Näktergalens sång.

jag fick i uppgift att skriva en saga på svenskan med sago- drag. Nu kan ni få läsa den. Hoppas ni gillar den =)
____________________________________
Det var en gång en liten flicka. Hon blev hittad ute i skogen. Hon låg övergiven på marken. Uppe i trädet hade en trast spelat en visa. Eftersom paret som hade hittat henne inte hade haft några egna barn hade de tagit hand om barnet som deras egen. Dom hade kallat henne Vilhelm. När de sedan upptäckte att hon var en tjej, vilket var när de kom hem, så valde de istället namnet Vilhelmina, vilket ju var ett ganska konstigt namn på ett litet flickebarn. Bland hennes vänner kallades hon Mina! Hon fick efternamnet Trast för att hon inte var deras riktiga barn. Dom tyckte det kändes fel att ge henne deras släktnamn.

En gång då hon hade varit ute och sprungit i skogen, då hon var 4 år, hade hon svävat i dödsfara. Hon hade lekt hinderbana, det gick ut på att hoppa över hinder, balansera och klättra. Hon hade sprungit på ett ställe. Hon hade varit som mest inne i leken då en varg hade kommit bakom henne. Hon hade sprungit och försökt fly i panik. Hon snubblade på en sten och trodde att hennes liv var över då en fågel kom flygande över axeln och hackade ut ögonen på vargen, det var en näktergal. Ögonen hade trillat ner på marken i en pöl av blod. Hon hade rest sig upp och rusat hem men hon hade inte berättat det för någon. Hon hade gråtit den kvällen. Det hade hon kommit ihåg resten av sitt liv.

Hennes utseende var inte mycket för världen. Hon var väldigt mager, hon hade smutsigt, brunt och trassligt hår. Ögonen var svarta likt en fågel. De enda kläderna hon ägde var smutsiga och trasiga.

Under hela hennes barndom kunde hon få fåglar att sjunga när hon sjöng. Det var som att hon kunde prata med dem. De flesta gångerna var det som om dom berättade vad som skulle hända i framtiden. De flesta tyckte att hon var läskig, ja, till och med konstig. Hade hon varit äldre och blivit påkommen med sådana krafter hade hon blivit bränd på bål av den anledningen att hon var en häxa.

Hon fyllde fem år. Efter ett tag fick paret sitt första biologiska barn. När det hade gått några år och Vendela hade blivit 4 år så började hon reta sin storasyster och kalla henne ”Trastflickan”. De andra barnen, Valmar 3 år och Violeta 1,5 år, hade också börjat härma henne när de började prata. Det var bara lille Vincent, ett halvt år gammal, som inte hade börjat prata.

En morgon när hon var 13 hade hon av gammal vana gått upp på morgonen och gått ut och mjölkat kon för att få mjölk. Till frukosten hade hon hört en näktergal sjunga i ett träd. Det hade varit en ganska sorglig sång. När hon sedan hade kommit in berättade dom att hon skulle lämna dem. De hade sagt att de gärna ville ha henne kvar men att de inte hade råd att ha henne kvar. Hon hade tagit sig ut ur huset där hon brast i gråt. Framför henne satt en näktergal och tittade på henne med stora ögon. Dom hade sett ledsna ut. Hon hade trott att hennes riktiga föräldrar hade sänt henne en ängel i form av en fågel, en skyddsängel. Den hade alltid funnits hos henne. Hon hade misstänkt att det var den fågeln som sjungit för henne när hon blev hittad.

Mina kände sig väldigt ledsen när hon tänkte på att hon hade blivit såld, men hon visste inte hur bra hon skulle få det. Hon visste att samtidigt som hon satt där fick hennes familj pengar för att hon ska hjälpa bli utskickad till olika folk som kan betala bra. Det sker genom en organisation som heter ”Inga styvdöttrar behövs till att slita, skaffa hjälp här”.

