?”
Du skakar på huvudet. ”Nej, varför skulle jag vara det?” frågar du. Men egentligen är du livrädd. Detta är din allra första resa, ditt allra första år. Du har hört så mycket om det här stället, så mycket om vad du kommer att få uppleva. Det är fantastiskt. Men samtidigt är du orolig. Ditt huvud är så fyllt av frågor att det nästan känns som det ska explodera. Men du tänker minsann inte låta James få reda på det. James skrattar. Han förstår säkert att du ljuger, men han låter dig hållas.
”Mormor kommer snart. Hon står där borta och pratar med någon kvinna. Jag har glömt vad hon heter” säger han och pekar mot den lilla tanten i röd mantel en bit bort. Kvinnan bredvid henne är en färgstark karaktär. Kläderna är stickade och hennes hår är starkt rött. ”Jag kommer inte ihåg att jag har sett henne tidigare” säger du. Tåget visslar. Du känner hur nervositeten i din kropp blir starkare. Snart är det dags att åka.

”Nu får ni minsann skynda er” säger mormor när hon kommer fram. ”Har ni allt ni behöver? James nickar och slår lätt på kofferten. ”Jajemän, allt är packat och klart. Zeus är redan på tåget”. Han skrattar. ”Den där katten ska minnsann alltid ut på sina rackartyg” säger hon och vänder sig mot dig. "Dudå hjärtat, är du redo för att åka nu?”. Hon ler stort så du ser hennes snirkliga tänder. Du nickar. ”Jadå. Jag har allt” svarar du och ställer ifrån dig buren och väskan innan du slår armarna om henne. ”Jag kommer sakna dig” viskar du i hennes öra. ”Jag kommer sakna dig med hjärtat, men jag lovar att skicka dig många ugglor”. Hon skrattar lätt och glider ur din famn för att ge James en kram. ”Ta hand om din syster nu” säger hon och ler. ”Er mamma hade varit så stolt över er”.

James tar upp min koffert från marken. ”Nu måste vi skynda oss. Ta din uggla nu” säger han och går med raska steg mot tåget. Han hjälper dig att lyfta upp ugglan och kofferten på tåget. ”Jag tänker att du säkerligen vill ha hjälp att hitta någonstans att sitta innan jag går bort mot prefektvagnen” säger han. ”Följ med här så ska vi se”. James går före och kikar in i kupéerna. Ni passerar flera kupéer innan ni stannar. ”Den här blir bra” säger han och öppnar dörren och kliver in. Du går försiktigt efter honom och kikar in. I kupén sitter en pojke med blont hår och stora glasögon. ”Hallå grabben” säger James och slänger upp din väska på hyllan mittemot pojken. ”Hej…” säger pojken lågt. ”Det här är min syster, hon ska hålla dig sällskap under resan. Nu ska ni få lära känna varandra i fred. Jag kilar bort till prefektvagnen nu så ser vi varandra sen i Stora Salen” säger han och ger dig en lätt puss i pannan innan han försvinner bort. Du vrider på dig och stirrar på pojken. ”Han… han är lite ivrig ibland” säger du ursäktande och sätter dig försiktigt mittemot pojken. ”Det… märkte jag” svarar han och det ser ut som han försöker få fram ett litet leende. ”Är det ditt första år också?” frågar du försiktigt. Pojken nickar. ”Är du… nervös?” undrar han försiktigt.

