Förändrad värld Lupple & Medi

"Men fånga henne för guds skull." Röt han mot häxan. "Knyt henne till mig eller något. Men hon ska inte kunna skada Rhiannon mer." Väste han ilsket. Såg sedan på Rhiannon och släppte lite på taget. "Jag är ledsen älskade, jag var tvungen." Viskade han och torkade hennes tårar.

Hon föll nästan ihop av utmattningen och snyftade.
"Tvungen? Var jag elak?" Viskade hon.

Avbilden av den vackra unga kvinnan hamnade vid en vackert snidad ask där den sedan försvann.

Han la armarna mjukt om henne och höll upp henne så hon inte skulle falla ihop. "Nej verkligen inte. Du blev...ja jag vet inte ens. Vad hände?" Frågade han häxan. Han bar försiktigt tillbaka henne mot sängen och bäddade ned henne. Såg på asken med ogillande blick.

Hon kände sig så svag och hon såg på sin arm. Hålet efter nålen och sedan hans naglar som grävt in i henne och hon torkade bort tårarna. Ville inte börja gråta och visa sig svag.

Häxan log mjukt. "Jag heter Zarah. " Sa hon lugnt. "Det finns många saker i denna värld. Andar är en av dem, en av dem hade grävt sig in i dig. Det är den som skadade dig." Viskade hon och visade hennes rivmärken på Rhiannons kropp. Hon är borta nu. Men du får aldrig röra den asken igen." Sa hon mjukt och pekade på asken.

Hon såg på asken och såg på Rafael.
"Förlåt den var så vacker. Jag ville bara se den." försökte hon och såg sedan ner.
"Jag ville inte säga något."

Rafael log mjukt. "Jag förstår Rhiannon. Jag är inte arg på dig, jag är bara glad att du mår bra." Viskade han ärligt. "Jag är ledsen att jag höll i dig så hårt. Men hon sa att hon skulle ta din kropp. Jag blev jätterädd." Sa han ärligt.

Hon såg oroad ut.
"Vem skulle ta min kropp?" Hon verkade trött och hängde inte med. Såg sedan mot asken.
"Men jag vill inte ligga. Får jag inte vara i vardagsrummet?"

Han kysste henne på pannan. "Klart du får." Sa han och bar upp henne i famnen och bar ut henne till vardagsrummet och bäddade ned henne där istället.

Hon ville inte ligga men hon hade inget val. Hon var så trött och sliten att hon somnade efter ett tag och hade sina skadade armar över täcket.