Långt där framme hade hon sett tågstationen och hon fruktade vad som skulle hända. Därifrån skulle hon ta tåget till huvudstaden i landet. I huvudstaden så skulle de sedan välja var hon skulle föras vidare. Hon hoppades på att det inte skulle bli för hemskt. Om hon vägrade blir det dödsstraff. Hennes familj skulle också få betala tillbaka dubbelt vad dem fick för att sälja henne. Det är även det enda sättet man kan köpa folk fria från tjänsten. Hon skulle bli tvungen att arbeta i tio år innan hon blev fri. Man måste vara minst åtta för att få jobb. Hon ville inte det här då.

– Nu är vi framme, hade en mörk röst viskat i hennes öra. Hon hade ofrivilligt ryckt till. Hon svarade;

– Ja, tack då. Hennes röst darrade. När hon pratade vanligtvis var rösten klar och ljus. Men den dagen darrade den som den oftast gjorde när hon var rädd eller orolig.

När hon reste sig var kroppen alldeles stel efter att ha suttit stilla i flera timmar. Hon tittade ner på billjetten hon höll i handen. Tåget skulle gå tio minuter efter att flickan anlänt till tågstationen. Fortfarande hade hon varit ledsen. Oftast brukade hon vara glad. Hon brukade aldrig bli arg heller. Hon kände sig sviken.

Hon gick långsamt upp på perrongen. Där satte hon sig ner på en bänk, bredvid henne satt en pojke. Han var nog något äldre en henne. Han hade gröna ögon. Hon tyckte att hon kände igen honom. Han hade blont hår som gick ner till lite innan axlarna började. Tydligen tycktes han också känna igen henne för han frågar,

– Vad heter du? Sakta svarade hon,

– Vilhelmina Trast!
– Jaha, du liknar någon, men hon hette Bianca. Efter det pratade de inte mer. Hon satt bara där på bänken. Han tog fram en bit bröd ur sin väska. Sakta hade hon känt hur hungrig hon var. Han märkte inget. Han åt sitt bröd och efter några minuter kommer tåget.

När hon kom på tåget föll hon in i en orolig dröm. Drömmen hade varit väldigt konstig och obegriplig. Den hade handlat om en Trast. Den sjöng, och det märkliga är att hon tycktes förstå vad den sa. Hon hade aldrig riktigt förstått förut vad fåglar hade viskat till henne förut, bara uppfattat känslor. Den sjöng om att Mina snart kommer förenas med sin bror. Även fadern kommer hon att få träffa. Men fågel nämnde inte några systrar vilket hon hade tyckte var ytterst märkligt.

När hon vaknade upp ur drömmen hade hon redan anlänt till stationen. Utanför tåget stod en tant med en sträng blick. Hon håller en skylt där det står ”Inga styvdöttrar behövs till att slita, skaffa hjälp här”. Sakta går Mina fram till henne. Hon vänder sig om och ser att pojken tittar på henne. Tanten tittar ner på flickan och frågar,

– Är det du som är Vilhelmina Trast?

– Ja, det är jag.

– Du är sen, säger hon kort innan hon leder bort henne till vagnen. Hon håller upp vagnens dörr och Mina går in. När vagnen åker ser Mina fantastiska saker hon aldrig sett förut. Höghus, stugor, tomtar, ja till och med ett stort slott. Det är där kungen måste bo. Vagnen åker in bakom ett höghus.

Hon blir inknuffad genom en dörr. Där inne finns det tre olika dörrar. Alla har ett nummer på, ett, två och tre. Hon förklarar snabbt att man ska in genom varje dörren i ordning och att hon inte får gå igenom en dör utan tillstånd. När man är klar är det bara vänta på att bli utvald. Hon ger henne tillstånd att gå in i rum nummer ett.

Mina nickade och gick igenom dörr ett. Hon väntade sig det värsta. En maskin som skurar rent henne eller liknande. När hon kom in står det ett bord med mat på. Det finns kyckling, ärtor, bröd, grytor, ris, pasta, ja mat av alla slag. Det luktar väldigt gott. Hungern känner hon nu tydligare en förut men hon vet inte om hon får äta så hon står kvar vid dörren och ser på maten och får nöja sig med att längta efter den. Då hör hon en röst som säger,

– Bra, du har klarat provet, du får inte göra annat en vad du blir tillsagd att göra, nu får du äta hur mycket du nu orkar och gärna mer.