Hans ögon ser enorma ut när han tittar på dig. Du tvekar innan du svarar. Det här är ditt första möte med en annan elev, vad vill du egentligen att han ska få för intryck av dig? Ska du vara den självsäkra eller den som längtar hem? Men det förstås, alla är säkert nervösa deras första år. Pojken kanske också är det. Du ska precis svara när kupédörren öppnas och en flicka med långt yvigt brunt hår kliver in. ”Är det någon av er som har sett en padda? En pojke som heter Newille har tappat sin” säger hon. Du skakar på huvudet och du ser att pojken gör detsamma. Flickan försvann lika snabbt som hon kommit. Du skrattar lite. ”Vem har ens med sig en padda? Vad har du med dig för djur förresten?” frågar du sedan och ser på pojken. Han tittar ner på sina händer. ”En padda…” svarar han. Ånej. Du biter dig i läppen. ”Vad heter den då?” frågar du till sist. Pojken ser fortfarande ner på sina händer. ”…lova att inte skratta… Lancelot…” viskar han. Du ser frågande på honom. ”Vad är en Lancelot?” frågar du. Pojken tittar upp på dig igen. ”Vadå? Vet du inte det?”. Han skrattar lite. Du skakar på huvudet. ”Nej? Borde jag?” säger du och ler lite. Situationen kändes räddad. ”Har du aldrig hört talas om Kung Arthur?” frågar han. Du skakar på huvudet igen. ”Jag ska lära dig” säger han och ställer sig upp. Han lyfter ner sin koffert från hyllan och tar upp en bok. ”Det här är en sagobok som jag fick i födelsedagspresent. Du förstår, mina föräldrar är inte trollkarlar och när de fick reda på att jag var det så ville de ge mig en bok där det finns en trollkarl i. Han är väldigt cool faktiskt. Merlin. Men han är ju ingen riktig trollkarl som du och jag”. ”Men du” säger du och flinar. ”Du vet, Merlin är en riktig trollkarl”. Det är oklart om pojkens ögon kunde bli mycket större. ”Är han?”

Det blev mörkt utanför kupéfönstret. Du har under resans gång bytt om till skoluniformen. På sätet bredvid dig ligger flera chokladgrodekortslådor och en öppen Bertie Botts bönor i alla smaker. ”Vilket elevhem tror du att du hamnar i?” frågar du pojken. Han biter sig i läppen. ”Jag vet inte riktigt faktiskt. Vilket tror du att du hamnar i?”. Du rycker på axlarna. ”Det vet jag inte. Men min storebror är i Ravenclaw. Han säger att det inte spelar någon roll vilket elevhem man hamnar i. Det är hatten som bestämmer det” säger du och ler. ”Hatten?” frågar pojken undrande. ”Ja, hatten” svarar du. ”Sorteringshatten. Du får se när vi kommer fram. Känns som tåget saktar ner nu”. Efter ett par minuter är du framme. Nervositeten blir allt starkare. Tåget stannar och du märker hur det rör sig i övriga kupéer runt omkring. ”Då var det dags” säger pojken och ler försiktigt mot dig. ”Ja, nu är det verkligen dags”. Efter en kort stund är du ute ur kupén och står på plattformen. En storvuxen skäggig man står och ropar: ”Förstaårselever”. Du vänder dig mot pojken. ”Jag kom på att jag inte svarade dig innan på om jag var nervös” säger du. Pojken tittar undrande på dig. ”Jag är livrädd”.

Spännande!

OMG det här är makalöst bra! Jag har aldrig sett en berättelse som använder andrapersonsperspektivet på det här sättet. Givetvis påminner det om imagines, men här finns det inget (y/n).

Inledningen! Hur många gånger har en vid det här laget inte läst om den första tågresan till Hogwarts, beskrivet på alla möjliga sätt, men det här är unikt. Passar helt perfekt med andrapersonsperspektiv; det blir en stark närvaro med alla dofter och miljön kring det avgående tåget.

Lite konstruktiv kritik också, definitivt snällt menad

”Mormor kommer snart. Hon står där borta och pratar med någon kvinna. Jag har glömt vad hon heter” säger han och pekade mot den lilla tanten i röd mantel en bit bort. Kvinnan bredvid henne är en färgstark karaktär. Kläderna är stickade och hennes hår är starkt rött. ”Jag kommer inte ihåg att jag har sett henne tidigare” säger du. Tåget visslade. Du känner hur nervositeten i din kropp blir starkare. Snart är det dags att åka.

