Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Rowan hade gjort sitt bästa för att koncentrera tankarna på planeringen inför balen, men tankarna på Thessa hade ständigt pockat på hans uppmärksamhet istället. Det hade visat sig bli mycket svårare att koncentrera sig på det han skulle än han hade trott - men han visste inte ifall han ens hade någonting emot det. Han hade ju fattat ett otroligt stort tycke för henne redan, så han hade då inget emot att tänka på henne. Det var väl bara att det ibland vore bra att kunna tänka på rebellernas planer också. Han hade inte kommit särskilt mycket längre än föregående kväll, mer än några få tankar och lite mer på vilka han ville skulle vara med in på balen. Det krävde en del eftertanke - han litade på alla, men han ville vara säker på att ingen skulle väcka misstankar om dem heller.
Även denna kväll satt han i det lilla rummet bakom värdshusdisken, men denna gång hade det inte dykt upp särskilt många ännu - rättare sagt var där bara han och Erland än så länge. Folkmängden på mötena varierade stort, trots allt hade ju alla arbete och familjeliv och det var inte alla kvällar som alla kunde dyka upp. Men dem var ändå duktiga på att vidarebefordra mötenas innehåll till varandra fort.
Mannen vid disken såg upp då han hörde prinsessans harkling, och denna gång vågade han sig till och med på ett leende då han såg på henne. Inte var det stort, men vänligt åtminstone. Eftersom hon kom tillbaka ännu en kväll borde hon ju vara en vän till rebellerna åtminstone. Även om han redan fått det förklarat av sig ifrån Rowan.
"Dem är inne i rummet." förklarade han med en nickning bak emot dörren.

Thessa tackade mannen och gick mot dörren han nickat åt. Samma som gårdagen innan. Innan hon nått dörröppningen drog hon ett nytt andetag för att samla sig. Det skulle bara distrahera mer när tankarna och känslorna rusade så. Det hjälpte lite att hämta andningen. Hon svalde och klev in i rummet.
Vid första ögonkast trodde hon att hon stigit in i fel rum. Det kändes som att de fattades många. Men desto snabbare fick hon syn på Rowan och hans vän vid ett av borden därinne. Hjärtat tog ett extra skutt då hon iakttog mannen, prinsen, hon kysst kvällen innan. Hon lyckades, till sin förvåning ändå, knuffa undan tanken. Thessa var beslutsam att se till att mötet skulle vara till någon nytta. Balen, en dag närmare, var avgörande för deras framtid, även om utkomsten av den skulle vara olika. Det var inte lika roande tanke. När Rowan var kung skulle deras vägar skiljas åt. Vad hade han för nytta av hennes hjälp då? Hon knöt ena näven som för att samla sig och gick fram till bordet med Rowan och den andre som hon ännu inte fått namnet på.
"Godkväll.", sa hon och slog sig ner på en av stolarna vid bordet. Blicken for på Rowan. Men innan känslorna bröt ut distraherade hon tankarna genom att sedan vinka till någon som jobbade som servitör eller liknande. Hon beställde vin att dricka. Det kanske också skulle lugna nerverna lite, även fast hon beställt glaset för den goda smaken. Servitören nickade och försvann därifrån för att hämta glaset åt Thessa.
"Så? Har ni funderat mer? Har ni kommit fram till något?", frågade hon och försökte se mer på mannen bredvid Rowan för att inte bli distraherad igen.

När Rowan först hörde dörren öppnas in till rummet trodde han att det var någon av de andra rebellerna som kom in, men istället tycktes hjärtat hoppa över ett slag då han fick se Thessa. Tekniskt sett var det ju fortfarande en av rebellerna som kom in då hon ju hamnat på deras sida, men det gjorde honom många gånger gladare att hon dök upp än någon av dem andra. Det svåraste nu skulle istället bli att försöka visa så lite som möjligt av vad som hänt föregående kväll. Visserligen gjorde det inget ifall Erland fick reda på det för Rowans del, dem båda var ändå goda vänner, men han var osäker på vad resten utav mannen skulle tycka. Han visste heller inte vad Thessa tyckte men hon verkade också hon försöka låtsas som ingenting.
”Hej.” Log han emot henne, vännen intill honom följde snabbt hans exempel och hälsade även han. Rowan försökte koncentrera sig mer på vad hon sade, och dem hade ju faktiskt en hel del att prata om.
”Vi har funderat lite, Erland lyckades gräva upp lite mer om balen igår också.” Sade han, tvekade lite lätt och såg på vännen. Han fattade snabbt hinten - de hade faktiskt talat på detta tidigare.
”Jag kommer strax. Jag tyckte mig höra Sienna där ute.” Sade vännen och reste sig upp för att lämna dem ifred lite. Han var guld värd ibland, och Rowan lade på minnet att tacka honom senare. Han ville kunna prata lite mer fritt med Thessa. Han vände blicken emot henne igen.
”Det visar sig att det inte bara är en bal för att fira Clavius. Han har skickat ut brev på jakt efter gemåler till dig.”