Hon gick fram till bordet. Mina kände att hon vill smaka på allt. Hon valde att bara ta lite av allting. Det är inte lätt med så mycket gott att smaka på. Hon blev då för första gången i sitt liv mätt. Så mycket hade hon aldrig ätit förut. Det har alltid funnits regler som säger hur mycket hon fick äta.

Efter måltiden fick hon tillstånd att gå ut ur rummet och vidare in i nästa rum. Där tog någon person tag i henne och knuffade ner henne i en balja med vatten. Hon blev skrubbad och håret blev tvättat. När håret var tvättat blev det utrett. Dom sätter även upp håret i en hästsvans. När hon kom upp ur vattnet får hon rena kläder på sig.

Hon gick fram till spegeln och ser in i den. Hennes hår var inte brunt, det är blont. Det har inte synts under all gammal smuts som hade hamnat där. Hon såg på sina kläder. Det är en svart klänning som går ner till knäna. Sen över det var det ett förkläde. Personen sätter upp håret i en hästsvans.

När hon är klar får jag gå vidare till nästa rum. En person där inne gav henne ett papper med frågor Mina ska fylla i, det var ganska lätt tills hon kom till en fråga där hon ska beskriva vad jag har för fritidsintressen eller annat hon gillar att göra när. Hon funderade och funderade. Hon kommer inte på något förutom arbete som hon brukar göra. Till slut när hon inte orkar tänka mer skriver hon fågelskådning.

När hon är klar så får hon en väska med två ombyten kläder. Hon vet inte vad hon skulle göra med dem. Hon tittade frågande på tanten. Tanten säger,

– Vi har redan fått in en ansökan som söker specifikt efter dig. Det har aldrig hänt förut så vi kunde klämma ut extra mycket pengar, Mina såg lite tveksam ut. Hon tänkte, ”jag är väl inte värd mycket pengar då kommer jag säkert få arbeta extra mycket bara för att hon är så värdefull”. Dom kommer säkert tro att hon är en superstädare eller något sådant. Så hon frågade,

– Vem ska jag till?

– Det är kungen i detta land. Jag vet inte vad han ser i dig eller varför han vill ha dig, Kungen, hon skulle få arbeta för kungen. Många ville det. Han hade ju en son som alla ville gifta sig med. Men han skulle aldrig gifta sig med en tjänsteflicka. Då förstod hon, pojken på stationen var prinsen i landet. Han hade ju tittat på henne. Han var väl inte kär i henne? undrade hon sig själv.

Hon fick åka vagn till slottet där hon blev avsläppt. Hon fick gå in i slottet. När hon var inne fick hon gå med mat ut till kungen. Prinsen tittade på henne igen. Och kungen säger,

– Du har rätt, hon är rätt lik. Men vi får vänta ett tag till.

– Men låt henne inte slita, tänk om det är hon.

Mina står bara och såg dum ut. Hon visste inte vad de talade om. Hon undrade vem hon var lik. Hon såg då att dörren öppnades och in kom prinsens styvmamma. Henne har man läst mycket om i ”Läsarens sanna berättelse” som var en tidning i det landet. Hon tittade på Mina och hennes blick var fylld av hat. Kungen märkte förstås inget. Mina gick ut genom dörren. Hon undrade varför Styvmodern hatade henne. Och Pojken och kungen tycker att dom kände igen henne.

Hon höll på och slita i slottet. Det konstiga var att kungen inte gav henne så betungande arbeten. Det var ju det hon var rädd för att hon skulle få. Efter sju dagar hör hon kungen säga,

– Jag är nästan helt säker nu, vi kan ju inte köpa upp henne om vi inte är säker.

– Vad bra, för jag tror verkligen att hon är… sade prinsen. Mer hör Mina inte när en hand griper tag om hennes axel. Hon vände sig förskräckt om. Hon var rädd att någon tror att hon stod och tjuvlyssnade. Men när hon vände sig om ser hon att det var styvmamman. Hon sade,

– Kom, du ska följa med på en promenad, jag ska förklara för dig. Så att du fattar vad dom menar.

