Förändrad värld Lupple & Medi

Alexander nickade sakta. " Börja i någon ände så får vi se vad som lossnar?" Föreslog han mjukt.

Hon bet på sin läpp och såg på sin handled där en port satt och såg sedan på de andra.
"Måste alla vara kvar? Jag vill inte tala. Jag kommer inte att tala. Jag vet nog inget."

Alexander såg på henne. " De vet mer om din bakgrund än jag. De kanske kan ge dig mer svar än jag." Sa han ärligt.

Hon suckade tungt innan hon slöt ögonen. Fuktade läpparna innan hon tog ett andetag.
"Okej jag tror jag är galen. Jag hör röster."

Alexander nickade sakta. " Vad säger dem?" Undrade han. Han trodde det var hennes minnen. Kunde de också göra de röda sträcken?

Rhiannon såg på honom med en behrubdande blick.
"De berättar uråldriga sagor om allas liv" sa hon

Alexander såg på henne med en glödande blick. Detta var ju hur intressant som helst. " Berättar de något om mig?" Sa han nyfiket.

Hon blev tyst och såg sedan på sitt armveck.
"Jag har inget att tala om. Det vinden talar om kan alla höra men ingen lyssnar" Hon hade bytt språk och såg kallt på honom

Alexander märkte av skiftet i språk. Men han kunde ju tala det språket hon talade så han valde att inte ens kommentera det. " Är det kanske så att vinden vill att du berättar för mig?" Undrade han ömt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Självklart inte." Sa hon och såg på Rafael och sedan de andra läkarna. Hennes bick fastnade på Rickarrd.
"Jag har ju talat med vinden många gånger.."