Utvald till att överleva (Berättelse)

Haha nej Cara xD Det är du c:

____--______--____--______--_____--______--

”Är vi inte. Framme snart...?” Melina, en tjej i Josh klass, hade lyckats jogga ikapp de två soldaterna och flåsade nu fram sin fråga.
”Kanske om en kvart, det beror på hur snabbt ni orkar jogga och hur många frågor ni tänker ställa oss” viskade Robert till svar. Melina vågade inte fråga mer och hon saktade ner farten för att hamna bredvid sina vänner längre bak i gruppen. Josh själv hade på något sett lyckats stanna kvar på sin plats direkt bakom soldaterna. Även om lungorna brände och huvudet dunkade var han fast besluten om att klara detta, en kvart till kunde han stå ut.
Snart kom de till en å som var runt 2 meter bred av vad Josh kunde se i mörkret. Soldaterna stannade, och lika så eleverna bakom dem.
”Okej, vi behöver gå över denna ån. Även om det är is på är det inte säkert att den håller för vår vikt. Jag kommer börja gå över, och Robert kommer gå sist. Vi kommer ha ett rep emellan som ni får hålla i. Ingen får klampa hårt på isen, försökt dra fötterna över isen istället. Ni kommer få gå en och en, det bör gå bra. Förstått?” Viskade Jonathan, tillräckligt högt för att alla skulle höra. Eleverna nickade till svar.
”Jag ser er inte i mörkret, jag behöver ett ja eller nej. Jag frågar igen, är detta förstått?”
”Ja sir” viskade eleverna till svar. Josh tror Jonathan egentligen hade sett dem nicka, det var ganska ljust i gläntan de stod i. Kanske ville han bara vänja dem vid att svara med att säga svaret istället för att bara nicka.
”Bra då kör vi” Jonathan började gå över isen. Han använde en lång gren för att känna sig fram längst isen och se om den skulle hålla för hans vikt. Snart var han över på andra sidan och han tog ett fastare grepp om repet.
”Okej, näste man!”
Josh tittade sig omkring och förstod att han skulle bli nästa person att gå över isen. Han tog tag i repet med höger hand. Även om Jonathan redan gått över vände det sig lite i magen på honom när han tog första steget. Josh hade aldrig riktigt tyckt om vatten, och han var inte alls sugen på att behöva ta ett dopp i det iskalla vattnet under isen. Han tog ett fastare grepp om repet släpade fötterna längst isen, så som Jonathan förklarat, och snart var han också över på andra sidan. Han gav ifrån sig en lättad suck och Jonathan log mot honom, även om Josh inte kunde se det då han var alldeles för upptagen av att titta på nästa person som skulle gå över.
Efter tio minuter stod mer än hälften av alla elever i gruppen på andra sidan av ån. Josh tvivlade starkt på att de skulle hinna fram till säkerheten, som han nu döpt det nya stället till, på bara fem minuter.

Hahahah so not truth xD men det är bra ^^ även om jag hade skrattat om Josh ramlade i vattnet xD

Hhhaha du är så ond Cara, det är minusgrader i vattnet ju D:

___--_____--____--_____--_____--_____

Plötsligt hördes ett lågt knakande i isen när en pojken i åttan gick över. Han stannade osäkert mitt i ett steg, i mitten av ån vilket var ett stort misstag. Isen gav ifrån sig ett högt brak innan den sprack och pojken föll i. Han skrek till en sekund och började sedan skaka och sprattla med armar och ben.
”Ta tag i repet Oliver!” ropade några personer till honom, men Oliver kunde inte koncentrera sig på vad de sa. Plötsligt hördes ännu ett högt plask, och Robert hade hoppat i efter Oliver. Alla tystnade när både han och Oliver försvann under ytan. Josh kände paniken i gruppen växa, och han själv kände sitt hjärta slå lite fortare. Det var en sak när man såg sådant här hända på TV, då kan man sitta där hemma i soffan och lugnt vänta på att personerna skulle komma upp igen, som de alltid gör i film. Men när det händer i verkligheten var det en helt annan sak. Ingen visste om personerna skulle överleva, lyckas ta sig upp ur vattnet som var minusgrader. Och värre var det då man själv visste att det inte fanns något att göra än att vänta, och vänta på att sedan kunna hjälpa personerna att komma upp från vattnet när de kom till ytan igen. Om de nu fortfarande var vid livet det vill säga...



_____---_____--___

Och detta var slutet av kapitel tre!

Hallå känner du mig Louise? klart jag är ond

Hahaha nu är jag ju så elak att jag anser att det skulle förhöja spänningen och realismen om han dog xD

och har råkat skriva misstak i stället för misstag

Jo xD

Hahhahaha så ond du är! Vi får se vad som händer XD Beror på vilket humör jag är på cx

Jäklar, jaja fixat nu, tack ^^

bra att du förstod det ^^

haha bra där

Always ^^ tänkte bara om du skall ge den till din bror så vill du nog att det skal stå rätt ^^

Cara Riddle- Nä jag vill ju självklart att det ska stå fel så jag kan störa mig på det hela livet ut C:

haha klart du vill

Omg det var inte meningen att denna skulle vara låst o.o Jag lovar att jag inte låste den D:

YEY! Nu ska jag läsa hela kapitel tre! ^^