Familjen splittras, familjen förenas

Fantastiskt bra!

Super bra!!

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tining/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 20 Lockman försöker tar till flykten

Amelia pov 

'De tänker skicka Lockman.'
Amelia såg ut genom fönstret upp i Gryffindor tornet. Hon såg skogen, sjön och Hagrid stuga. Hon hade hört Emmys ord i huvudet. Hennes kusin hade troligen sett en bild utav framtiden igen. 
'Lockman.. Av alla människor.' tänkte Amelia och bet sig i läppen. Just som hon stod, försjunken i tankarna så öppnades porträttet som dolde ingången in i uppehållsrummet. In strömmade ungefär hela elevskaran som var Gryffindor elever. Alla såg antingen skrämda, upprörda, förvirrade eller bara trötta ut. Harry och Ronald var bland dem sista in i tornet. Harry fann snabbt henne med blicken och skyndade fram tillsammans med tvillingarna, Ronald och Percy Weasley. 
"Amelia." andades Harry lättar ut då han kommit fram till henne och tagit henne i sin famn. Amelia slog armarna om honom. 
"Ginny." viskade hon i hans öra. Harry nickade. 
"Dem skickar.."
"Lockman efter henne. Emmy berättade." svarade den yngre av syskonen Potter. 
"Misstänkte nästan det." skrattade Harry då han släppte henne. 
"Hur kan du skratta nu, Harry? Min syster är borta." fräste Ronald som har blek i ansiktet. Detsamma var hans bröder. Harry himlade med ögonen dock inte så att Ronald såg det. Amelia skulle just säga något då Minnie kom in genom dörren. 

--I am a line ignore me --

Minnie hade just avslutat informationen angående den sista attacken. Hon kom fram till Amelia, Harry och barnen Weasley. 
"Amelia, Severus sade att du visste vart ingången till kammaren låg." Flickan nickade. 
"Vart?" 
"Du kan inte gå in där." svarade hon. 
"Hon måste.. Ginny är där! Eller vill du kanske inte att din plan ska misslyckas!" 
SMACK!!
Amelia kände Harry armar runt henne och hon såg de tre äldre bröderna hålla fast sin yngre bror. 
"Jag skulle aldrig skada Ginny!" 
"Det skulle du visst! Du är Slytherin arvtagare!"
"Lugna ner er!" 
"Jag är arvtagerska till Godric Gryffindor och Helga Hufflepuff!" 
"Mr Weasley! Miss Black-Lupin!" McGonagall ställde sig emellan dem båda eleverna. Hela uppehållsrummet stod nu tysta och betraktade scenen. 
"Mr Weasley,  det är en allvarlig anklagelse att ålägga någon." 
Det är sanningen! Hon kan ju ormspråket!" skrek Ronald. Allas ögon vändes mot Amelia. Hon gömde sig i Harrys famn. Harry blängde på Ronald. 
"Varför gjorde du så?" frågade han. 
"Därför att jag vill att den som skadat min syster straffas!" svarade Ronald upproriskt. 
"Då får du lägga anklagelserna där dom hör hemma." sade McGonagall stängt. 
"Om det inte är hon.." Ronald pekade på Amelia "..vem är det då?" frågade han. 
"Tom Dolder." viskade Amelia. 
"Vad sade du?" Harry såg ner på flickan som stod i hans famn. 
"Tom Dolder." sade hon högre. McGonagall drog ett djupt andetag. Alla andra såg förvirrade ut. 
"Vem?" frågade Percy vänligt. 
"Någon släkting till henne som ingen har sett på elva år." sade Ronald. 
"Tekniskt sett har ingen att Tom på över femtio år. Han är känd under ett annat namn." svarade Amelia och såg på förvandlingskonst läraren. 
"Hur? Hur kan det vara han." viskade hon och såg på flickan. 
"Ginny äger en dagbok. Och hon har skrivit i den hela året.. Jag förstod inte först varför hon tyckte den var så viktigt. Hon gick ingenstans utan den. Men så en dag var den borta och jag upptäckte att Harry hade den. Men så tog Ginny tillbaka den. Hon var väl rädd att någon skulle läsa hennes hemligheter. Sen försvann hon." berättade Amelia. 
"Vad har detta med Tom Dolder att göra?" frågade George förbryllat. 
"Hon kallade dagboken för Tom. 'Jag måste berätta för Tom om dagen.' 'Jag är rädd att Tom inte vill svara mig längre.' 'Tänk om Tom berättade för Harry om mig.' Hela tiden var det Tom hit och Tom dit." förklarade Amelia och såg på den yngre tvillingen. 
'Amelia, Lockman lämnade nyss skolan.' Emmy lät upprörd. 
"Professorn, Lockman har alldeles nyss lämnat skolan." sade Amelia till Minnie. 
"Tog längre tid än jag räknat med." sade McGonagall. 
"Hur vet du det?" frågade Harry. 
"Emmy." svarade hon. 
"Vart finns ingången till kammaren?" De båda syskonen såg på sig elevhemsföreståndare. 
"Missnöjda Myrtels toalett." sade de i kör. McGonagall nickade och började gå mot porträttet. 
"Du kommer behöva mig, professorn." sade Amelia och lämnade Harrys famn. 
"Jag tror inte det." sade förvandlingskonst lärarinnan. 
"Ni kommer inte in i kammaren utan ormspråket." svarade Amelia. 
"Jaha, då får du väl följa med. Ni andra stannar här."
"Jag följer med."
"Nej, mr Potter. Du stannar här."
"Men professorn! Amelia är min vän! Jag vill inte att hon försvinner ner i kammaren utan att jag vet vad som händer." svarade Harry upprört. 
"Du borde låta honom följa med oss. Remus säger att han är lika envis som James och Lily Potter." sade Amelia som stod bredvid läraren. 
"Nåväl, följ med då. Men ni andra stannar." De gick ut ur uppehållsrummet. 

