Inception- Riktiga drömmar (Fanfiction)

Okej, denna novell är en spinnoff på Inception, även om den inte har något med karaktärerna att göra, utan med själva idén: Att sno info ur drömmar. Även om ni inte har sett filmen så kan ni hänga med, saker blir förklarade senare.

Handlig: Leonardo Lee blir kidnappad och hotad i jakten på en skatt. Men kidnapparna använder en ovanlig metod: Drömmar. Tillslut blir det svårt att skilja på dröm och verklighet...

Här kommer prologen

Prolog: Ett drömskott

Jag springer höger, vänster, höger, höger, allt för att irra bort dem. Jag vet inte varför de följer efter mig, bara att de vill döda mig.

Det börjar som en vanlig dag, om det är normalt att vara på ett affärsmöte i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Flyget till dit var okej, men alla människorna, trängseln och gränderna gör mig illamående. Tänk vad man måste utså bara för att man är en känd oljemagnats son.
”Leonardo Lee, 20, tar över sin fars imperium i tidig ålder” skriker rubrikerna på tidningsstånden där jag och mina 5 säkerhetsvakter går. Det är jag det. Leonardo Lee. Ser ut som en vanlig människa, om lätt lite sliten. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad mötet är om, bara att det är viktigt. Man kanske undrar varför vi går i trånga gränder och gångar när jag ska på ett så viktigt möte, men grejen är det att det inte är helt lagligt, så det hålls... Ja, det kommer jag inte heller ihåg.
Men ni vet den där känslan där något helt absurt verkar helt normalt? Okej, kanske inte. Det kanske låter lite konstigt att 5 maffiga livvakter bara ”poff” försvinner, men så är det. Plötslig är jag helt ensam, på väg genom Dahkas bakgator.
Snart märker jag att jag är förföljd, jag ser skuggor i ögonvrån som följde efter. Jag snabbar på stegen, och så gör mina förföljare. Jag kollar bakåt en sekund och ser att det är 3 män. Lönnmördare såklart. Man är eftertraktad när det handlar om pengar, och om man inte kan förhandla så behöver man röjas. Så börjar jag springa. Ingen aning vart, men bort. De tre männen följer efter, och snart börjar de skjuta mot mig. Jag springer och springer, tills jag kommer till en återvändsgränd. En av männen håller sin pistol framför sig, tvekar, men trycker sedan in avtryckaren. Skottet träffar mig i det vänstra benet, och smärtan är... obeskrivlig. Medans jag trycker handen mot såret kommer det upp svart flimmer framför ögonen. En annan av männen tar ett steg framåt, och håller pistolen mot min tinning.
”Vart är dem?” skriker han. ”Vart är dokumenten?”
”Dokument... Vilka? Jag har... väskan...” stönar jag av smärtan.
”Men de i kassaskåpet? Var är de?” gormar mannen på.
”Vilket kassaskåp?”
”Han vet inte” säger en av de andra, han som inte sköt mig i benet tror jag. Mannen som hotar mig gav till ett ljud som är som en blandning mellan en morning och en suck.
Sedan skjuter han.

Bra! MERA!