Thessa såg efter Erland när han lämnade rummet och hon började lossa på manteln för att hänga av sig den över ryggstödet på stolen. Men samma stund som de ord Rowan yttrat nått henne stannade hon upp i en rörelse av ren chock. Hon hade väntat sig att få höra något mer om gästerna på balen, vännerna till Rowan och de andra rebellerna, någon slags attack eller liknande för att ta över slottet och riket igen, men.. inte det här. "Gemåler..", flämtade hon och lutade sig fortfarande chockad mot ryggstödet. När hon blivit serverad glaset plockade hon upp det för att smaka av drycken, fort, bara för att skingra tankarna lite. Hur kunde han? Hennes egen far..! Thessa hade aldrig föreställt sig eller trott det. Hon hade hoppats på att Clavius ändå hade någon slags respekt för henne när han talade om hennes framtid. Hon hade ju informerats om flytten till Vrale. Nog förstod han väl vilken påverkan det hade haft på hennes liv. Men det här.. det här var en annan nivå. Lite uppsluppet sänkte hon blicken. Och så kom nästa tanke. Rowan.
Den stund de hade delat tillsammans kvällen innan hade betytt något för henne. Dessutom ville hon utforska det mer och hon ville ju tro att han också ville det. Vad skulle det här innebära för dem? Ja, om de nu hade något..
En våg av sorg sköljde över henne när hon insåg att hennes framtid inte var hennes längre. Hon såg upp mot Rowan med en blank blick av tårar som brände i ögonen för att vilja rinna över, men frustrerat blinkade hon bort de. "Rowan..", viskade hon i ett andetag och kände med hela sitt sinne och sin kropp att det var fel. Helt fel. Det här fick inte hända. "Jag kan inte det.", sa hon och pausade. Modet tog över. "Jag vill ju ha dig."

Hon tycktes inte ha haft minsta aning om detta, vilket han nästan hade anat. Vem ville tro att ens egna far skulle gifta bort en, dessutom utan att förvarna en? Saken gjorde Rowan förbannad på flera plan. Han förstod inte hur man kunde göra så mot sin egna dotter, emot henne. Men skulle han vara helt ärlig mot sig själv så var det nog tanken på henne ihop med någon annan som främst väckte hans ilska. Samtidigt tyckte han ju också otroligt synd om henne, över hur maktlös man måste känna sig i den situationen. Att se hennes vackra ögon fyllas med tårar stack i hjärtat. Han tog ömt hennes händer i sina.
”Och jag vill ha dig.” Trots sammanhanget så gjorde hennes ord honom lycklig för någon sekund, för det var ju en bekräftelse på vad han hoppats på.
”Jag tänker inte låta det hända.” Det var en sak han var helt säker på, han vägrade se henne giftas bort till någon annan, mot sin vilja. Han måste stoppa det på något vis. Förhoppningsvis skulle hans avslöjande vara nog för att åtminstone förhala någon förlovning. Men en liten idé hade tagit form i hans huvud, en idé han dock inte var redo att dela med sig utav ännu. Han behövde finslipa lite på den först. Men i sammanhang med ett sådant.. erbjudande ihop med avslöjandet borde nästintill tvinga Clavius till att säga ja för att inte framställs i ännu sämre dager inför folket. Hoppades åtminstone Rowan.
”Det för åtminstone med sig att det blir lättare att få hela balens uppmärksamhet. Förhoppningsvis lär det ta all uppmärksamhet ifrån en förlovning att jag avslöjar mig, Det borde tvinga honom att skjuta upp alla sådana planer.” Om det inte lyckades fick dem ta det då, hitta ett annat sätt att stoppa honom.
”Vi hittar en väg förbi det.” Lovade han.

