Förändrad värld Lupple & Medi

Han log. "Det är mycket bra." Log han och smekte henne över håret. "Ditt hår lyser nästan. Jag tror det är för att du fick en sådan bra sömn." Log han lyckligt.

Hon vände på huvudet så hon blickade på honom.
"Tror du det?" Viskade hon och lade huvudet på sned och nickade sedan.
"Tror du har rätt.#"

"Det tror jag." Log han och kysste henne på huvudet. "Så vad var godast på frukosten?" Undrade han.

Hon funderade en stund innan hon pekade på smörgåsen och den varma chokladen.
"Det tror jag." Hon såg sedan på honom.
"Va hände igår?"

"Vilken del?" Undrade han och slöt trött sina ögon. Det var något han aldrig ville behöva minnas igen.

"Det du skadade mig för?" sa hon och pekade på sin arm.
"Jag minns bara den smärtan."

Rafael nickade sakta. "Jag förstår." Sa han och tvingade sig att öppna ögonen. "Du var besatt av en ande som hette Rosie, när hon levde. Hon var arg på mig och straffade då dig." Sa han. "Hon sa att hon skulle ta dig. Så jag var tvungen att hålla fast dig." förklarade han.

Hon lyssnade och tårar fyllde hennes ögon.
"Men varför var hon i mig? Varför?" Hon såg sedan på sina händer.
"Skadade jag dig?"

Han suckade lite. "För hon var avundsjuk. Hon älskade tydligen mig." Sa han stilla. "Du slog mig." Sa han roat. "Eller ja, hon gjorde det. Inte för att det direkt gör ont." Log han ärligt.

"Jag ber om ursäkt. Gjor..." Hon såg bort med röda kinder.
"Det var inte mitt fel och det var därför jag kom. Jag ville vara vid din sida."