Förändrad värld Lupple & Medi

Gerhard såg på honom och suckade.
"Jag ber om ursäkt. men är hon till besvär någon gång?"

"Hon är svår." Sa han ärligt.

"Men är det en bra sak eller jobbigt?" Han log svagt.
"Har du visat henne något instrument? Trots vi måste radera hennes minnen av hur länge på kliniken hon har varit så har hon sina gåvor kvar. Så hon skulle nog älska spela något."

Rafael studerade läkarna, deras frågor var misstänksamma. Ville de ha tillbaka henne? "Jag ska erbjuda henne ett instrument." Sa han stilla.

Gerhard log sakta.
"Har du kommit på varför hon år så svag hela tiden?"

Rafael såg på honom med road blick. Varför brydde han sig? "Om jag hade det så skulle jag ju inte berätta det för er." Sa han enkelt. "Men tyvärr, ingen aning. Vet ni?" Kontrade han lugnt.

"Vi har våraa aningar." Han suckade.
"Dagsljus." sa han och skakade på huvudet

Han såg fundersamt på honom. "Dagsljus, hur menar du?" Undrade han, lite förvirrat. Han visste att månen gjorde henne bättre, vad hade dagsljus med någonting att göra?

"Eftersom hon verkar så trött av att sitta i solljus. Vi hade inte tid med forskningen av det så det är det bästa vi kunde komma på."

Rafael lyssnade på det han sa, funderade kring det och det lät ju ganska rimligt. Om månen gav henne kraft så skulle ju sannolikt solen ta den ifrån henne. "Okej." Sa han tankfullt. "Vi ska tänka på det." Log han.