Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael nickade mot dem. " Lämna." Bad han stilla. Alexander log mjukt. " Jag är ledsen att jag skrämde dig Rhiannon. Men du säger mycket allvarliga saker just nu. " Förklarade han.

"Det gör jag väl inte?" Frågade hon och blickade på honom.
"Vad är det jag talar om då?" Hon lade en hand mot sin panna och såg sedan mot Rafael.

"Du pratar om att någon från förut är arg på dig." Viskade han ärligt.

"Åh.." Hon funderade och såg sedan ner.
"Arg är nog fel ord. Jag vet inte om arg är det." Hon funderade.
"Jag minns saker jag inte borde. Hemliga möten utanför kliniken."

Alexander nickade sakta. " Det är jätteviktigt för mig och Rafael att veta. Om du gärna kan berätta mer om det." Sa han ömt.

Hon nickade och blev sedan tyst. Hon funderade på hur det skulle sägas och hon såg sedan på honom.
"Jag är jättegammal Rafael. Hur jag vet det... Jag vet inte det..."

Rafael nickade sakta. " Jag vet det Rhiannon. Jag har en siffra, vet inte om den stämmer." Sa han stilla. Tittade ned i marken.

Hon såg på honom med en sorgsen blick.
"Ibland tog de ut mig. Bara för jag inte var i planen sa dem. Och många gånger såg jag saker och sedan låste de dörrarna i huvudet."

Rafael nickade sakta, såg mot Alexander. "Vad är det som är fel med henne?" Undrade han försiktigt. Alexander log svagt. "Jag tror det är hennes minnen som försöker ta sig upp till ytan. Har sett det förut. Du måste välja om vi ska låsa allt ordentligt eller låsa upp för henne." Sa han ärligt.

Hon såg på dem och lade huvudet på sned. Hon förstod va de sa och hon såg genast bort.
"Varför är jag så här? Jag har så mycket saker jag kan och vissa saker är så låsta."