Yay! Fick en idé mitt i natten till en julig fanfic, så jag kan nog vara med i alla fall
(Inte världsbäst, men det är något
) Ursäkta eventuella stavfel, det är något fel med "spellcheck" på Word...
Spoiler:
Tryck här för att visa!"Hon hatar mig! Fan, hon hatar mig!" hörde jag någon mumla. Rösten var mörk -en mans röst- och den darrade som om han varit på kanten till tårar.
Jag undrade vem det kunde vara, hela familjen Potter-Weasley sov här på Potters herrgård, plus Albus bäste vän Scorpius Malfoy -som är min ärkefiende- och James bäste vän Luke White, så det var svårt att gissa sig fram.
Det var julannandag, och klockan var två på natten. Jag går mitt fjärde år på Hogwarts, men eftersom jag fyller den sjätte september gör det mig till den äldsta i min årskurs. Jag skulle lika bra ha kunnat gå mitt femte år.
Jag smög försiktigt i riktningen mot rösten. Eftersom det var mitt i natten var det endast månen lyste upp korridoren. Jag hade rutiga pyjamasbyxor och en svart topp, mitt röda hår var rufsigt från att jag nyss vaknat. Jag är mer en sådan person som knappt behöver någon sömn.
"Hallå?" sade jag lågt, "Någon där?" jag hörde en låg snyftning. När jag kom in i vardagsrummet såg jag något jag absolut inte hade väntat mig. Min ärkefiende Scorpius Malfoy satt på den gräddvita soffan, knäna uppdragna till hakan, och han grät. Han hade endast ett par blå pyjamasbyxor på sig, vilket fick mig att rodna när jag såg hans muskulära överkropp. När han hörde mig komma ryckte han till och torkade snabbt bort tårarna, hans ögon följde mig när jag gick fram till vår ståtliga julgran och tände ljusen. Genast blev det lättare att se.
"Vad vill du, Potter?" frågade Malfoy, fast inte med sin vanliga släpiga röst som han alltid använde mot mig. Han såg på mig med ett sorgset, längtande ansiktsuttryck, precis som om han velat säga något till mig som han länge hållit in.
Hans vanligtvis perfekt släta, blonda hår var rufsigt, och hans ögon var aningen rödkantade.
Vänta... Tänkte jag just att hans hår brukar vara perfekt?
"Jag hörde dig mumla att ”hon” hatar dig..." svarade jag. "Malfoy, vem är det du bryr dig så mycket om?" frågade jag nyfiket. Malfoy svarade inte utan tog upp något från soffan. En julklapp med grönt band och vitt presentpapper. Den var inte stor, men jag kunde inte låta bli att undra vem som skulle få den, och varför han hade den när julklappsutdelningen redan varit.
"Jag tänkte ge den här åt dig, Potter." sade han lågt. "Jag skulle ha gett den under julklappsöppningen." han skrattade ett kort, glädjelöst skratt. ”Jag skulle ha gett den anonymt.” Aningen chockat tog jag emot den lilla julklappen. Han såg inte på mig, utan hade än en gång börjat mumla.
"Hon kommer hata mig mer..." Mer än så hörde jag inte. Varsamt drog jag av bandet och presentpappret. Det var en låda som var gjord i mahogny och flera små ingraveringar prydde den. Jag öppnade lådan och inuti fanns en silverkedja, ett armband, med två små berlocker. En lilja och ett hjärta. Jag undrade varför han gav mig mig den, hur många gånger hade jag inte förhäxat honom eller förolämpat honom när vi mött varandra i korridorerna på Hogwarts? Vi hade alltid förolämpat varandra, vissa gånger hade det slutat med att jag slagit till honom, vilket lett till flera straffkomenderingar.
"Tack.." mumlade jag, osäker på vad jag skulle göra. Malfoy ställde sig upp och tog upp den lilla kedjan.
"Håll ut armen." mumlade han. Jag gjorde som han sade så han kunde fästa fast kedjan runt min handled. Det kändes konstigt, två ärkefiender som betedde sig civilt mot varandra.
"Förlåt, om jag hade vetat, skulle jag..." han viftade bort min ursäkt.
"Jag förlåter dig om du låter mig göra en sak." viskade han och bet sig i läppen. "Jag lovar att du kan döda mig efteråt."
"Um, visst." sade jag, och mitt hjärta bankade hårt i bröstet, vad var det han ville göra som skulle leda till att jag skulle vilja döda honom? Han såg mig i ögonen, hans klarblå ögon glittrade i skenet av månen och julgransljusen. Han lade en hand på min kind och lutade sig framåt. Han var lång, 186 cm, medan jag var 169 cm. Han tryckte sina läppar mot mina och kysste mig mjukt. Efter ett par sekunder drog han sig bort, men jag lade min arm runt hans hals, och drog ner hans ansikte mot mitt för att kyssa honom igen. När vi bröt kyssen andades vi båda tungt.
"Om du bara hade vetat hur länge jag viljat göra det där.” mumlade han och lekte med en lock av mitt hår. ”Jag har varit förälskad i dig i flera år." erkände han efter en stunds tystnad, och en svag rodnad syntes på hans kinder.
"Har du... Har du gillat mig sedan vi möttes?" frågade jag, och undrade tyst för mig själv hur det kom sig att vi blivit fiender. Han lade sina armar runt min midja och såg mig i ögonen.
"Längre." svarade han. "Sedan jag först såg dig, jag kände dig inte, jag såg bara när du sade hejdå åt dina bröder på plattformen. Jag tyckte du var vacker, ditt röda hår gick till midjan redan då, tårar rann ner för dina kinder, och då ville jag helst av allt gå fram och trösta dig." han tog ett djupt andetag. "Och någonstans runt din senaste födelsedag insåg jag... Att jag älskade dig." viskade han, och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ställde mig på tå och kysste honom på kinden.
Han suckade lyckligt och satte sig på soffan. Jag log och satte mig bredvid honom, och lutade mitt huvud mot hans bröst. Jag ångrade mig att vi någonsin blivit fiender, och allt jag gjort mot honom, men någonstans, djupt inne i mitt hjärta visste jag att jag alltid tyckt om honom. Jag hade bara förnekat det. Men nu var jag lycklig. Hans hjärtslag och andetag fick mig att bli allt mer dåsig.
"God jul, Scorpius." sade jag, och han fick ett löjligt leende på sina läppar när jag sade hans namn.
"God jul, Lily."
Mugglarportalen