Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Det 52 Hungerspelet(Sv)

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Det 52 Hungerspelet(Sv)

1 2 3 ... 6 7 8
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Borttagen

Avatar


Jättebra! Ska du fortsätta skriva? Blev så nyfiken över sofus föräldrar...

26 maj, 2013 17:10

Tyra
Elev

Avatar


Hålloj!
Nu var det SJUKT längesedan jag skrev ett nytt kapitel och jag är väldigt ledsen för det men nu tar jag mig i kragen och skriver ett kapitel i sommarvärmen
Hoppas det är omtyckt!
__________________________________________________________________________________________________________________

Eller Någon att göra?
När allas intervjuer är klara så får vi gå ut till dom smaragd gröna hissarna och jag o Sofus tar en egen hiss så fort dörrarna har stängts så vänder jag mig mot Sofus och blänger på honom.
” Fattar du inte att du måste säga något någon gång!? ”,frågar jag.
” Nu har du gjort så att alla tror att vårat distrikt är uselt och vad gör du INGET!!”
Först nu vänder han upp blicken och blänger på mig.
” Vad?” frågar jag.
Och för första gången öppnar han sin mun och säger med en skrovlig röst:
” Om det inte var för dig skulle mitt liv inte vara så här.”
Så säger det Pling och vi är framme vid vårat plan.
Sofus går ut men jag står bara kvar och begrundar hans ord och utan att jag själv är medveten om det så är jag tillbaks till den där regninga vår dagen och jag springer ut från torget och rusar hem när jag ser skott låsningen .
På vägen hem så ser jag hur min bror går i ledningen för en grupp med stora gevär.
Jag skriker och rusar fram till honom skriker att han ska gå hem.
Han försöker hålla för min mun för i panik skriker jag rakt ut.
Och så känner jag ett par starka armar dra upp mig och tittar ner på dom.
Jag ser att det är min pappas armar och stretar i mot.
Men han drar mig baklänges och jag vänder mig en sista gång om i ett försök att ta mig låss.
Och då ser jag hur min bror och flera andra singlar ner på marken som äpple trädens löv gör på hösten, fast med en röd pöl bildandes omkring sig.
Och jag ser hur människorna flyr i panik.
Och jag känner hur min kropp blir alldeles slapp när jag förstår att det var Mitt skrik som avslöjade truppen.
Dom här människorna dog för min dummhet.
Och från det ögonblicket så försöker jag trycka bort det minnet men Sofus ord tar tillbaks hela minnet.
Hans liv är så är tack vare mig.
________________________________________________________________________________________________________

Inte så långt kanske men hoppas det räcker ändå ha det så trevligt i solen!

Skrivet av Borttagen:
Jättebra! Ska du fortsätta skriva? Blev så nyfiken över sofus föräldrar...

Japp nu förtsätter jag

6 aug, 2013 18:48

1 2 3 ... 6 7 8

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Det 52 Hungerspelet(Sv)

Du får inte svara på den här tråden.