Förändrad värld Lupple & Medi

"Han ser dig nu." Sa hon enkelt. "Säg dina ord." Bad hon Rosie och Alexander tvingade Rafael närmare sängen.

"Varför dödade du mig? Varför älskade du mig inte? Varfför vill du ha henne?" Frågade Rhiannon och satte sig upp. Hon tog tag i droppet och ryckte ut den och såg på Alexander.
"Och du.... vem är du?"

Rafael stirrade på det hela och funderade på vilken väg var snabbast ut från denna galenskap? Skulle han döda henne igen? För uppenbarligen hade det inte funkat första gången. "Vackra Rosie, du var lovad till en annan. Din far, skulle aldrig låtit oss vara tillsammans. Rhiannon är lovad till mig." Sa han tillslut. Det var det enda han kunde komma på att säga.

Alexander log och fann det hela mycket intressant. "Jag är Alexander Claremo. En vän till Rafael." Log han.

"Lögn varför var jag då hos dig dagen jag dog?" Sa hon och såg nu blodet på armen.
"Var det en fest vi var på?"

Rafael svalde hårt. Vad skulle han svara? Han hade talat sanning. "Du vet mycket väl varför du var hos mig." Sa han stilla.

"Minns inte riktigt." Svarade hon tyst och reste sig ur sängen.
"Är det så här hon känns? är hon verkligen vackrare än mig?" Hon drog upp tröjan och visade alla sår och sedan visade hon höften.
"Hon är bara något du äger? Hur kan du älska något så.."

Rafael backade något steg när hon reste sig upp. Det hela var så overkligt för honom. Såren var fruktansvärda. Häxan studerade det hela mycket noggrant. Funderade på bästa vägen fram. "Rosie, du vet mycket väl vad jag hade för rykte." Sa han enkelt.

"Fast det hade ingen betydelse? Du var så framgångsrik så att far inte valde dig var något jag inte förstår." Hon såg på honom och tog sedan i sitt hår.
"Hon är vithårit? Hur kan du ens.."

Han såg på henne. "Din far var en klok man Rosie, han varnade dig gång på gång för mig. " Sa han och studerade hur hon rörde vid hans vackra Rhiannons hår. Han avskydde det.

"Nej det gjorde han inte. Han " Hon började att gråta.
"Jag älskade dig. Varför lät far mig vara nära dig om du inte var rätt?"