privat mellan Nepflite och Rei Hino

Hon fnös och sa.
- Nu var du elak igen, det är du som inte klarar dig hem.
Vi ses.

Hon reste sig upp och började springa i mänskligt tempo och när hon var utom synhåll så ökade hon tempot till övermänsklig fart och var snabbt hemma och bytta om till andra kläder som hon använde då hon jagade.

Han förstod inte varför hon tyckte att han var elak Han ville bara veta att hon skulle komma hem säkert men då kom Han och tänkte på det Han hade sakt förut och fattade. Han tänkte att han få be om ursäkt nästa dag. Han började gå hem.

Hon bodde på 10 våningen så hon kunde inte precis hoppa ut från balkongen även om hon skulle klara fallet.
Men någon kunde se henne om de tittade åt rätt håll så hon gick ut genom den vanlig utgången och tog hissen ner och såg i hissens spegel att huvan dolde hennes ansikte och hon lo och när hon var nere så gick hon ut.
Hon behövde hitta ett bra offer som hade rent blod och inte fullt av alkohol.

Han bästemde sig för att inte gå hem istället så satte han sig på en bänk och tittade på den vackra månen. Han tyckte att den såg så fantastisk ut. Det enda ljud han hörde var musik från några hus.

Jane smög i skuggorna och till slut så hittade hon en ensam kvinna och kände blodet.
Det var starkt och förgiftad och hon hoppade fram och rakt över kvinnan och täckte för hennes mun och sa med en väsande röst.
- Om du skriker så drar jag ut på det.....om du är tyst så går det fort.

Hon tog bort handen från flickans mun och flickan var livrädd men denna gång var hon tyst men försökte kämpa emot men Jane bara väste och sänkte sedan hennes tänder i kvinnans hals och började tömma henne och kände den varma väskan skölja enom hennes strupe.

Han tände en cigg medans han tittade på månen. Han tänkte på Jane det var något anorlunda med henne hon var inte riktigt som andra tjejer men han kunde inte sätta fingret på vad som var så anorlunda.

Jane tömde flickan helt på blod och kände sig stark och undrade om hon skulle ta en till eller om det räckte för ikväll.
Men hon bestämde att det räckte och hon tog fram en påse från fickan och slet in kroppen i den och såg att det var blod på marken men eftersom hon inte hade något DNA så behövde hon inte oroa sig för den saken.
Sedan slängde hon upp säcken på ryggen och började jogga mot närmaste skog.

Han började gå hemåt. När han väl hade tagit den långa promenaden hem så la Han sig i sängen och somnade

Jane kom in i skogen och sprang en bit in och grävde ner kroppen och såg till att det skulle se så bra ut som möjligt.
Det fick inte så så tydligt att det var en grav här.
Sedan gick hon hem och tvättade kläderna och visste att hon behövde ta en dusch i morgon.

Han vaknade nästa dag och hade värdens huvudvärk. Han gjorde sig iordning för skolan. Sen fick han ta en promenad ditt för Han hade lämnat sin bil på parkeringen.