Förändrad värld Lupple & Medi

Han höll om henne och kysste henne.
"Och sedan halsbandet." Viskade han och höll upp det.
"Jag har örhängen med men jag vet inte om du hadde hål eller ej." Sa han och log.
"Så du får dem om du har." Han kännde på hennes nacke och log sedan igen.

Hon besvarade kyssen och studerade halsbandet. "Vill du sätta på det?" Bad hon försiktigt. "Nej jag har inte hål. Det skulle man inte ha." Viskade hon ärligt. "Men jag kanske skulle vilja ta." Sa hon fundersamt.

Han fäste halsbandet på henne och log.
"Men då går och percar dem då. När du blir bättre. Jag ska se till att du får det bästa och allt du vill ha." Han kysste henne.
"Så jag hjälper dig nu." Han tog hennes hand i sin.

Hon log stort och studerade ned på sitt vackra halsband. Det var oerhört fint. "Tack." Viskade hon och kysste honom tillbaka innan hon varsamt kramade om hans hand.

Han hjälpte henne till sängen och hjälpte henne av med klänningen.
"Och jag vill bara att du ska må bra. Så vila nu så kan vi göra vad du vill i morgon." Han slog sig ner vid sängkanten.

Hon kände sig ganska utmattad av det lilla så när hon kände sängen under sig så log hon mot honom. "Tack. Jag ska vila." Viskade hon och sjönk ned bland kuddarna.

"Det var så lite." Han bäddade ner henne ordentligt och kysste hennes kind och såg in i hennes ögon.
"Säg om det är något." sa han ömt och sträkte på sig.
"Även om det är det minsta du vill ha som en penna eller varmare sockor. Jag kommer att komma." Sa han och log mot henne.
"Jag vill att ddu ska lita på mig, att du ska veta att jag inte kommer att straffa dig." Han lade en hand mot sitt vänstra öra.
"Du minns att jag ville ha ut den? för att du skulle veta att jag litar på dig?"

En piga stod vid botten av tornet och knackade på dörren.
"Mästare jag kommer med blod. " Sa hon högt nog för att han skulle höra henne och höll brickan hårt.

Aurora log mjukt. " Jag säger till." Lovade hon för att sedan varsamt smeka över det lilla ärret där det en gång suttit en spårare. " Jag minns." Viskade hon och kramade hans hand lätt.

Rafael tog sig ned på bara några sekunder och öppnade dörren åt henne. " Mycket bra. Hur mår Rhiannon?" Undrade han och tog brickan från henne.

Han log ömt innan han nickade mot henne.
"Du ska alltid veta att du är vacker för mig."


"Hon mår bra." Hon log svagt och lade huvudet på sned.

Aurora log mjukt och kysste hans hand lätt. " Tack." Viskade hon.


"Utveckla tack." Bad han lugnt medan han tog några klunkar av blodet.