Skrivskola
Forum > Kreativitet > Skrivskola
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Caty Delacour: Well, du ska få sskriva en text med genren fantasy.
Du ska beskriva det med så mycket fantasy-aktigt du kan. Minst en A4 1 jan, 2013 18:38 |
Caty Delacour
Elev |
(Jätte tråkig, men ändå )
Det var skymningstimme i Haitzuloa, dvärgarnas rike. Grottornas land. I århundrander hade rikedomarna bara ökat för det växande landet. Men långt, långt nere, bortom smala stenbroar och gruvor, fanns personen som skulle förändra deras liv långt fram föröver. Ur Aitas djupa salar föddes Bisore, sökaren. År förflöt i harmoni, Bisore växte upp till en ståtlig ung dvärg, stridsklar och lärd. Men alla år är inte lyckliga.En fjärran natt i april då Åskan höjde sin hand över berget och tappade sin blixt, följt av ett fasansfullt skri, som av miljoner örnar på jakt efter sin föda. Ledd av sina furstar fördes dvärgarna ut ur det träffade berget. ”Inte bra, inte bra.” mumlade Jakintsuak, dvärgarnas vise och sjönk ner i en vördnadsfull bugning mot berget som för att lugna dess ande. ”Något ont är på väg!” skrek han sedan mot folkhopen med dånande röst. ”Ta era vapen!” ropade han och sakta gick de in i grottan igen, alla utom en. Bisore. ”Kom min pojke! Kom!” ropar hans far, men Bisore står kvar. Aita suckar. ”Det är farligt! Du kan inte stanna här!” Bisore kollar bekymrat på sin far. ”Förlåt Far, jag har bara en konstig känsla av att...” ”Kom!” avbröt hans far honom. Bisore suckade och följde med in. Men väl inne svängde han runt till Jakintsuaks kammare istället för att gå ner till . När han kom in stod Jakintsuak vid en tjock bok, oroligt mumlande. ”Hallå?” sa Bisore till den vise. ”Alvernas profetia…” Jakintsuak kliade sig tafatt på sin kala hjässa. Bisore gick undrande fram till honom. Jakintsuak började läsa högt. ”Mae chwiliwr i gyrraedd a dod o hyd i'r lle angof. Arian ac aur, mewn dros digonedd. Ond bydd gwaed llif, pennaeth fydd yn rholio, bydd tywyllwch ceisio diffodd y goleuadau.” ”Vad betyder det?” frågade Bisore och drog fingret över den dammiga sidan. ”Rör den inte!” Jakintsuak slog honom över fingrarna. ”Aj! Men vad betyder det?” Bisore hämtade sig tvärt. Jakintsuak skrockade svagt. ”Jaja, jag ska översätta. Det är på gammal Alviska. Nåja, i alla fall.” Han tar ett djupt andetag. ”En sökare ska anlända och finna den glömda platsen. Silver och guld, i överflöd. Men blod ska rinna, huvud ska rulla, mörker ska försöka släcka ljuset.” ”Och vad betyder det?” Jakintsuak mumlade något som liknade ”Dagens ungdom”. Bisore kollade bedjande på honom. ”Jaja, det betyder att en ny härskare ska komma, en ledare. Som ska leda vårt folk i säkerhet”, han gör en paus och suckar. ”Dock så kommer det inte vara särskilt… fridfullt.” Bisore nickade glatt och började gå ut ur rummet då Jakintsuak grep ta i hans arm. ”Ta dig i akt, Aitas son. Lättsinniga är ett lätt byte!” Oförstående steg Bisore ut med Jakintsuaks blick i nacken. ”Bisore”, mumlar Jakintsuak. ”Det är norddvärgiska och betyder sökare. Stackars barn, han vet inte vad som väntar…” skrivskola 1 jan, 2013 19:50 |
Borttagen
|