Thessa kramade tillbaka Rowans händer, men kunde inte mer än att nicka när han berättade att han skulle hjälpa till att stoppa förlovningen. Och hans idé lät bra. Om hon kände sin far rätt, vilket hon ändå fick ifrågasätta med tanke på situationen, så skulle Clavius förmodligen ställa till med någon scen efter Rowans erkännande. Clavius makt gick ju före allt annat, det var Thessa iallafall säker på.
Hon ville egentligen komma Rowan närmare, men något hindrade henne. Kanske var det värdshuset, omgivningen. Risken att bli upptäckt. Hon nöjde sig med att stryka sina tummar över Rowans händer och dra lite på mungiporna i ett litet leende. Hon ville att han skulle förstå hennes tacksamhet. Dessutom så hade han besvarat hennes känslor, vilket gjorde henne lättad, men skuggan av sveket som Clavius kastat över henne var överväldigande. Hon valde att tro på Rowans ord och lita på honom. Dessutom skulle hon hjälpa till. Hennes öde skulle inte ligga i någon annans händer, även om hon ibland behövde hjälp på traven.
Thessa samlade sig och drog ett nytt andetag för att sedan dra undan sina händer.
"Balen kommer ha flera gäster, säkert fler än vad jag trott, på grund av gemålerna." Hon grimaserade av avsmak när hon tänkte på det. "Det kommer också betyda fler vakter och vänner till Clavius. Han blir svår att komma åt. Och med ditt avslöjande.. så blir du en måltavla. Han gör vad som helst för att stoppa något hot för tronen." Det gick några sekunder och hon sträckte sig efter glaset för att smaka på vinet igen samtidigt som hon funderade över orden. "Vilka av er kommer vara där? Har alla blivit bjudna till balen?" Hon försökte föreställa sig händelsen och hoppades på att Rowan hade rätt. Att det förmodligen skulle bli mera chockartat när han avslöjade sig. Om inte.. Den tanken vågade hon inte avsluta.

Rowan anade att hans avslöjande gjorde henne ont, och för det hade han nästan lite dåligt samvete. Men det var bättre att hon visste om det än fick reda på det där och då. Ändå ville han helst bara dra in henne i sin famn, och hålla om henne där för evigt. Men dem var ändå på ett ganska offentligt ställe, så han nöjde sig med att luta sig framåt och lämna en lätt kyss på hennes panna. Nästan ett slags försök att fysiskt försöka intala henne att det skulle ordna sig till slut. Hon verkade dock vilja gå vidare i samtalet, så han följde hennes exempel och försökte lämna det där. Hon hade säkert nog med att tänka på det utan hans hjälp.
Tanken att det skulle ställa till det för dem på det viset hade faktiskt inte slagit honom ännu, men hon hade ju en väldigt bra poäng där.
”Ett dussintal utav oss har vi ordnat inbjudningar till. Men jag tror inte att han kommer våga någonting alltför drastiskt inför allt folk. I så fall bevisar han bara att jag har rätt.” På ett vis skulle Rowan ändå vara nöjd där - inte till hundra procent, men då skulle han åtminstone ha bevisat för folket. Då skulle dem säkert sköta resten och störta Clavius.
”Så fort balen är över och jag kommer utanför folkskaran blir dock en annan historia. Jag kommer bli jagad, och jag måste hålla mig gömd. Jag kommer hålla mig utanför staden med Camenag, men vet du var den gamla jägarstugan är?” Jägarstugan var egentligen bara ett förfallet hus numera, varifrån hans far en gång i tiden utgått ifrån under jakt.

