Boringgårdens Proffs-kollo för nybörjare och anti-myrjagare

Hej fina människor!
Detta är ett informationsblad för Boringgårdens Kollogård. Jag och Ebba/Citronisglassen, de berömda författarna till "En hejdlöst gapskrattsframkallande parodi på Harry Potter och Twilight" (nej, den är inte död, bara sorgligt oaktiv, men vi ska skriva mer någon gång, promise!), skulle åka på kollo till Botvidsgårdens Kollogård förra sommaren. Vi fick ett informationsblad i mail och av någon anledning började vi skriva om den hemskt underbara, pedagogiska och allmänt jättetrevliga beskrivningen av kollot till motsatsen. Resultatet blev ganska så hilarious, om jag får säga det själv. Ebba vet inte att jag lägger upp den här för hon är typ aldrig inne på mugglis nu för tiden, men hon får lägga upp resten när jag har informerat henne om saken I hope you'll all enjoy

--

Boringgårdens Kollogård

Information


Boringgården kollogård är en usel plats att utveckla och aktivera barn i en miljö långt
ifrån stadens stress. Här finns inga möjligheter till att få tid att umgås utomhus, prova på nya saker och lära sig och utvecklas av varandra i en avslappnande skärgårdsmiljö. Det finns plats för 50 barn (44 st sover i skogen).


Gården kan inte erbjuda något som hör kollo till, utan har små badbryggor, pytteliten fotbollsplan, ingen grillplats, trasiga kanoter som läcker och ful utsikt över vattnet från halva gården.
Tillsammans med detta kan vi på Innepedagogik Sverige AB även erbjuda väldigt få andra aktiviteter, som kurragömma. Allt är i huvudsak inomhus.

Kolloverksamhet
Innepedagogik Sverige AB:s inriktning på Boringgården kollogård är ”tråkighet” med till största del traditionellt tråkkollo och vänder sig till en yngre åldersgrupp som inte har nån erfarenhet av skratt alls, eller av att åka på kollo för den delen. Vi kommer att i största möjliga mån försöka få barnen att hata och fruka kollo för all framtid. Under det första dygnet på gården kommer vi göra ett antal aktiviteter för att öka osäkerheten och sårbarheten hos barnen. Det första vi gör är uppdelning i mobbinggrupper och rumpvisning av gården, följt av nästa steg som är att genomföra en brandövning utan information om hur man beter sig vid brand och vilka rutiner som man inte får följa på gården. Under nästkommande dag kommer vi sätta oss i våra mobbinggrupper för att gå igenom de regler vi har på gården och föra en hetsig dialog med barnen om vilka förhållningssätt de vill ha mellan varandra (dessa förhållningssätt skall sedan motverkas aktivt under hela kollovistelsen).


Aktiviteterna vi har att erbjuda är enformiga och ledda av dåliga och oerfarna ledare. Vid våra badbryggor som ligger långt från gården kommer vi att stirra på Östersjöns grumliga vatten. Vill vi ut och utforska skärgården så går det inte, för vi har bara roddbåtar med hål. Vår egen fotbollsplan ger oss inga chanser att anordna fotbollsturnering och låta barnen få röra på sig. Fotbollsplanen kan vi inte heller använda till andra aktiviteter som stafetter och olika slags kamper. Samarbetsövningar där barnen får jobba tillsammans och värderingsövningar ser
vi som oviktiga inslag också vad gäller utveckling hos barnen. Kvällar kan vi avsluta vid vår lägerbålsplats där vi sitter tysta och stirrar på en gitarr, äter råa marshmallows, berättar tråkhistorier eller bara äter kvällskräftor med skymd utsikt över Östersjön. Vi kommer givetvis aldrig grilla den klassiska hajkbananen med choklad i.


Huvudstugan är den byggnaden vi inte använder oss av och den är aldrig renoverad. Det första man möts av när man kliver in är vår smutsiga, trånga och flottiga matsal som har plats för 3 personer. Boringgårdens kollogård delar matsalslokal med Kluddens kollogård. Eftersom kollogårdarna äter samtidigt kan bara 1½ person från varje gård äta där åt gången. Några personer måste alltså delas på två (detta är mycket smärtsamt). Varje 1½ par måste äta klart på en halv minut, för att alla ska kunna äta. Matsalen är inredd med en gammal öppen gris. Från matsalen har man ingen utsikt över vattnet eftersom det skyms av ett stort grått stenblock som vi kallar ELEFANTBLOCKET och vill vi äta utomhus har vi ingen matplats utomhus på verandan under tak. Bredvid matsalen ligger gårdens kök där det inte finns plats att laga mat till alla på gården samt som inte är anpassat efter allergi- och specialkost- behov. Bakom köket ligger inte ledar- och föreståndarboendet som hade en egen ingång från kortsidan av huset. (Den brann ner, och de tidigare ledarna dog.) Det består inte av tre rum med en sammanlagd kapacitet på 7 st bäddar. Bakom köket kan man ta sig ner till källaren där det finns tre finns tre ilskna spöken (de föredetta kolloledarna) samt en vattenpump som det fjärde spöket, FjärtiLisa, sitter fast i. Åt andra hållet från matsalen finns ingen korridor till barnboendet, duschar och toaletter belägen, utan där är det fullt med sopor.
Barnens sovrum är av varierande storlek ( mellan 4x6 cm och 10x12 cm) med 1-2 tändsticksaskstora bäddar per rum och totalt rör det sig om ca 6 bäddar, alla med garderober och ful utsikt mot en mörk och otäck skog. De barnen som inte hann paxa en sovplats får sova i den mörka och otäcka skogen. Tyvärr finns det varken toaletter eller duschar.