Tycker du ska behålla presens hela tiden i den starka känslan av närvaro som du redan har skapat

”Mormor kommer snart. Hon står där borta och pratar med någon kvinna. Jag har glömt vad hon heter” säger han och pekade mot den lilla tanten i röd mantel en bit bort. Kvinnan bredvid henne är en färgstark karaktär. Kläderna är stickade och hennes hår är starkt rött. ”Jag kommer inte ihåg att jag har sett henne tidigare” säger du. Tåget visslar. Du känner hur nervositeten i din kropp blir starkare. Snart är det dags att åka.

Syskonen verkar inte ha någon mamma i sitt liv ... sorgset, och mycket väl berättat att mamman skulle ha varit stolt.

Hans ögon ser enorma ut när han tittar på henne. Du tvekar innan du svarar.

Tror det är meningen att andrapersonsperspektivet ska behållas här:

Hans ögon ser enorma ut när han tittar på dig. Du tvekar innan du svarar.

SÅ bra beskrivet och berättat hela tiden, blir nyfiken på pojken! Så bra skildrat du:et (hon?) tänker kring vilket första intryck en vill ge. Haha, paddan Lancelot! Rolig dialog mellan dem, förstår precis att en undrar kring valet av padda som husdjur Och roligt med en scen från boken/filmen, att Neville har tappat bort sin padda som vanligt. Antar att det är Hermione som tittar in i kupén

”Du vet, Merlin är en riktig trollkarl”. Det är oklart om pojkens ögon kunde bli mycket större. ”Är han?”

Haha, det är så bra beskrivet! Gillar verkligen pojken, som alltså kommer att vara helt ny i trollkarlsvärlden och har massor att lära sig. Och vilket underbart slut! Så avgörande på något sätt, att huvudkaraktären vågar erkänna sin rädsla. Det tyder på tillit dem emellan, att de kommer att bli bra vänner.

Så himla kul med en ny berättelse på forumet! Och så välskriven. Bevakar definitivt.

Vilken underbar berättelse! Den verkar spännande och jag bevakar självklart den.
Dock är jag osäker på vem som är huvudpersonen. Kanske det skulle vara bra att skriva en handling? Då skulle man få det tydligt.

Avis Fortunae har redan kommit med bra tips, så jag avstår. (Ser jag dock något, ändrar jag mitt inlägg, eller skickar en uggla.)

Intressant att läsa i andra person, eller vad man ska säga.

Jättebra skrivet! Jag kan verkligen leva mig in i berättelsen.
Hoppas att det kommer fler kapitel!

Kul att de är flera som har läst! Uppskattas verkligen!

Nessie Black


Avis Fortunae


Mintygirl89


Ellpotter09


Kapitel 2:
Fler och fler elever samlar sig omkring den storvuxna skäggiga mannen. Du hör hur det viskas omkring dig. ”Han är här” ”Han har kommit till Hogwarts” ”Harry Potter” ”Potter” ”Harry Potter”. Pojken lutar sig fram mot dig och kupar ena handen vid ditt öra. ”Vem är han egentligen?” frågar han och tittar sig omkring. Ingen har hört vad han frågade. Du tittar på honom. ”Du menar han som alla viskar om?” frågar du och han nickar. ”Harry Potter är pojken som överlevde” svarar du. ”Förstaårselever! Förstaårselever hitåt” ropar den storvuxna mannen. Du får syn på din storebror en bit bort på väg bort mot vagnar en bit bort. Varelserna framför vagnarna ser riktigt risiga ut. Du ryser till och pojken kollar underlig på dig. Han tittar bort mot vagnarna och sedan på dig igen. ”Vad är det?” frågar han och tittar på vagnarna igen. ”Nej inget” svarar du. ”Kom me här, följ efter mig – nåra fler förståringar? Se opp var ni går nu! Förstaårselever följer efter mig”. Den storvuxna mannen börjar gå. Du och de andra eleverna kämpar med att hålla samma tempo i den snärjiga terrängen. En pojke snörvlar, men annars var alla helt tysta. ”Ni får strax se er första skymt av Hogwarts” ropar den storvuxna skäggiga mannen. Det är flera elever framför dig. Först ser du inget, men när huvudena framför dig försvinner ser du det. Framför dig är en stor mörk sjö och på en klippa på andra sidan ligger det. Det stora slottet. Det var precis som James, din storebror, hade beskrivit det. ”Åh var vackert det är” säger du och kollar på pojken. Han står som förstenad och bara stirrar. ”Är det där vi ska gå?” frågar han och du nickar. ”Välkommen till Hogwarts”.

