The Rage Of War. [SV]

Omg! Vääs... Kan inte andas! Vääs...
Får hjärteslag bara jag tänker på den här fanficen♥^^

Det här kapitlet vart rätt tråkigt, men hoppas det duger i alla fall.^^


Kapitel 11.
Generalen såg länge på dem, han granskade dem med en kritisk blick och såg inte särskilt övertygad ut. Han gick runt dem ett varv och Georgina ryste till när hans varma andedräkt flåsade henne i nacken.
Han gav dem ännu en kritisk blick innan han sade, med stark betoning på varje ord;
”Att vara soldat är inte så enkelt som ni tror, det är ett enda stort slit, och när ni väl har gått med finns ingen utväg fören er tjänstgöringstid är slut.” Han såg överlägset på dem, som om han aldrig trodde att de skulle kunna klara det.
Men både Bill och Georgina hade kommit långt, och tänkte inte kliva undan bara för generalens ord. Det nickade och förtydligade att de inte hade ändrat sig och inte skulle.
Generalen stod bara och betraktade de en stund till innan han nickade och sade;
”Om ni går några tält bort så hittar ni vår kock, han kommer ge er ett varmt mål mat och ge er en ny väska att packa era tillhörigheter.” Han tittade på deras slitna ryggsäckar med höjda ögonbryn. ”Vi kommer att ge oss av när solen står som högst upp på himlen.

Bill och Georgina följde Generalens råd och gick en liten bit till tills de kom fram till en ganska mullig man so visslade lågt medan han rörde om i en stor kittel, Georgina gissade på att den rymde mat för flera hundra män om man ransonerade ut det ordentlig. Han lyste upp och gav dem ett värmande leende som fick Georgina att känna sig lite tryggare och hälsade dem med frasen ”Nya rekryter förstår jag! Slå er ner, unga män, så ska jag genast fylla era skålar!”
De plockade fram sina slitna skålar, Georginas var karvad i hjortskinn och hon gissade att Bills var gjord av något liknande. Kocken gav de gamla skålarna en bekymrad blick.
”De där kommer ni inte långt med. Här, låt mig skänka er nya skålar.” Han räckte fram ett par som var, precis som han sa, väldigt nya och starka.
Georgina ville verkligen inte lämna ifrån sig sin, det var en gåva från en av byns äldre män som tyckte om att berätta historier från när de var små för Georgina, men hon förstod att det inte var någon idé att käfta emot, hon skulle behöva den nya skålen.
Soppan var riktigt god, särskilt med tanke på den torra mat de hade fått trycka i sig de senaste dagarna, men den var varm och Georgina satte första klunken i halsen och fick en hostattack som gjorde att hon fick spotta ut de hon lyckats hålla kvar i munnen under hostattacken.
När hon hade två skedar kvar hade solen redan börjat stiga upp, och resten av lägret började vakna till.

Azum som vanligt!^^

Helt supermegafoxieazomehot!

Grymt awesome, det vet du! ♥

Hmmm...jag har lite idétorka, men jag lovar ett kapitel innan veckans slut ♥

Lugnt, still loves you ♥

eyeloveyouto♥

Ajlövjumår ♥

Nåjodånt ♥