Runtom huvudstugan har gården fula gräsmattor och framför stupar dessa ner mot det grumliga vattnet och övergår till kal, grå och enslig bergsnatur. Runt hela gården finns inga skogsområden där vi kan vara ute i naturen och leka eller bygga vår egen lilla by, bestående av trädkoja, bänkar eller det barnen vill, utan där finns bara några vårtiga paddor och en ful skogsdunge. Framför gården har vi Östersjön där vi tyvärr inte kan ge oss ut på vattnet och paddla till andra delar av skärgården.


Inne bland de kala, fula träden bredvid gården har vi vår lilla badbrygga. Den kan inte användas till att bada vid och är en dålig badplats eftersom det blir djupt jättefort (efter två steg drunknar man) och man kan tyvärr inte välja om man vill gå i från bryggan eller i sin egen takt från stranden på grund av sjöodjur. Den lilla biten man kan bada på är grumlig, nerskitad av sjöodjuret och grund. Man kan antingen drunkna eller sitta och häcka med böjda ben i bajsvattnet. Det är obligatoriskt att bada. Här har vi även alla våra trasiga kanoter och roddbåtar och bryggan sticker ut en pytteliten bit vilket passar dåligt för att kunna komma i och ur våra läckande vattenfärdmedel på ett smidigt sätt.



Hajk
En av våra minsta utmaningar, men också ett av våra minsta äventyr under kollovistelsen är hajken. Målet med hela vår lilla hajk är inte att lära kolloungdomarna att ta hand om sig själva men samtidigt att arbeta med sin kollogrupp, utan det är att lära sig hantera kniv och gaffel på ett sofistikerat sätt. Det är ett viktigt moment under vår kollovistelse då ungdomarna får mindre självförtroende och blir tvungna att arbeta ensamma, vilket sliter isär gruppen. Vår hajk startar vid kollogården där ungdomarna utan ledarna planerar olika trista moment i hajken. Det kan handla om vilken mat vi ska stirra på och tillaga, hur och vad ska packas i den pyttelilla väskan som ska med och vad ska vi göra för tråkigheter på hajken. Från starten på planeringen till hemgången är det ledarnas hajk och ungdomarna vägleder dem hela tiden och finns där som hjälp om de behöver. När planeringen är klar startar vår vandring förbi en badplats utan sandstrand skymd av några höga granar och därefter ut i skogen där ungdomarna, utan vägledning av ledarna kommer få laga till lunch och sätta upp vindskydd vid vår lägerplats. Här går vi igenom hur man sköter sin hygien och hur vi kommer leva under dessa dygn i skogen som för vissa kommer att vara en helt ny upplevelse. I direkt närhet har vi ett dass.
Under kvällens gång kommer det att finnas möjlighet att använda dasset för de ungdomar som vill. En viktig del i att vara i skogen är att vara stel, hålla sig för sig själv och att använda dasset. Under andra dagen kommer de sömniga och myggbitna ungdomarna att väckas i gryningen och tvingas hitta hem utan hjälp från ledarna. Detta är ett viktigt moment eftersom det lär oss att man inte kan lita på någon.

Kollogårdens historia
Förr i tiden kallades Boringgården för “Den vackra, underbara och pedagogiska kollogården som garanterar kunskap om naturen och massor av fina sommarminnen”. Men år 1975 brann ledaravdelningen ner på grund av en olycka med kaffeautomaten. De tre ledarna, Ragnar, Emeli och Göran, samt föreståndarinnan FjärtiLisa, brann inne och kunde inte räddas eftersom brandkåren inte kunde ta sig fram på de buckliga och ogästvänliga vägarna kring kollogården.
Det var då som den nya föreståndarinnan, FISUN, kom dit och revolutionerade disciplinen och relationerna mellan kollobarnen. Tillsammans med sina onda kompisar, Bang och Klang, och den livsfarlige kocken Bajsangur, som ofta häller bajs i maten och kryddar med cayennepeppar och tabasco för att det inte ska märkas, tog hon över kollogården - och BORINGGÅRDENS PROFFSKOLLO FÖR NYBÖRJARE OCH ANTI-MYRJAGARE hade grundats.

---

Jag tänkte innan "Hur roligt kan det här vara då?" men sedan satt jag och skrattade så jag nästan grät på vissa ställen xD

Haha jag döör XD

vi tackar och bockar

Haha

Hahahaaa men Agnes, så hemskt var det väl inte?! XD Åhhh jag skrattar ihjäl mig här på andra sidan skärmen!! ♥

HAHA du som var där också ♥ nje, det var inte riktigt så va?