--i feel pretty, oh so pretty, I feel pretty and withy and what?! I am a line!! I feel bored.. Moving on..--

"Amelia!" Amelia såg upp i sista sekund innan hon hade Emmy i sin famn. 
"Jag kände hur arg du var.. Vad hände?" 
"Ronald sade att jag har ansvarig för Ginnys försvinnande. Vad gör du här?" svarade Amelia. 
"Pappa ville inte släppa mig ur sitt synfält. 
"Miss Prince." Dumbledore såg menande på Emmy. 
"Harry vet vem min pappa är. Jag berättar sånt för mina vänner." svarade Emmy. Amelia kvävde ett skratt. 
"Du sade att du visste vart kammaren låg." Severus såg på dem båda flickorna. 
"Vi väntar bara på vår sista resenär." svarade dem i korus. 
Lärarna och Harry såg förvånat på dem. Dörren till badrummet öppnades och in kom Gyllenroy Lockman. 
"Ojdå, jag visste inte att jag hade en sån stor beundrar skara här." sade han skrattandes. 
"Dåså, ska vi?" frågade Amelia. 
"Vad menar du?" frågade Lockman. 
"Du behöver min och Harrys hjälp därnere. 
"Såvida du inte kan ormspråket själv då." sade Harry och log elakt emot bluffmakaren.
"Nej, men jag är på god väg. Vill ni se?" Harry och Amelia nickade. Lockman gjorde något konstigt ljud som inte ens lät någon i stil med ormspråket. 
"Om du hade sagt något på ormspråket hade dörren till kammaren öppnades." hånlog Emmy. Severus log stolt emot henne. 
"Låt mig visa hur ett proffs gör." Amelia överdrev sina gester när hon sade det. 
*Låt upp* kammaren öppnades och Harry slank ner i hålet med Lockman efter sig. 
"Vems tur är det nu?" frågade Amelia och såg på Emmy och de andra lärarna. 

