Hilda Smith [SV]

Ja, det gör den, men det betyder inte att man måste läst hans böcker för att lista ut vem fadern är Det räcker med mytologi!

Kan ni ta bort min tagg om ni ska fortsätta Critera mer?

Dunno if I would... Men det beror ju på hur mycket/vilka berättelser man läst av mytologin.

Kapitel 5. Sanningen om hennes far

Hilda slår upp ögonen. Hon sitter i en stol på någon sorts veranda.
”Hej” säger någon bredvid henne. Hon vänder på huvudet och får syn på Alex.
”Hej” svarar hon.
”Du ser pigg ut” säger han. Hilda nickar frånvarande. Hon kan inte sluta tänka på drömmen. Hon har en svag aning om vem mannen är, och om hon har rätt, hennes far. Hon hoppas faktiskt att hon har fel. Men det återstår att se.
”... när du vaknat” säger Alex och Hilda kommer tillbaka till verkligheten.
”Va?” frågar hon förvirrat.
”Keiron vill att jag visar dig lägret nu när du vaknat” upprepar han.
”Okej” säger Hilda. Hon reser sig upp. Hon är pigg.
”Du var medvetslös i nästan tre timmar och du ser hur pigg ut som möjligt” säger Alex.
”Förvånad?” frågar Hilda.
”Lite” säger Alex och ler. Hilda ler tillbaka.
”Kom” säger han och lämnar terrassen. Hilda följer efter.

Lägret är nästan tredubbelt så stort som Hilda trott från början. Hon är säker på att det kommer ta veckor för henne att lära sig hitta. Huset som terrassen hörde till var tre våningar högt, om man räknar med vinden, vilket Hilda gjorde. Själva vinden gav henne rysningar och hon lägger på minnet att försöka låta bli att hamna där uppe. Lägret verkar ligga på någons sorts kust. En skog ligger en bit från huset. Flera personer, några halvblod, andra statyrer, spelar volleyboll på volleybollplanen. Alex visar henne också bågskyttebanan, kanotsjön, häststallarna, Hilda trodde att hon skulle dö av skratt när hon såg att Alex var rädd för hästar, kastspjutbanan, amfiteatern och arenan och mässen där lägermedlemmarna sitter och äter. Mässen består av en utomhuspaviljong. Runt om står det grekiska pelare. Där finns det ett dussin picknickbord i sten. Mässen ligger på en kulle med utsikt ut över havet. Efter det visar Alex henne stugorna.
Det finns tolv stugor, vid skogen vid sjön. Stugorna ligger i ett U. Med två stycken längst ner och fem i rader längst varje sida. Alla stugor ser olika ut, byggnaderna får praktiskt taget Hilda att gapa, bokstavligen. Alla har ett nummer på stugan, udda på vänstra sidan och jämn på en högra. Ingen stuga är den andra lik. Nummer nio har skorstenar som en liten fabrik. På nummer fyra växer två tomatrankor på väggarna och den har ett tak av gräs. Sjuan verkar vara gjord av massivt guld. Stugorna vätter alla mot ett gemensamt område som är lika stort som en fotbollsplan. Där finns det grekiska statyer, blomrabatter, fontäner och ett par basketkorgar, som inte alls passar med omgivningen.
”Vilka gudar har en stuga här?” frågat Hilda.
”Zeus, Hera, Posedion, Ares, Apollon, Artemis, Athena, Dionysos, Hermes, Hefaistos, Dementer och Afrodite” svarar Alex.
”Varför inte Hades?”
”Jag vet faktiskt inte. Kom nu så fortsätter vi” säger Alex. Hilda får en stark känsla att han inte vill tala om det så hon låter ämnet bedra. Alex visar flera fält med jordgubbsodlingar, vapenfrådet, smedjan och skogsbrynet. Tillsist vänder dom båda vännerna tillbaka till huset.
”Vad tycker du?”
”Det är väldigt stort” säger Hilda. Alex ler.
”Du lär dig hitta snabbt” säger han.
”Alex” ropar någon bakom dom. Vännerna snurrar runt och får syn på en tjej som kommer springande. Hon ser ut att vara något år äldre en Hilda.
”Hej Molly” ropar Alex. Tjejen stannar framför honom och Hilda.
”Hej! Du är väll ny här? Har aldrig sätt dig. Jag heter Molly” säger tjejen.
”Hej! Jag heter Hilda” säger Hilda.
”Molly är dotter till Ares” säger Alex.
”Krigsguden?” frågar Hilda.
”Jepp” svarar Molly. Molly har brunt lockigt hår. Gråa ögon och ser väldigt stark ut. Hon är lika lång som Hilda.
”Alex, Keiron letar efter dig” säger hon.
”Okej, var är han?” frågar Alex.
”Bakom er” säger en ganska bekant röst. Alex och Hilda vänder sig om. Molly ler. Där står kentauren.
”Alex, kan du följa med mig till huset? Mr. D vill tala med dig” säger Keiron. Alex bleknar märkbart.
”Jag tar hand om Hilda. Lycka till” säger Molly. Alex böjer på nacken och travar efter Keiron. Hilda ser oroligt efter honom.
”Vem är Mr. D?” frågar Hilda.
”Lägerföreståndaren” säger Molly.
”Varför värkar Alex vara så rädd för honom?”
”Det får du ta med Alex. Kom nu, vi går ner till stranden” säger Molly och styr stegen mot stranden.

”Hur gammal är du?” frågar Hilda en stund senare. Dom sitter på stranden och ser ut över havet.
”Tretton” svarar Molly. Då slår en stor våg in över land och över Hilda. Hon kommer svärande upp på fötter. Molly ligger på marken och skrattar. Hon är torr.
”Var det du?” frågar Hilda. Hon är blöt in på bara skinnet.
”Nej” säger Molly och lyckas tillsist sluta skratta.
”Säkert?”
”Ja... Har du gjort något för att reta Posedon?”
”Där är sällan jag är vid sjöar och hav över huvudtaget” svarar Hilda. Hennes mor låter henne aldrig närma sig sjöar eller hav. Då slås hon av en tanke. Hon sätter fart mot skogen.
”Vart ska du?” ropar Molly. Hon svarar inte.
”Det får inte vara sant” mumlar hon för sig själv. Nu vet hon vem hennes far är. Och vem mannen i drömmen är. Och nästan alla hatar honom. Inte undra på att Agnes inte säger något. Hilda skulle bli hatad av nästan alla på lägret. Och därför fick hon vågen över sig och därför skonades Molly. Hennes far är Hades...

Oh! Jättebra! Har inte haft tid att läsa förrän nu, men jag är glad att jag kom ihåg det Oh! Jättebra!!!

Jag gillar det här

Jag är glad att ni gillar det... Blev själv inte nöjd med slutet...

Skulle varit roligare om du höll på det lite, vem som var pappan, men kapitlet var ändå ASBRA!!!

Tack! Kanske det... Fast ni behövde veta för att jag skulle kunna fortsätta skriva...

Haha, okej