Gale Hawthorne - A piece in their game [SV]

IDAG!!!!!!!!!!!!!!!!! ;P

IDAG (men det funkar vilken annan dag som helst också )

Idag idag idaaaaag!!!!

Haha okej, men då börjar jag skriva

Wowowowowowow!
PotterHunger is writing!

Så otroligt bra! bevakar

HUR KAN DU SKRIVA SÅ BRA?? ♥♥♥

Tack för alla fina kommentarer åter igen! Ni kan nog inte förstå hur glad jag blir ♥

Här är ett till kapitel, som ni önskade
--------
Kapitel 4

Gale tittade stumt på sig själv efter att ha tagit den första duschen i sitt liv. Det var konstig hur annorlunda han såg ut. Det var fortfarande Gale, men så ren att det kändes konstigt. Smutsen och koldammet han samlat på sig under åren låg nu i avloppet. Det bruna - annars så ovårdade håret - hade fått en lite ljusare färg efter duschen. Förmodligen hade det varit damm där också. På något vis lyckades alltid koldammet lägga sig på allt möjligt i distrikt 12. Det var en aning irriterande i vissa perioder, men vid det här laget hade de flesta vant sig vid att alltid ha ett lager av damm runt omkring sig.
"Middagen börjar om fem minuter", informerade en digital klocka i rummet som tillhörde honom. Det fick honom att haja till, en klocka pratade inte. Men för att inte bli utskälld av någon bestämde sig Gale för att bege sig till vagnen där de serverade maten. Han var utsvulten.

"Här kommer han", log Effie så fort han satt foten innanför dörren. Personalen hade dukat ett bord åt fyra personer. Effie och Peeta satt redan vid det när Gale slog sig ner mittemot dem båda, men den fjärde och sista personen var spårlöst försvunnen. Gale gissade att det var deras handledare - Haymitch.
"Ta för dig." Effie tecknade åt all mat på bordet. Gale drog efter andan. Han hade aldrig sett så mycket mat i hela sitt liv. Det fanns massor av rätter han aldrig smakat förut. Från en redd morotsoppa till en saftig mörk kaka (som Effie presenterade som 'chokladkaka'.) Gale ignorerade besticken och högg in på allt som erbjöds med händerna. Han åt så mycket att det var svårt att hålla kvar allt i magen. Han var inte van vid att äta så pass, hemma nöjde han sig med några skedar av Flottiga Saes specialgryta som middag.
"Vad bra bordskick du har Peeta", sa Effie som ett litet avslut. Hon ignorerade Gale totalt, vilket inte störde honom alls.
"Tack." Peeta torkade sig runt munnen med servetten. "Varför är inte Haymitch här?"
"Åh." Effie snörpte ihop munnen. "Han kommer nog senare."
"Jaha", sa Peeta och nickade förstående.
"Ja, då är det nog tid för att se repriserna." Hon tittade ner på sin ring, som var en prålig guldklocka. "Följ efter mig bara. Vi har inte jätte gott om tid…"
De lämnade rummet där de ätit och gick in i ett liten hemtrevlig kupé. En stor tv stod parkerat längst in och bekväma soffor, samt fåtöljer såg inbjudande ut där de stod.
Gale kröp upp i en utav fåtöljerna och gjorde sig bekväm för att se alla hans motståndare.
Ceremonierna gick på rullande band. Spelare efter spelare anmälde sig. Gale kunde inte komma ihåg alla, men några lyckades han memorera. En skrämmande stor pojke från distrikt 2 som kastade sig fram som frivillig, en flicka med långt rött hår och ett rävliknande ansikte från 5:an, en mörk pojke med stora muskler från distrikt 11 och en liten flicka med lockigt stort hår och chokladbruna ögon från samma distrikt. Gale tycktes kunna se en del likheter med Prim. Sedan kom deras ceremoni. Den mest intressanta och häpnadsväckande av dem alla. Prims bleka ansikte när hon gick fram mot scenen och hur Gale slängde sig före Katta och anmälde sig. Huvudstadens ögonen var riktade mot dem. Gale och Peeta. De två första manliga spelarna någonsin.
"Missat något?" Haymitch ramlade in när eftertexterna visades efter programmet.
"Hela middagen och reprisen", sa Gale. Han ville se deras handledares reaktion.
"Så synd", sa Haymitch svävande. Han brydde sig inte ett skit "Finns det inte ens någon drink kvar?" Han vinglade fram till en förskräckt Effie.
"Nej, men…" Mer han Effie inte säga förrän Haymitch tömt sin mages innehåll över hennes spetsiga skor och golvet.
"TA UT HONOM!" Effie grät olyckligt då hon såg ner på skorna. "DE ÄR FÖRSTÖRDA!" Hon steg ur dem och sprang panikslaget ut ur rummet.
Gale skrattade så att tårarna rann. Medan hon stod där och grät dog någon av svält i distrikt 12. Hon hade verkligen inte något vett i skallen.
Efter att Gale lugnat ner sig en aning kom Peeta fram till honom. "Ska vi inte hjälpa honom?" Han tittade ner på Haymitch som låg avsvimmad i sin egen spya. Gale hade inte ens märkt det.
"Jo", svarade Gale. Även fast att han inte hade någon större lust att bära ett fyllo dränkt i kräk.
Tillsammans hjälptes de åt med att transportera honom genom de små korridorerna. Peeta visste var hans rum var, så de gick dit och la ner honom på badrumsgolvet.
"Ska vi hämta någon?" undrade Gale, som helst ville sticka därifrån.
"Nej, det är lugnt. Jag gör det", svarade Peeta lugnt och satte på kranen till duschen.
"Som du vill." Gale ryckte på axlarna. "Jag går och lägger mig."
"Ses imorgon!" Hörde Gale Peeta ropa innan han gick ut därifrån. Medan han gick mot sitt eget rum kunde Gale inte sluta tänka på Peeta. Killen var smart. Det skulle bli svårt att döda honom. Förhoppningsvis var det något annan som skulle göra det.

Super bra!!!!!!!!!

Oh god!
En författare i förklädnad har skapat en användare på Mugglarportalen.