Harrys pov

'Blä, det är faktiskt ganska smutsigt här nere.' tänkte Harry och såg sig omkring. Lockman reste sig upp då han hade fallit ut ur röret när han hade kommit ner. 
"Den flickan, hon hade inte behövt putta mig.. Varför är jag ens här.. Jag borde vara långt härifrån nu.." muttrade han. 
"Professorn, om jag vore du skulle jag vara tyst. Det finns en basilisk här nere. Och så vitt jag förstår vill du inte träffa på den." Harry såg med avsmak på läraren. Han hade inte tyckt om honom då han såg Lockman i bokhandel i sommars och han hade inte tyckt om han som lärare under året. 
"Naturligtvis, Potter. Du har rätt." muttrade Lockman innan han såg på Harry med ett konstigt ljus i blicken. 
"Naturligtvis, en idé. Jag är ett geni! Jag skulle kunna göra en bok om detta.. Ja, 'Lockman upptäcker myten om Kammaren' "och just som jag skulle rädda den unga flickan bröt tragiskt nog vår unge hjälte Harry Potter ihop då han såg flickan förmultnande kropp. Dock måste det ju naturligtvis vara trovärdigt." Lockman såg upp på Harry medan han höjde trollstaven.
"Du förstår Harry, jag kan ju inte låta dig råka försäga dig om sanningen. Så tyvärr.. Jag ber om ursäkt för detta.." Han log brett emot Harry som kände paniken stiga inom honom. Vart var de andra?
".. säg adjö till dina minnen. Obliviate."
"Expelliarmus!" Lockmans trollstav försvann från hans hand och någon tryckte upp honom mot ena väggen. 
"Du skulle bara våga skada pojken." väste Snape mot bedragaren. 
"Men Severus.. Jag skulle aldrig.." stammade Lockman. 
"Vi är inte döva, Gyllenroy." sade Minnie som stod bakom Severus med ett mordiskt uttryck i ansiktet. Hon tyckte inte om när någon skadade hennes lejon. 
"Harry?" Amelia hade kommit fram till sin bror som log svagt emot henne.
"Jag är okej." svarade han. Hon log. 
"Vi borde fortsätta gå." Severus drog med sig Lockman och de båda tillsammans med Dumbledore bildade eftertrupp medan Harry, Amelia och Emmy gick först tillsammans med Minnie. 

--line break--

Amelia pov

"Remus kommer döda mig för det här." viskade Amelia. 
"Skojar du eller? Du kommer ha utegångsförbud tills du är 115 år, minst. Att döda dig hade varit att göra dig en gärning." svarade Emmy lika tyst som Amelia. Harry kvävde ett skratt. Dem kom fram till en dörr. 
"Här är kammaren." sade Amelia. 
"Hur kan du vara säker?" frågade Örtläraren. 
"Lukten." sade Emmy och Amelia i kör. 
*låt upp.* sade Amelia på ormspråket och dörren öppnades. Sällskapet gick in i den gigantiska kammaren. 

Bra!

Super

Jättebra

Tack för era kommentarer, dom värmer!! Nu kommer nästa kapitel!

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tining/Liknande
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne

