Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Titel: Safe And Sound
Färdigskriven: Ja
Antal Kapitel: 26+Inledning & Epilog
Rating:PG-13
Handling: Vad skulle egentligen ha hänt om Katniss aldrig anmält sig som frivillig deltagare i dem 74 årliga Hungerspelen? Om skygga Primrose som älskar allt levande blivit skickad till huvudstaden för att bli inkastad i en arena och delta i en brutal kamp på liv och död?

INLEDNING:
Kniven genomborrar min mage innan jag ens har någon chans att fly. Jag stirrar upp i den monstruöse pojkens mörka ögon samtidigt som jag långsamt rycker ut kniven. Blodet forsar ut. Men inte ur det djupa såret. Ur pojkens ögon. Han gråter blod. 
Båda hans ögon lossnar och tomma ögonhålor gapar mot mig. 
Jag vill bort härifrån, hem. Mitt skrik skär genom hela den tysta arenan och jag vaknar dyblöt av svett upp i sängen. Sen kommer jag ihåg vad det är för dag idag. Slåtter.

KAPITEL:
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19
Kapitel 20
Kapitel 21
Kapitel 22
Kapitel 23
Kapitel 24
Kapitel 25
Kapitel 26
Epilog

Jättebra!

Känn dig stalkad ^^

Tack finisar, första kapitlet innan måndag åtminstone

BÖRJA!!

Kände mig snäll och skrev första kapitlet idag!
______________________
Kapitel 1: Just Close Your Eyes
Klockan tre är det dags. Min första slåtter. Katniss sjätte. 
Jag vet att risken är minimal att det är mitt namn som dras ur den jättelika glasbollen, men det är Katniss som jag oroar mig för. Hon har tagit ut massor av tesseras för att jag inte skulle behöva stå med mer än en gång. 
Jag hoppas innerligt att varken Katniss eller någon av mina vänner ska bli dragna. Egentligen vill jag inte att någon alls ska bli dragen och behöva åka till de hemska Hungerspelen.
Jag sluter ögonen igen och försöker tänka på ikväll, när allt är över och vi firar med färskt kött för att vi klarat oss för den här gången. Jag försöker tänka på vaggvisan som mor brukade sjunga för mig förut.
Den om den vackra ängen, där man kan sova och vara trygg.

"Prim", viskar mor. Jag blinkar sömndrucket och tittar rakt upp i hennes blå ögon. 
"Du måste stiga upp ur sängen nu och byta om till slåtterkläderna." 
Jag får en klump i magen så fort jag hör ordet "slåtter". 
Mor har lagt fram mina kläder på vår grå, nedsjunkna soffa. Det är samma som Katniss hade sitt första år, en vit blus och kjol. 
Jag sätter på mig kläderna och mor flätar mitt hår i två långa, inbakade flätor. Förvandlingen från fattig sömmenunge till prydlig slåtterflicka är total. 
Med ens hör jag Katniss jägarkängor dunka i hallgolvet och jag springer ut dit. 
"Katniss!" Jag kramar om henne och hon skrattar till.
"Dra in stjärten, lilla anka!" Säger hon och jag drar in blusen innanför kjolen med ett litet kvack. Vi fnissar båda till. 
Mor kommer tassande ut i hallen. Katniss ansiktsuttryck förändras på det sättet som det alltid gör när mor är i närheten. Hennes ögon blir kalla och ansiktet hårt. 
"Dina kläder ligger på byrån", säger mor och går iväg.
Katniss sätter på sig den vackra, blå bomullsklänningen och mor flätar hennes hår så som hon brukar göra. 
"Det är dags att gå nu", viskar min storasyster och vi traskar iväg i riktning mot torget. 
Det är varmt ute, med klarblå himmel och små vita tussar till moln. En vacker dag egentligen. Om det inte varit för datumet. 
Torget är helt förvandlat. Det hänger stora bandaner med Panems vapen på och en enorm scen har gjorts iordning längst fram. Överallt är det folk, både barn och vuxna, sömmenbor och fredsväktare. Framme på scenen står redan Effie Trinket, kvinnan från huvudstaden med rosatonat hår och utflippade, färgstarka kläder. 
"Följ bara efter mig, de kommer sticka dig i fingret med en nål..." 
Jag och Katniss ställer oss i kön som ringlar sig fram till kvinnan med nålen.
Det droppar lite blod när hon trycker in den spetsiga nålen, men det gör inte ont.
Och sen är det dags. Katniss går bort till sextonåringarna och jag tvingas bort till dem yngsta. Jag andas häftigt och jag tror att jag håller på att få en panikångest attack. Katniss ser mitt skräckslagna ansikte och skyndar sig fram till mig.
"Det är ditt första år, Prim. De kommer inte ta dig." 
Sen är hon borta igen.
Effie slår lite lätt på mikrofonen och börjar sedan prata med sin gälla huvudstadsdialekt. Hon babblar på om odds och uppror och den kärleksfulla regimen och allt möjligt. De visar en propagandafilm som visar bilder från det blodiga upproret och det nedbombade distrikt 13. 
Det är dags. 
"Damerna först!" fnittrar Effie och går fram till glasklotet med flickornas namn i. Hennes höga klackar klickar obehagligt mot scengolvet. 
Som i slowmotion sticker hon ner handen med dem illrosa naglarna, gräver en stund bland alla små papperslappar och lyckas få fatt på en. 
Effie ler ut mot publiken och vecklar upp lappen.
"Snälla. Låt det inte vara Katniss", hinner jag tänka innan Effies förstärkta röst ekar ut över torget.
"Primrose Everdeen." 

noooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo prriiiiimmmm!!! </3
I VOLUNTEER! I VOLUNTEER AS TRIBUTE!

Nej men seriöst, du skriver sjukt bra fina du, fortsätt fortsätt!

Suuper Bra, bevakar genast :-D

Helt grymt bra! Blir helt tagen!
*bevakar* och kräver mer!

Jätteawsomebäst!

Och som någon sa, I VOLUNTEER I VOLUNTEER!