Förändrad värld Lupple & Medi

Han lade armarna om henne och kysste henne över hjässan.
"Det är ingen fara." Viskade han och smekte hennes rygg.
"Vill du prova klänningen fortfarande?"

Hon såg upp på honom med glada ögon. "Ja tack." Fnissade hon nyfiket.

Han hjälpte henne på med klänningen och smekte henne över axlarna.
"Se du måste se dig själv. Du är så vacker.."

Hon såg på honom. "Lovar du?" Undrade hon nyfiket och smög sig fram till spegeln och studerade sig själv. Det var en makalöst vacker klänning.

"Det lovar jag men då måste du lova mig att berätta om något är fel eller annat?" Han log ömt.

Aurora trodde hon förstod vad han pratade om. "Med klänningen?" Svarade hon i ett försök att skoja. Men kramade sedan hans hand försiktigt. "Jag lovar att försöka berätta saker för dig. Men jag är så rädd för att du ska straffa mig. "Viskade hon stilla.

Han höll om henne och kysste henne.
"Jag ska inte straffa dig. Jag har ju lovat dig det så snälla du straffar dig själv just nu." Han såg på henne.
"Du får inte göra dig själv illa. Aurora jag vill inte att du ska må illa."

Hon kramade försiktigt om honom och besvarade kyssen. "Jag vet att du säger det. Och jag vill tro dig. Men alla jag har träffat som är som du har alltid straffat mig. Det kommer ta lite tid att lita på dina ord." Viskade hon försiktigt.

Han log och smekte hennes kind.
"Har du fått köpa vad du vill förut? Har du fått måla om ditt rum?" Frågade han innan han smekte henne.
"Jag kommer bara straffa dig med hummer." Viskade han ö,t och smekte henne över kinden.

Aurora funderade lite. "Nej det är sant." Viskade hon för att sedan rodna lite och fnissa till. "Theo." Fnissade hon och kysste honom försiktigt.