Trots den så bittra nyheten om Clavius planer uppskattade hon Rowans idéer på att stoppa förlovningen. Och hon gillade att han lutat sig över för att placera en puss på hennes panna, vilken hon besvarade med ett leende tillbaka. Hon skulle inte våga kyssa honom inne i värdshuset, trots hur mycket hon än ville. Tanken var lockande, men risken att bli påkommen var desto läskigare.
Thessa funderade över hans ord om balen, alla deltagare där och nickade då han målade upp scenariot.
Clavius var maktgalen och skulle göra allt för att skydda sin plats som kung över riket. Men stoltheten skulle komma i kläm där. Han skulle inte avslöja sig för folket, hans brutala handlingar gentemot de tidigare kungaparet. Därför tyckte hon att Rowans förklaring lät trovärdig och nickade då. "Jag hoppas att du har rätt.", sa hon och trodde på det. Hon mindes Clavius tidigare utbrott och visste hur illa det kunde se ut. Men Clavius spelade med för stora förluster. Nej, Rowan hade nog rätt.
"Jägarstugan?" Thessa funderade ett tag, rynkade pannan litet och flackade med blicken samtidigt som hon försökte måla upp bilden i huvudet av huset Rowan beskrev. "Jag tror det." Hon mindes att hon på en av sina tidigare promenader hade passerat ett hus med likadan beskrivning och antog att det var det han syftade på. "Jag kommer till er då.", sa hon och tordes då sträcka sig efter hans hand för att krama om den. Det gick ytterligare några sekunder som hon i tystnad tittade på Rowan. Han som hon bara längtade att få hålla om.
"Jag tror vänner till far.. Clavius.. kommer imorgon. Vad sägs som att vi hälsar på de, ser efter vilka de är, bara så att vi vet vilka vi har att göra med?", föreslog hon. Thessa ville helst ha en anledning att träffa Rowan mer. Än så länge var han ju hennes vakt, så därför skulle det inte vara märkligt att han var med henne. Och det skadade väl inte att de såg efter vilka fienderna kunde tänkas vara?

Rowan var egentligen inte särskilt orolig över att bli påkommen med vem han var innan han avslöjade sig själv. Trots allt hade han hållit sig gömd större delen av livet, och blivit rätt så duktig på det under tiden. Vad som däremot skulle komma efteråt skrämde honom. Han visste ju att han skulle bli jagad - men riktigt hur jagad hade han ingen aning om. Då skulle alldeles för många känna igen honom och aktivt leta efter honom, så att ens vistas i byn skulle bli farligt. Nu hade ju han turen att ha levt mycket på vift och inte minst ha en drake vid sin sida, men det var ändå skrämmande. Han hade beslutat att träffa minsta möjliga antal personer efter det. Det skulle bli en stor risk att träffa henne - hon skulle bli bevakad hårdare efteråt eftersom hon skulle kunna ses som en måltavla. Risken var större att någon skulle upptäcka honom via henne än med någon annan. Men samtidigt var det en risk han var villig att ta, nästan hellre det än att inte träffa henne. Man sade att kärleken gjorde en blind och galen och just nu kunde Rowan faktiskt förstå det.
”Bra.” Log han efter att ha fått bekräftat att hon tänkte komma dit, såg fram emot det - inte minst för att dem där skulle kunna träffas utan någon större chans att bli påkomna.
”Jag kommer bli galen ifall jag inte får träffa dig.” Kunde han inte låta bli att tillägga med ett litet leende, bara för att bli mer allvarlig igen då hon påtalade sin fars besökare.
”Det låter väl lovande. Vet du vilka de är?” Frågade han nyfiket, utan att skryta så brukade han ha ett hum om de flesta adliga släkter. Det var något han tidigt fått börja lära sig som kungason.

Thessa log gillande över att han uttryckt sin glädje för att träffa henne igen. För hon ville inget mer än något annat i den stunden att vara med honom. Och tanken att de skulle få träffas och vara med varandra igen, förhoppningsvis ostörda, värmde henne. Hon gav ifrån sig ett kvävt fnitter. Hans ord hade smickrat henne, vilket hon inte alls varit beredd på, därför fann hon inte orden för att svara honom, men förhoppningsvis förstod han att hon kände likadant.
När han sedan undrade över Clavius vänner försvann leendet och hon tänkte efter. "Ja..", började hon eftertänksamt samtidigt som hon vilade blicken på lågan från det tända ljuset på bordet. "Det är väl folk från hela riket som kommer, men jag har svårt att tro att de är hans vänner." Hon skakade på huvudet då hon tänkte på det och såg upp på Rowan igen. "Det kommer folk från grannrikena. Och några från vår hemstad, det är jag säker på." Hon pausade igen. "..Det är väl de högst uppsatta. Adeln och andra kungligheter, om han har sådan tur att vistas i sådant sällskap."
Thessa funderade ytterligare över de namn hon tycktes sig ha hört Clavius yttra. Inga hon verkade ha lagt på minnet. Förmodligen av ointresse. Vilket var dumt, hon var ju prinsessan och en av plikterna var väl ändå att känna till de mest inflytelserika personerna i sin omgivning. Men i sin protest av denna roll hon prackats på, hade hon helt enkelt böjt på en del av reglerna. Förhoppningsvis skulle hon veta mer inom en snar framtid.