I sjön ligger det flera små båtar. ”Inte fler än fyra i varje båt!” ropar den storvuxne mannen. Du och pojken kliver ner i en av båtarna, efter er följer även två flickor. Den ena var hade sitt blonda hår uppsatt i två tofsar och hennes ansikte skiftade svagt i rosa. Den andra hade rakt hår som var åt det röda hållet. ”Hej” säger den blonde log mot dem. ”Hej” svarar du och ler tillbaka mot henne. ”E alla i båtarna?” skriker den storvuxne mannen. ”Då så- Framåt!”. Båtarna börjar röra på sig. Pojken viskar fram ett lågt ”Wow”. Slottet kom allt närmare. Du ser upp mot stjärnhimlen. Tänk att du ska få spendera kommande sju år på den här skolan. Det pirrar till i magen och du ler. Men i all fascination utav slottet kan du inte låta bli att börja oroa dig. Vilket elevhem kommer du att hamna i? Kommer du att hamna i samma elevhem som din bror? Mormor har berättat för dig en gång att din mamma hade varit en sann Gryffindor elev. Din pappa hade däremot varit i Slytherin. Mormor hade ryst när hon berättat det för dig och när du hade ställt fler frågor kring honom hade hon vägrat att svara. Du tycker det är väldigt underligt. Var det något fel med att vara i Slytherin egentligen? Men visst var det känt att många onda trollkarlar och häxor just hade varit i Slytherin. Men det fanns goda också. Du är övertygad om att din pappa är en god trollkarl, eller var. Du vet faktiskt inte när du funderar på det. Du skakar försiktigt på huvudet i ett försök att återgå till nuet. Det här är faktiskt en väldigt viktig stund som du kommer att minnas i resten av ditt liv. Det är nu du anländer till Hogwarts. Du ser att pojken kollar lite oroligt på dig, du ler försäkrande mot honom. ”Ner me huvet” vrålar den storvuxna mannen. ”Vad sa han att han hette nu igen?” viskar pojken mot dig. Den blonda flickan som också hört hans fråga svarar. ”Det är Hagrid”.

Båten glider in genom en mörk tunnel och kom till sist fram till något som liknar en hamn. På några få minuter samlas ni i en klunga kring Hagrid. ”Hörru du där! E de här din padda?” frågar Hagrid och höll fram en padda mot pojken som hade snörvlat på vägen till båtarna. ”Trevor” skriker pojken och höll fram händerna. Det där var troligen Newille, pojken som hade tappat sin padda på tåget. Han är säkerligen väldigt nervös. Men det är ni nog alla när ni följer Hagrids lykta upp mot slottet.

Hagrid knackar på slottsporten när ni kommer fram. Dörrarna öppnades och en lång svarthårig häxa stod där. Det här måste vara professor McGonagall. James har beskrivit henne som en sträng professor, men samtidigt väldigt vänlig om man betedde sig. Var vad det hon hade för ämne nu igen?