Kapitel 21 Tom Dolder 

Amelia pov 

'Vart är Ginny?' 
'Jag vet inte...' Emmy och Amelia tittade på varandra där se stod innanför dörren till kammaren. Lärarna och Harry stod två steg bakom dem. Severus såg oroligt på de båda flickorna, även om man var tvungen att titta väldigt noga på honom för att se det. 
"Det är något där framme." sade Harry och tog ett par steg fram. 
"Harry." väste Amelia och skyndade tyst fram till honom och tog hans hand. 
"Vad?" 
"Gå inte utan mig." Harry såg på henne. Hon var rädd. 
"Jag lovar." 
---
"Det är Ginny." Amelia och Emmy kände lukten av sin vän innan dem kommit tillräckligt nära för att se vem det var som låg på marken framför den jättelika statyn som föreställde Salazar Slythering.  
"Är hon död?" frågade Lockman skrämt. 
"Snälla, säg att hon inte är död." viskade trollformelläraren. 
"Nej, inte ännu." svarade Emmy. Dem hade nu kommit fram till Ginny och professor Vector lyfte upp flickan i famnen. 
"Låt oss gå." sade Dumbledore irriterat. 
"Dagboken." Harry såg ner på boken som låg på det våta golvet. Han skulle just ta upp den när Amelia slog bort hans hand och ställde sig framför honom. Harry såg förvånat på henne. 
"Stanna där du är, Tom." sade hon högt. 
"Tyst flicka. Det finns en basilisk här." fräste Lockman men Amelia lyssnade inte på honom utan höll ögonen på gestalten i skuggorna. 
"Jag trodde faktiskt att jag skulle träffa er båda tidigare.. Mycket tidigare." Gestalten kom ut ur skuggorna. 
"Du?!" 
"Tom Dolder."
"Hur?" Dumbledore såg milt förvånad ut. 
"Dagboken." 
"Svart magi." Amelia spände blicken i den äldre pojken. 
"Hur vet du det?" frågade Lockman. 
"För att Tom Dolder finns inte längre. I alla fall inte under det namnet." 
"Tror du verkligen att jag skulle.."
"Behålla din mugglar fars namn? Nej, men det ger inte dig rätt att mörda mina föräldrar och splittra min familj. Voldermot." svarade Amelia argt. 
Alla i kammaren drog efter andan. 
"Jag visste att du var en intressant ung flicka." viskade Dolder. 
"Du rör inte henne." Harry gjorde en ansats till att ställa sig framför Amelia men Emmy drog honom tillbaka mot lärarna. Amelia stod ensam kvar. 
"Vad gör du?" väste Harry åt sin kusin. 
"Han är på väg." svarade hon. 
"Vem?" frågade Severus som fortfarande höll i Lockman. 
Just då talade Dolder till den stora statyn. 
"Blunda!" skrek Amelia just som basilisken kom ut ur statyns inre. 
"Amelia, du måste få ut alla." Hon hörde sin pappas röst i sitt öra men hon visste inte hur hon skulle göra. 
'Tänk, flicka, tänk! Du har växt upp med en varulv! Hur mycket svårare kan ormarnas konung vara? Förutom det faktum att du inte kan använda din syn utan att bli dödad.. Där har vi det!' Hon stoppade två fingrar i munnen och busvisslade. 
"Visslande kan inte hjälpa dig flicka." Hon hörde en sång. 
"Nej, men han kan." svarade hon just som Dumbledore Fenix kom i i kammaren. 
---
"Nej!! Fågeln kanske har förblindat basilisken. Men den kan fortfarande döda er. Och han ska börja med dig!" 
"Men du glömmer en sak." Amelia slog upp ögonen. Tom såg förvånad och arg ut. 
"Nu kan jag använda ögonen." Amelia förvandlade sig till sin varg animagus. Hon var snabbare och smidigare i den. 
"Amelia!" 
"Harry! Backa!" Hon stängde ute Harrys och Emmy röst. 

Harrys pov 

"Den kommer döda henne!" Harry försökte komma loss ifrån McGonagalls grep om hans arm. 
"Hon klara sig. Amelia vet vad hon gör. Vi måste härifrån, Potter!" sade hon barskt. 
"Professorn, du förstår inte.." 
"Jag vet vem hon är!" Harry slutade streta emot och såg på den åldrade kvinnan. Hon sänkte rösten efter en blick på rektorn som betraktade den unga varg valpen som hoppade undan från basiliskens gift tänder. 
"Hennes namn är Potter och hon är din syster. Ja, jag vet att du vet. Amelia berättade för mig. Jag ingår i hennes trygghets zon." McGonagall log mjuk emot Harry. 
"Låt mig då hjälpa henne." svarade Harry just som fenixen släppte ner något i hans hand. 
"Sorteringshatten." sade Dumbledore förvånat. 
"Vad ska du med den till?" Emmy såg på Amelia oroligt. Hon ville hjälpa till men Severus höll henne tillbaka. Just som Emmy sade det såg Harry något som glittrade inuti hatten. Han tog tag i föremålet och drog. 

Sjukt bra

Jätte bra

Alltså du borde bli författare
Gud vad bra du skriver