Skrivet av Caty Delacour: Jättebra!(Jätte tråkig, men ändå ) Det var skymningstimme i Haitzuloa, dvärgarnas rike. Grottornas land. I århundrander hade rikedomarna bara ökat för det växande landet. Men långt, långt nere, bortom smala stenbroar och gruvor, fanns personen som skulle förändra deras liv långt fram föröver. Ur Aitas djupa salar föddes Bisore, sökaren. År förflöt i harmoni, Bisore växte upp till en ståtlig ung dvärg, stridsklar och lärd. Men alla år är inte lyckliga.En fjärran natt i april då Åskan höjde sin hand över berget och tappade sin blixt, följt av ett fasansfullt skri, som av miljoner örnar på jakt efter sin föda. Ledd av sina furstar fördes dvärgarna ut ur det träffade berget. ”Inte bra, inte bra.” mumlade Jakintsuak, dvärgarnas vise och sjönk ner i en vördnadsfull bugning mot berget som för att lugna dess ande. ”Något ont är på väg!” skrek han sedan mot folkhopen med dånande röst. ”Ta era vapen!” ropade han och sakta gick de in i grottan igen, alla utom en. Bisore. ”Kom min pojke! Kom!” ropar hans far, men Bisore står kvar. Aita suckar. ”Det är farligt! Du kan inte stanna här!” Bisore kollar bekymrat på sin far. ”Förlåt Far, jag har bara en konstig känsla av att...” ”Kom!” avbröt hans far honom. Bisore suckade och följde med in. Men väl inne svängde han runt till Jakintsuaks kammare istället för att gå ner till . När han kom in stod Jakintsuak vid en tjock bok, oroligt mumlande. ”Hallå?” sa Bisore till den vise. ”Alvernas profetia…” Jakintsuak kliade sig tafatt på sin kala hjässa. Bisore gick undrande fram till honom. Jakintsuak började läsa högt. ”Mae chwiliwr i gyrraedd a dod o hyd i'r lle angof. Arian ac aur, mewn dros digonedd. Ond bydd gwaed llif, pennaeth fydd yn rholio, bydd tywyllwch ceisio diffodd y goleuadau.” ”Vad betyder det?” frågade Bisore och drog fingret över den dammiga sidan. ”Rör den inte!” Jakintsuak slog honom över fingrarna. ”Aj! Men vad betyder det?” Bisore hämtade sig tvärt. Jakintsuak skrockade svagt. ”Jaja, jag ska översätta. Det är på gammal Alviska. Nåja, i alla fall.” Han tar ett djupt andetag. ”En sökare ska anlända och finna den glömda platsen. Silver och guld, i överflöd. Men blod ska rinna, huvud ska rulla, mörker ska försöka släcka ljuset.” ”Och vad betyder det?” Jakintsuak mumlade något som liknade ”Dagens ungdom”. Bisore kollade bedjande på honom. ”Jaja, det betyder att en ny härskare ska komma, en ledare. Som ska leda vårt folk i säkerhet”, han gör en paus och suckar. ”Dock så kommer det inte vara särskilt… fridfullt.” Bisore nickade glatt och började gå ut ur rummet då Jakintsuak grep ta i hans arm. ”Ta dig i akt, Aitas son. Lättsinniga är ett lätt byte!” Oförstående steg Bisore ut med Jakintsuaks blick i nacken. ”Bisore”, mumlar Jakintsuak. ”Det är norddvärgiska och betyder sökare. Stackars barn, han vet inte vad som väntar…” skrivskola Det du skulle kunna tänka på är att skriva med lite mer beskrivningar (jag vet att du inte håller på med det nu xd) om hur det ser ut och så... 1 jan, 2013 20:58 |
Caty Delacour
Elev |
2 jan, 2013 09:52 |
Borttagen
|
Skrivet av Caty Delacour: Okej hahaJag råkade lägga ut fel version ps. allt betyder saker, namnen tex Jakintsuak betyder den vise. 2 jan, 2013 13:49 |
Caty Delacour
Elev |
Tror att det här är den "riktiga"
