Evert Olsson (Novell)

Okej tänkte göra en Novell nu.

Rubrik: Evert Olsson
Rattnig: jag vet inte, vissa kan tycka den är sorlig och vissa inte. PG-11 så får ni själv känna.
Handling: Okej, det handlar om Evert Olsson (min låtsas farfar, och om hans liv. Den kan låta bättre en vad den är.
Ps, bara så att ni vet är den helt och håller sann.

INLEDNIG.

Min farfar, Lennart Nilsson, dog när jag var 4 år, av cancer i tjocktarmen. Jag har två minnen av honom. En av dom var när jag och min äldsta syster och 2 av mina kusiner var påskkärringar och sprang omkring där på hemmat där han låg och var sjuk. Och ett annat då min äldsta syster springer in i hans famn och dom skrattar och skrattar. Det är de enda minnerna jag här, och det är bara ett av dom jag ser honom.
I slutet av hans liv blev han helt virrig. Någonting hade gåt sönder i hjärnan. Sedan dog. Jag minns inte hur pappa blev eller farmor, jag minns inget av den tid min farfar levde förutom det jag skrev om.
Min farmor kunnde ibland prata om farfar efter att han dog, och jag tycker det är tur att sin hund Maja. Fast, vi bode ju på sama gård, så hon hade ju alltid oss.
Men så kommer dagen då rubriken kommer ändras:
Min farfar, Evert Olsson, dog när jag var 11 år, av cancer i tjocktarmen.
Deta är historien om Evert Olsson, min farfar.

Sorgligt

Kapitel 1. början.

Två år efter att min farfar dog träffade min farmor Vanja en kille på en dans. Dom dansade tillsamans, och sedna träffades dom på en annan dans. Jag tror det var där dom blev ”ihop”, men vet inte riktigt säkert. Jag träffade honom för första gången när hon tog med hos till hans lägenhet i Umeå. Jag minns att jag tyckte att det var ganska litet, men myssigt. Han hade köpt en film till hoss, Musse, Kalle och Långben, de tre musketörerna. Min lillebrorsa tyckte speciellt mycket om den.
Jag trodde först bara att Evert och fsrmor var kompisar, men när han flyttade in till farmor, förstodjag att det var mer en bara vänskap.
Jag tyckte till en början att det, lite konstigt, men det växte bort med tiden.
Evert var en gammal snickrare, men hade gåt i pansion. Så han var mycket händig och gjorde många saker.
I början av flytten till Selet var han aldrig här så ofta, pågrund av att han behövde hämta sina saker från Lägenheten. Men när det var avklarat så blev han rastlöss, och det var det första han visste. Någon vecka efter flytten hade han sat fast små till sit garage dörr så att han inte behövde vaar rädd att dörren skulle blåsa igen när han körde bilen ut och in.
Han gjorde allting någonting. Skottade snö, högg ved, gjorde korsord, spelade boule m.m. Han var aldrig syssellös. Och om han var det hittade han på någonting han kunnde bygga eller fixa. Till skillnad från min pappa, tyckte han att ingeting var i omöjligt. Ibland kunnde min mamma skissa någonting hon ville göra på våran tomt, men hon mennade egentligen aldrig att göra det. Men om då papperet låg på bordet när Evert kom in så började han göra iordnig allt nästa.
Han var som sagt aldrig sysslolös min farfar.