Förändrad värld Lupple & Medi

"Nej det vet vi inte.." Gerhard såg på honom.
"Hon har alltid varit en nattuggla dock. Så när många sov satt hon uppe och läste eller annat. Försökte smita många gånger till det allmänna rummet."

Rafael nickade sakta. "Tror ni Allan vet varför hon är som hon är?" Undrade han.

"Vem vet. Kanske. Han är yngre vad jag vet men så mycket mer vis." Sa han lågt. Han såg sedan mot en bok som låg på bordet och såg sedan på honom.
"Är de rädda för att göra fel?" Frågade han tyst.

Rafael funderade lite, Allan...vis? Det höll han absolut inte med om. Galen efter information, det kunde han instämma om. Men inte vis. Han lyssnade på frågan och la huvudet lite på snedden. "Vad tror du?" Undrade han lugnt.

Han såg på honom.
"Jag tror de har problem båda. Att båda är rädda attgöra fel och bli straffade." sa han lågt.

Han log svagt. "Exakt, de har alla sorters problem. Rhiannon ställer de mest olämpliga frågorna och blir sedan oerhört rädd. Aurora, äter knappt." Sa han och skakade på huvudet. "De är fullständigt brutna." Suckade han.

Gerhard såg på sin kollega och sedan till Rafael.
"Vad för frågor om jag får fråga?"

Theodore såg sedan ner.
"Man måste nästan hota med straff för att hon ska äta."

"Om världen, vart vi är. Hur gammal jag är, om jag sover, hon vill ge blod för att hon måste och blir sedan upprörd när jag inte tar av henne. Jag kan knappt röra henne. Och väldigt mycket frågor om varför, kring allt." Suckade han och

Klein nickade sakta angående det Theodore sa. "Aurora åt bra innan Allan hade henne. När hennes minne skulle rensas efter det så såg jag många minnesbilder. Han använde allt som straff, när vi väl fick tillbaka henne var hon nästan bara skinn och ben. Hon har blivit tvångsmatad, vi har kämpat mycket med att få upp henne i vikt. Hon äter som bäst när hon utan minsta tvivel vet att hon varit duktig." Sa han stilla.

Gergard såg på dem och nickade.
"Men det kan jag förstå. Ni bor ju vid en klippa som jag förstår får mycket storm. Vem som helst skulle bli nyfiken. Hon har läst mycket historia och är väl nyfiken." Han log sedan.
"Vill du att vi ger henne något?" Han tog fram medicin.

"Varför har ni låtit henne läsa historia? Flickan är ju smart." Suckade han. "Tro mig jag har god lust att svara på många av hennes frågor, men hon skulle bara bli ännu mer upprörd av svaren." Sa han med en suck. "Varför skulle jag vilja det?" Undrade Rafael.