Förändrad värld Lupple & Medi

"Vad skulle hända då? Straffas? Eller skulle jag drogas till den grad jag inte minns hur min kropp kommer fungera.." Hon såg på Gerhard som tog upp sitt stetoskop och drog pliktskyldigt upp sin tröja.
"Jag ber om ursäkt. Har inte den skjortan jag borde ha."
Man kunde se röda sträck över hela hennes överkropp och hon satt stilla och sa inget utan såg rakt framåt.

Alexander log roat mot henne. " Jag vet att du inte känner mig särskilt väl. Men jag brukar inte straffa sjuka eller friska människor. Inte riktigt min grej." Log han och studerade hennes röda sträck. " Varför har du inte sagt något om dom?" Sa Alexander lugnt.

Hon såg på honom medan Gerhard lyssnade på hennes hjärta.
"Va menar du?" Hon såg oförstående på honom och såg på honom. Såg sedan på sin kropp.
"Vad är det?" Hon såg sedan på Rafael med sorgsen blick.

Rafael studerade henne, livrädd. Vad var det för fel på henne? Varför var hon alltid sjuk? Han såg hennes sorgsna blick. Men han visste ju inte. Han kunde knappt tala så han fortsatte bara att vara tyst.

Alexander såg på henne. " Jag vet inte. Aldrig sett sådana förut. Och jag har jobbat i över tusen år. " Sa han ärligt.

"Tusen?" Frågade hon och lade huvudet på sned och såg sina fingrar.
"Jan vara jag förlåter du mig?" Frågade hon.

Alexander log roat. "Jag är mycket gammal." Förklarade han. " Förlåter dig? För vad?' undrade han och studerade Hur märkena vandrade.

Hon såg på honom.
"Hur jag besvärar er. Hur jag är så dålig." Sa hon och slog bort Gerhards hand.

Alexander såg på henne och log mjukt. " Det är inte ditt fel, det finns inget att förlåta." Sa han enkelt och reste sig upp och gick runt sängen och såg märkena fortsätta uppåt mot hennes hals. "Gör de ont?" Undrade Alexander.

Hon nickade svagt och såg på honom och drog ner tröjan.
"Varför är alla här?" Hon såg mot pigan som lämnade rummet och lämnade dem.

"hur gör de ont?' sa han med ett mjukt leende.