Drakarnas arvingar (NOVELL)

Titel: Drakarnas arvingar!
Varför?: ^ För att jag inte kom på något annat.
Kapitel: Få se hur många det blir!
Färdigskriven: Nepp!
Handling: -Det handlar om flickan Sanna Hanst och är 12 år som lever väll ett normalt liv. Men så en dag blir hon biten av en ödla (det kanske låter jätte fjolligt nu), och hon märker sen att ödlan är mycket märklig! Först och främst så stannar den kvar hos henne, så Sanna tar med den hem. Hon få se sig själv sen på natten som en stor varelse! Något har hänt henne, det är något som ödlan har gjort med Sanna. Vad ska hon sen få reda på när en hund börjar prata med henne! Det blir ett helt nytt liv för Sanna när hon måste flytta från sina föreldrar-

Låter det spännande? Hoppas det!!! Vill gärna börja skriva så snabbt som möjligt!

Lägg gärna upp ^^

Det var en solig morgon utanför Sanna Hanst's fönster! Allting bara rann förbi och det var helg! Sanna klädde på sig snabbt och borstade tänderna med snabb takt.
Hon gick med kvicka små steg nerför den knarrande trappa, och med nyfiken blick kikade hon in i köket.
Ingen där... Hon satte sig på stolen med undrande blick och fick syn på en gul post-it lapp.
På lappen, med liten skrivstilstog det; HAR ÅKT TILL MÖBELAFFÄR, HEMMA KLOCKAN 1 P.G.A ATT VI MÅSTE HÄMTA DIN SYSTER! PUSS MAMMA.
Orden sjönk in i henne som vatten som sjunker in i jord.
''Jaha, och vad tycker ni jag ska göra då?'' Fnös hon åt papperslappen och tittade ännu en gång ut genom fönstret.

Efter en ensam frukost gick Sanna utomhus till skogen.
Hon hade inte hunnit utforska den så särkilt mycket på sista tiden.
Fast efter bara 10 minuter hörde hon ett litet gny ifrån ett träd och tittade raskt upp mellan de olika trädgrenarna.
Det satt något där upp. I en kveksam sekund hoppade det lilla ner ifrån trädet, in i en buske och tystnade.
Nej, tänkte Sanna med häpen mun. Tänk om den trillade ner och bröt nacken eller skadade sig.
Hon tog två långa steg framåt och börjde rota i busken.
Ett smalt, argt huvud kikade upp och började fräsa åt henne.
Sanna blev så rädd att hon säkert hoppade 5 meter bakåt på ett träd och föll ihop. Det lilla huvudet med den långa halsen tystnade och granskade henne noga.
Sanna själv satt så tyst som hon kunde och gav ifrån sig ett litet hej. Vad håller jag på med? Tänkte hon bistärt och kravlade sig upp på två ben
Hon tog ett kveklöst steg framåt. Och höjde handen i form av en hälstning mot ödlan som rynkade sitt ansikte i en konstig grimas.
''Såja, jag ska inte göra dig illa, sa hon med en larvig ton och kikade upp på ödlans huvud.
Ödlan själv såg ut att svimma av skratt eller vad den änns skulle kallas om vad den gjorde. Sen glodde den hastigt upp i hennes ögon och hon hörde en röst som sa: ILLA? DU TÄNKER VÄLL INTE GÖRA MIG ILLA?''
Sanna nickade på ett förvånadsvärt sätt och insåg inte vad hon gjorde innan det var försent.
Ödlan gav ett stor, huggtandat leende och sade;
FAST FÖR ATT JAG SKA GÖRA SÅ ATT DU, SANNA, HÅLLER DETTA LÖFTE ATT INTE GÖR MIG ILLA SÅ MÅSTE JAG GÖRA EN SAK FÖRST.
Sanna han inte reagera. Hon vet inte om någon skulle hunnit reagera där.
Ödlan hoppade med ett tigersprång rakt mot henne och grep ett hungrigt hugg om hennes höger hand. Sanna minns att hon skrek högt. Väldigt högt.

.förlåt om det är några stavfel men skrev på telefonen.
KOMMENTERA GÄRNA!!!!

Jätte bra

Förlåt att jag inte har skrivit något på länge! Haft lite prov i skolan mm! (glömde också skriva kapitel 1 med ) sorry att det är lite segt i början men hoppas det blir bättre senar!

KAPITEL 2: Hipshot

Sanna sattt på marken och suckade högt. Handen bultade högt och sved i handflattan, hon lutade sig mot ett träd och kände sig ganska illamåande..
Ödlan satt kvar vid hennes fötter och hade ett
brett flin med sig.
Sanna blev sur på den och fräste åt ödlan.
'' Vad är det som är så himla kul, du bet mig och det gör riktigt ont '' Ödlan stirrade med brandgula, smala ögon på henne.
Den nästan spottade ut sig svar.
''DÄRFÖR ATT SANNA LOVADE, VILLE SE SÅ SANNA GJORDE INTE ILLA VAD ÄN ''ÖDLAN'' GJORDE MOT HENNE, DÄRFÖR BET ''ÖDLAN'' SANNA''
Hon fylldes med någon sorts medlidande men puttade bort det. Hon ville inte visa den där ödlan att hon var mesig.
'' Vad heter du då? Och vad händer nu?''
Varelsen vände blicken bort uttråkad, med svarade ändå.
'' VARFÖR FRÅGAR DU SHOT SÅ MÅNGA FRÅGOR? MÅSTE GÖR ALLA HALVTANDADE OCH ICKE TANDADE DET,'' den suckade men fortsatte. ''HIPS NAMN ÄR HIPSHOT OCH SHOT TROR NOG INTE ATT SANNA KOMMER MÅ SÅ BRA NÄR DET BLIR SVART''
Sanna blinkade till med en undrande min.
'' Va? Vem är du? Var kommer du ifrån. Vad menar du med att jag inte kommer må bra. Halvtandad... Inte tandad? Jag förstår inte.
Hipshot vände hastigt huvudet mot väst och slickade sig om munnen.
'' Pressa inte han så, det är många frågor i luften men alla är inte lätta att förklara''
Något dök upp från trädens västsida och Hipshot hoppade in i buskarna i motsatt riktning och försvann.

Blev kanske ett dåligt kap, men hoppas att den var okej ändå.