”Förstaårseleverna, professor McGonagall” sa Hagrid. McGonagall nickar och sköt upp porten. ”Tack Hagrid, jag för dem vidare härifrån” sa hon. På nervösa ben går ni in i slottet för första gången. Väggarna var fyllda av flammande facklor. ”Det är precis som på medeltiden” viskar pojken från tåget och ser på dig med sina stora ögon. ”Vad är?” frågar du. ”Facklorna! Det är levande ljus! Ingen elektricitet”. Du tittar undrande på honom, men rycker sedan lätt på axlarna. Du skulle nog kunna fråga honom mer kring det där vid ett senare tillfälle. Nu är du mer upptagen av att ta in allt omkring dig. Marmortrappan, och den stora dörren. Du kan höra surret av röster inifrån dörren. Du känner hur ditt hjärta börjar slå fortare. ”Välkomna till Hogwarts” säger McGonagall. Ditt hjärta slår allt fortare och dina tankar börja skena. Det är knappt att du hör professorn när hon förklarar kring de olika elevhemmen. Hon lämnar er sedan ensamma ett par minuter. Det är inte många som säger något. Det är i stort sett helt tyst, förutom en flicka som fort viskar om alla trollformler hon hade lärt sig. Plötsligt är det folk som skriker. Du flämtar till när du ser dem. Ett tjugotal pärlvita och lätt genomskinliga varelser som gled in i rummet. ”Är det där… spöken?” flämtar pojken. Du nickar. Spökena flyger över er och in i salen. Några stannar kvar och pratar till er, men din nervositet gör det svårt att hålla fokus. Nu vill du bara in och få reda på vilket elevhem du tillhör.

McGonagall kommer tillbaka och ber er ställa er på ett led. Ni följer henne sedan in i den stora salen. Medan ni går ser du hur alla blickar stirrar på er. Det känns nästan som de ser rakt in i er. En del pekar. Du hör hur det viskas. Även här viskas det om vad man har sett på tåget. Pojken som överlevde har kommit till Hogwarts. Din blick vandrar upp och du ser de tusentals levande ljusen som svävar över era huvuden. ”Levande flygande ljus” hör du hur pojken säger bredvid dig. ”Det är levande flygande ljus och man kan se himlen!”
Flickan från tåget går framför er. ”Det är förtrollat” säger hon. ”Så att det ska se ut som himlen ovanför. Jag har läst om det i Hogwarts, en historisk beskrivning”. Längst fram står en fyrbent pall. Ni ställer er framför den. McGonagall placerar en spetsig hatt på pallen, hatten rycker till och börjar sedan att sjunga. ”Ni tycker kanske inte jag är vacker”. Du tittar förvirrat på hatten. Är det den som bestämmer vilket elevhem man hamnar i? McGonagall tar fram en lång pergamentrulle. ”När jag ropar upp ert namn sätter ni på er hatten och slår er ner på pallen för att bli sorterad. Hannah Abbot”. Den blonda flickan från båten snubblar fram och tar på sig hatten. Efter ett kort ögonblick ropar hatten ”Hufflepuff”. Efter Hannah följs hon av flera andra elever och det applåderas från alla håll. ”August Hemmingway” säger McGonagall och pojken tittar nervöst på dig. Du nickar och han går fram till pallen. Han sätter nervöst på sig hatten. Det tar tid. Efter vad som känns som en evighet ropar hatten till sist ”Hufflepuff”. Pojken tar snabbt av sig hatten, ler mot dig och skyndar sig till det applåderande Hufflepuff bordet. Fler och fler namn ropas upp. När Harry Potter ropas upp blir det helt tyst. Eleverna börjar viska och en mager svarthårig pojke med glasögon. Det tar tid för hatten att bestämma sig. Längre tid än vad det gjorde för August, men till sist ropar hatten ”Gryffindor”. Harry sätter sig ner vid bordet och McGonagall ropar nästa namn. Det är ett fåtal kvar när hon ropar ditt namn. ”Penelope Travers”. Du går fram till pallen, tar upp hatten och sätter dig ner. Hatten är stor. När du släpper den över huvudet faller den ner framför ögonen på dig. Den luktar unket, gammalt. Med en blandning av svett. ”Penelope Travers. Var ska jag placera dig? Hm… Jag tror det får bli….HUFFLEPUFF!”. Du tar av dig hatten och går mot det jublande bordet. I samma stund får du ögonkontakt med din storebror vid Ravenclawbordet. Han ler stort mot dig och håller upp en tumme mot dig. Du ser hur hans läppar rör sig. ”Det blir perfekt”. Du ler tillbaka mot honom och nickar.