– Okej, men ska jag inte jobba här på slottet.

– Nej, du ska följa med mig, jag har pratat med kokerskan.

Dem gick tillsammans ut ur slottet. Hon visste inte vad som väntade men hon gjorde som hon sade. När de hade kommit fram till en fin skogsdunge sa hon åt Mina att sätta sig, vilket hon gör. Hon säger,

- Här var det du blev hittad.

– Hur vet du det?


– Men snälla har du inte misstänkt det, du är kungens länge bortrövade dotter.

– Va? utropar Mina förvånat.

– Ja, du kanske har läst om det i skolan.

– Ja det har jag. Men vem rövade bort mig? säger hon undrande. Samtidigt kommer hon närmare mig.

– Jag gjorde det.

– Men varför? frågar hon

– För att du skulle ha blivit drottning när jag mördat din mamma.

– Men varför mördade du henne.

– Vem vill inte bli drottning.

– Jag vill inte bli drottning.

– Nej men du är annorlunda.

– Men vad gjorde du sen?

– Jag satte ut dig i skogen, där blev du otroligt nog hittad, sade styvmamman samtidigt som hon gick närmare den lilla flickan.

– Var det meningen att döda mig?

– Ja, sen skickade jag en varg, som du också överlevde.

– Var det du? sade hon förbluffat.

– Ja, vem annars skulle det vara? Men nu ska du inte komma undan.

Hon gick fram mot Mina och viftade på händerna och mumlade konstiga ord. Hon kommer närmare henne. Och hon gjorde en ansats att fly. Hon följde efter Mina som sprang.

– Det går inte och döda någon med magi, säger styvmamman. Mina pustar ut och tänker att hon inte kan kasta en dödande förbannelse över henne. Men hon känner hur armen kraftigt förkortas, benen också. Hon kände något konstigt växa ut över kroppen. Hon ser hur styvmamman växer kraftigt samtidigt som hon skrattar. Hon har blivit en fågel.

– Nu kan jag mosa dig, säger styvmamman. Innan hon gjorde något flög Mina iväg och hon tänkte inte stanna förens hon hade kommit långt därifrån. Hon flyger i evigheter tycker hon det känns som.

När jag landar, landar jag på en sten vid vattnet och ser att hon är en näktergal. Nu hade hon verkligen fått skäl för att kallas ”Trastflickan”. Näktergalar är ju trastar. Men hon kände att hon måste flyga vidare på sin flykt.

Hon stannade för att äta några frön hon hittar på marken. Hon dricker lite vatten då hon såg näktergalen som har följt henne sen hon var liten, hennes skyddsängel. Hon har nu insett att det är samma som räddade henne från vargen, den som har förberett henne och varnat henne för framtiden. Den har följt efter henne genom hela livet. Hon frågar den (på fågel språk)

– Har du följt mig i hela mitt liv?

– Ja, men jag måste gå, följer du med mig?

– Men det kan vara styvmamman som skickat dig.

– Det är det inte.

Hon flög bort från fågeln. Hon flög och flög i all evighet. Hon flög så långt hon orkade. När hon inte orkade mer föll hon ner på marken. Hon var trött och orkade inte flyga mer. Men då ser hon att näktergalen har flugit efter henne hela tiden. Då kände hon tillit till den och väljer att flyga med den. Hon frågade,

– Vart ska vi?

– Litar du på mig? frågade fågeln.

– Ja, det gör jag. Hon visste inte vad mer hon skulle säga.

– Nudda stenen. Mina gjorde som fågeln sa. Plötsligt färdas dom väldigt fort. Hon låg med näsan mot marken på kungens slott. Hon hade faktiskt en näsa så hon hade blivit mänsklig. Hon sprang in i slottet.

När hon kom in berättade hon allt för kungen och han blev rasande. Styvmamman blev satt i fängelse. Han sa sedan till henne,

– Jag kunde inte spåra upp dig så jag sände en ängel att vaka över dig. En flugsnappare.

– Näktergalen ...

- Ja, det är ingen Trast.

Och efter det levde den lilla familjen lyckliga i alla sina dagar. Det här visar hur fel kan bli rätt.