Det var skymningstimme i Haitzuloa, dvärgarnas rike. Grottornas land. I hundratals år hade rikedomarna bara ökat för det växande landet. Men långt, långt nere, bortom smala stenbroar och gruvor, fanns personen som skulle förändra deras liv långt fram föröver. Ur Aitas djupa salar föddes Bisore, sökaren. År förflöt i harmoni, Bisore växte upp till en ståtlig ung dvärg, stridsklar och lärd. Men alla år är inte lyckosamma .En fjärran natt i april då Åskan höjde sin hand över berget och tappade sin blixt, följt av ett fasansfullt skri, som av miljoner örnar på jakt efter sin föda. Ledd av sina furstar fördes dvärgarna ut ur det träffade berget. ”Inte bra, inte bra.” mumlade Jakintsuak, dvärgarnas vise och sjönk ner i en vördnadsfull bugning mot berget som för att lugna dess upprörda ande. ”Något ont är på väg!” skrek han sedan mot folkhopen med dånande röst. ”Ta era vapen! Vi måste ge oss av!” ropade han och sakta gick de in i grottan igen, alla utom en. Bisore. ”Kom min pojke! Kom!” ropade hans far, men Bisore stod kvar. Aita suckade. ”Det är farligt! Du kan inte stanna här!” Bisore kollade bekymrat på sin far. ”Förlåt Far, jag har bara en konstig känsla av att...” ”Kom!” avbröt hans far honom. Bisore suckade och följde med in. Men väl inne svängde han runt till Jakintsuaks kammare istället för att gå ner till . När han kom in stod Jakintsuak vid en tjock bok, oroligt mumlande. Bisore kastade en blick runt i rummet, skrämmande kreaturer, uppstoppade, som tur var, stog längst väggarna och Bisore kände den obehagliga känslan av att ögon stirrade på honom. Dammiga böcker lystes upp av ett svart stearinljus, som kastade ett dunkelt sken över rummet. ”Hallå?” sa Bisore till den vise. ”Alvernas profetia…” Jakintsuak kliade sig tafatt på sin kala hjässa. Bisore gick undrande fram till honom. Jakintsuak började läsa högt. ”Mae chwiliwr i gyrraedd a dod o hyd i'r lle angof. Arian ac aur, mewn dros digonedd. Ond bydd gwaed llif, pennaeth fydd yn rholio, bydd tywyllwch ceisio diffodd y goleuadau.” ”Vad betyder det?” frågade Bisore och drog fingret över den dammiga sidan och var prydd med en bild på en växt, vars namn ingen kom ihåg sen länge. ”Rör den inte!” Jakintsuak slog honom över fingrarna. ”Aj! Men vad betyder det?” Bisore hämtade sig tvärt. Jakintsuak skrockade svagt. ”Jaja, jag ska översätta. Det är på gammal Alviska, förstår du. Nåja, i alla fall.” Han tar ett djupt andetag. ”En sökare ska anlända och finna den glömda platsen. Silver och guld, i överflöd. Men blod ska rinna, huvud ska rulla, mörker ska försöka släcka ljuset.” ”Och vad betyder det?” Jakintsuak mumlade något som liknade ”Dagens ungdom”. Bisore kollade bedjande på honom. ”Jaja, det betyder att en ny härskare ska komma, en ledare. Som ska leda vårt folk i säkerhet”, han gör en paus och suckar. ”Dock så kommer det inte vara särskilt… fridfullt.” Bisore nickade glatt och började gå ut ur rummet då Jakintsuak grep ta i hans arm. ”Ta dig i akt, Aitas son. Lättsinniga är ett lätt byte!” Oförstående steg Bisore ut med Jakintsuaks blick i nacken. ”Bisore”, mumlar Jakintsuak. ”Det är norddvärgiska och betyder sökare. Stackars barn, han vet inte vad som väntar…” Ordlista: Jakintsuak= Den vise Bisore= sökaren Aita=Fader Haitzuloa=grottan Spoiler: Tryck här för att visa! 2 jan, 2013 14:31
Detta inlägg ändrades senast 2013-01- 2 kl. 14:42
|
Borttagen
|