August makar på sig och klappar lite på platsen bredvid sig. Du sätter dig ner, framför dig sitter Hannah och den andra flickan från tåget, Susan. De ler mot dig. ”Det ska bli väldigt kul att få lära känna er” säger Susan. Kvällen går snabbt. Du trodde nästan August skulle ramla från bänken när all mat plötsligt dök upp på bordet. Han ville veta allt kring hur det gick till. En äldre elev som satt bredvid hade fått förklara för honom om husalferna nere i köket.
När professor Dumbledore reser sig upp blir alla tysta och tittar på honom. Han berättar kring den förbjudna skogen och kring den tredje våningens korridor på höger sida som är förbjudet område. ”Sa han precis ’för alla som inte vill dö en mycket plågsam död’?” viskar August till dig. Du nickar och fortsätter lyssna på Dumbledore. Hans tal avslutas med att han uppmuntrar alla till att stämma in till skolsången, i valfri melodi var viktigt att tillägga. En vrålsång sprider sig över den stora salen och till sist var det endast två elever vid Gryffindorbordet som fortfarande sjöng.

Gabriel Truman, som är prefekt för Hufflepuff, tog vid efter Dumbledores uppmaning om att alla skulle gå och lägga sig. ”Nu ska ni få se vårt uppehållsrum” säger han. ”Förstaårselever Hufflepuff efter mig”. Han går i väg och ni följer snabbt efter. Gabriel går ner för en trappa och stannar efter en stund vid ett par tunnor. Du tittar undrande omkring och ser att även August och de övriga förstaårseleverna gör detsamma. Borde det inte finnas en dörr? ”Här är ingången” berättar Gabriel. ”För att ta er in måste man knacka på den här tunnan och knacka i melodin till låten Helga Hufflepuff, namngiven efter vår grundare”. Han började knacka och ingången öppnade sig. ”Välkommna till Hufflepuff!”

Sååå bra!

Jag älskar den här berättelsen!

Hufflepuffs uppehållsrum har jag aldrig fått en beskrivning av så det här ska bli skoj att se!

Spännande att få veta mer och mer om duet, huvudpersonen. Nu har vi ett namn på henne. Undan för undan introduceras alla. Det fungerar bra med andrapersonsperspektivet.

Du är övertygad om att din pappa är en god trollkarl, eller var. Du vet faktiskt inte när du funderar på det. Du skakar försiktigt på huvudet i ett försök att återgå till nuet.

Spännande! Vad kan det finnas för historia med den här pappan? Hur är situationen där? Han var i Slytherin och mamman i Gryffindor ... har Penelope sina föräldrar, eller bor hon hos sin mormor kanske?

TIPS: Det kan vara klurigt att hålla kvar tidsformen.

Båtarna börjar röra på sig. Pojken viskar fram ett lågt ”Wow”. Slottet kom allt närmare. Du ser upp mot stjärnhimlen.

Båtarna börjar röra på sig. Pojken viskar fram ett lågt ”Wow”. Slottet kommer allt närmare. Du ser upp mot stjärnhimlen.

Håller med Ellpotter09 om att det ska bli kul att få en bild av Hufflepuff inifrån!

Vilket bra kapitel! Nu vet jag vad huvudpersonen heter! Och det är kul och annorlunda att läsa i andrapersonsperspektivet, som Avis Fortunae skriver.
Det blir kul att läsa hur Hufflepuff har det.

Ett tips är att du flyttar ner dialogen en rad. På några ställen ser jag att du blandar tempusformer. Det gör inget, men försök tänka på att vara konsekvent.

I övrigt ser jag fram emot nästa kapitel. ♥