Skrivet av Caty Delacour: Awesome ^^Tror att det här är den "riktiga" Det var skymningstimme i Haitzuloa, dvärgarnas rike. Grottornas land. I hundratals år hade rikedomarna bara ökat för det växande landet. Men långt, långt nere, bortom smala stenbroar och gruvor, fanns personen som skulle förändra deras liv långt fram föröver. Ur Aitas djupa salar föddes Bisore, sökaren. År förflöt i harmoni, Bisore växte upp till en ståtlig ung dvärg, stridsklar och lärd. Men alla år är inte lyckosamma .En fjärran natt i april då Åskan höjde sin hand över berget och tappade sin blixt, följt av ett fasansfullt skri, som av miljoner örnar på jakt efter sin föda. Ledd av sina furstar fördes dvärgarna ut ur det träffade berget. ”Inte bra, inte bra.” mumlade Jakintsuak, dvärgarnas vise och sjönk ner i en vördnadsfull bugning mot berget som för att lugna dess upprörda ande. ”Något ont är på väg!” skrek han sedan mot folkhopen med dånande röst. ”Ta era vapen! Vi måste ge oss av!” ropade han och sakta gick de in i grottan igen, alla utom en. Bisore. ”Kom min pojke! Kom!” ropade hans far, men Bisore stod kvar. Aita suckade. ”Det är farligt! Du kan inte stanna här!” Bisore kollade bekymrat på sin far. ”Förlåt Far, jag har bara en konstig känsla av att...” ”Kom!” avbröt hans far honom. Bisore suckade och följde med in. Men väl inne svängde han runt till Jakintsuaks kammare istället för att gå ner till . När han kom in stod Jakintsuak vid en tjock bok, oroligt mumlande. Bisore kastade en blick runt i rummet, skrämmande kreaturer, uppstoppade, som tur var, stog längst väggarna och Bisore kände den obehagliga känslan av att ögon stirrade på honom. Dammiga böcker lystes upp av ett svart stearinljus, som kastade ett dunkelt sken över rummet. ”Hallå?” sa Bisore till den vise. ”Alvernas profetia…” Jakintsuak kliade sig tafatt på sin kala hjässa. Bisore gick undrande fram till honom. Jakintsuak började läsa högt. ”Mae chwiliwr i gyrraedd a dod o hyd i'r lle angof. Arian ac aur, mewn dros digonedd. Ond bydd gwaed llif, pennaeth fydd yn rholio, bydd tywyllwch ceisio diffodd y goleuadau.” ”Vad betyder det?” frågade Bisore och drog fingret över den dammiga sidan och var prydd med en bild på en växt, vars namn ingen kom ihåg sen länge. ”Rör den inte!” Jakintsuak slog honom över fingrarna. ”Aj! Men vad betyder det?” Bisore hämtade sig tvärt. Jakintsuak skrockade svagt. ”Jaja, jag ska översätta. Det är på gammal Alviska, förstår du. Nåja, i alla fall.” Han tar ett djupt andetag. ”En sökare ska anlända och finna den glömda platsen. Silver och guld, i överflöd. Men blod ska rinna, huvud ska rulla, mörker ska försöka släcka ljuset.” ”Och vad betyder det?” Jakintsuak mumlade något som liknade ”Dagens ungdom”. Bisore kollade bedjande på honom. ”Jaja, det betyder att en ny härskare ska komma, en ledare. Som ska leda vårt folk i säkerhet”, han gör en paus och suckar. ”Dock så kommer det inte vara särskilt… fridfullt.” Bisore nickade glatt och började gå ut ur rummet då Jakintsuak grep ta i hans arm. ”Ta dig i akt, Aitas son. Lättsinniga är ett lätt byte!” Oförstående steg Bisore ut med Jakintsuaks blick i nacken. ”Bisore”, mumlar Jakintsuak. ”Det är norddvärgiska och betyder sökare. Stackars barn, han vet inte vad som väntar…” Ordlista: Jakintsuak= Den vise Bisore= sökaren Aita=Fader Haitzuloa=grottan Jag typ gör den här rättnings saken snart ;P 2 jan, 2013 14:33 |
Caty Delacour
Elev |
2 jan, 2013 14:39 |
Du får inte svara på den här tråden.