Skriv tävling :)

Jag vill bara att ni ska vetaatt jag forrtfarande är här, men har gjort en ny användare! Skicka in bidrag till mig i forsättnigen!

Frippe
Alvi
BurningHeart
Twiie
NyTo
AnMel
ella potter
Clove
glina2
mums

OBS! citera inte det här inlägget, det blir så många onödiga taggnigar


GOD JUL!

Kan jag vara med! Även om jag kommer sent? Snälla! Jag gillar verkligen att skriva!

Jag kommer nt kunna lämna in mitt bidrag idag. Här nt tillgång till en dator och så...

Ok. När kan du lämna in tror du?

Kanske i morron eller över morron.

Här kommer reslutaten. Ni som inte har skickat in bidragen får 0 poäng.

Frippe: 0 poäng.
BurningHeart: 0 poäng.
Alvi: 0 poäng.
Twiie: 0 poäng.
NyTo: 0 poäng.
AnMel: 24 poäng.
ella potter: 0 poäng.
Clove: 0 poäng.
glina2: 17 poäng.
mums: 18 poäng.
Hermione1234: 17 poäng.

Och vinnaren den här omgången är:
AnMel!
Grattis!

Nu känns det konstigt om någon ska åka ut, eftersom att de föesta inte skickat in bidragen. Jag tänkte ett tag att den som fick minst poäng av de som lämnat in skulle åka ut, men de fötjänar inte det, när de faktiskt lämnat in.

den här omgången åker därför ingen ut, men n'sta omgång får vi lotta, eller något liknande om några inte lämant in.


AnMels bidrag:

"Skynda er!"
"Fan jag glömde glasen, stick ut utan mig. Jag kommer."
Jag hittar knappt mina skor i vimlet av alla kroppar. Alla ska knipa åt sig sina jackor, trycka i fötterna i skorna och ta sig ut så fort som möjligt. Alla är lika exalterade, lika glada. Jag drar mig undan för att knyta mina skosnören, med jackan hängandes över ena armen. Jag måste luta mig mot väggen för att inte trilla. Rösterna som ekar kring mig dånar i mina öron, men jag bryr mig inte om den höga ljudnivån, den förstärker bara känslan som sprakar i rummet.
En stund funderar jag på att ta på mig mina vantar. Det är säkert flera minusgrader ute, men glaset skulle antagligen bara glida ur min hand om jag hade det. Jag ser att de andra börjar ta sig ut genom ytterdörren. Det är bäst om jag gör detsamma. Jag struntar i vantarna och börjar röra mig genom hallen igen.
Zander stoppar mig. Han håller ut ett par välbekanta, gråa tyghandskar och ger mig ett menande leende. Av någon anledning tvekar jag. Det är som om jag inte vill vara ensam om att ha vantar på mig. Jag vill inte vara den enda.
Zander höjer lite på ögonbrynen när han fått vänta i några sekunder. Då ser jag att han också har handskar på sig. Det får mig att fokusera på varför jag ska gå ut och tar emot dem. Han håller upp dörren och jag tränger mig förbi honom.

Väl ute lägger sig stressen och ett välkomnande lugn sänker sig över oss. Kylan biter genast tag om mina kinder och jag drar upp dragkedjan lite längre på min jacka. Luvan kan nog hålla mina öron varma en stund. Jag börjar röra mig mot husets bakgård där de andra redan är. Under tiden jag går fiskar jag upp min mobil ur byxfickan och tittar på klockan. 23:57.

De har börjat räkna ner. Pommacen är redo att öppnas och flera tomtebloss är redan tända. Som i kör ropar killarna där framme ner de sista sekunderna på året. Jag ler åt dem.
Egentligen förstår jag inte varför jag står bakom dem. Med ryggen mot mig har de bildat en liten klunga. De är så fokuserade på att det snart är ett nytt år att de inte ens märker att jag inte är där med dem. Men jag bryr mig inte riktigt. Jag ser bara på med stor glädje. Året som gått glider förbi i mina minnen. Bra och dåliga stunder forsar förbi som en ström. Jag hinner bara se små skymtar av allt som hänt. Jag kommer att tänka på att tiden går så fort - alldeles för fort. Var det verkligen i våras jag gick ut högstadiet? Är det verkligen bara några få dagar kvar innan jag fyller sjutton? Helt otroligt. Det känns som om jag fyllde sexton för bara någon vecka sedan.
Plötsligt känner jag något läggas runt min midja. Jag blir förvånad, men reaktionen hinner inte riktigt ut innan jag ser vad som hänt. Zander har lagt en arm om mig och står så nära att jag kan känna hans kroppsvärme. Precis som jag gjorde tittar han mot de andra i gruppen och ler. När han märker att jag studerar hans ansikte möter han min blick. Jag vet inte vad som händer inom mig vid det ögonblicket. Alla ljud, alla minnen, alla förhoppningar inför året som kommer... allt får mina tankar att röras ihop. Det enda jag känner är en pirrande, varm känsla i bröstkorgen. Zander ler mot mig. Jag ler tillbaka. Jag minns att Luke berättade att han trodde att Zander var intresserad av mig. Denna tanke slår mig snabbt, men alla funderingar jag gjort den senaste tiden försvinner bort. Nu när han har mig i sitt grepp slutar jag helt att tvivla.
Jag upptäcker snart att tiden stått stilla. Pojkarna framför oss, som är helt omedvetna om vad som händer, fortsätter att räkna ner. Zander tar tag i min hand - den som är längst bort från honom - och vänder på mig så att vi står öga mot öga. Jag kan inte sluta le, lyckan bara väller över mig och värmen sprider sig i min kropp. Hans ögon glittrar i det svaga skenet från stjärnorna. Lite tidigt viner ett fyrverkeri upp på himlen. Hans pupiller återspeglar de vackra färger som strömmar ner över skyn. Han håller fortfarande ena handen runt min midja, och låter den andra klättra uppför min arm. Han släpper inte min blick. Jag tror jag drunknar i hans ögon. Jag kan inte komma loss. Men det gör mig ingenting. Att bara stå där och känna hans värme och närvaro får hjärtat att fyllas med närhetens glädje. Nästan obemärkt drar han mig tätare till sig.
"3... 2... 1..."
Med ett lätt ryck drar han mig framåt så att våra bröstkorgar möts. Samtidigt finner hans läppar mina och jag förlorar vetskapen om omvärlden. Jag sluter ögonen och njuter av den mjuka, passionerade beröringen. Jag känner hur hela kroppen bubblar av en obeskrivlig känsla. Hjärtat klappar vilt bakom mina revben. Knallarna av fyrverkerierna och sprakandet efteråt visar en bild på ett magiskt skådespel bakom mina ögonlock. Alla de exploderande färgerna och allt som lyser upp himlen förknippas med mina känslor.
Runtomkring mig hör jag glädjerop, personer som gratulerar varandra och hälsar det nya året välkommet. Jag spricker upp i ett leende på nytt, även ifall jag inte ser någonting av omgivningen. Det känns som om hela jag ska explodera likt fyrverkerierna av glädje. Jag har aldrig känt mig så här lycklig i hela mitt liv. Aldrig så här fri.
Finns det ett bättre sätt att påbörja ett nytt år?


Grattis ännu en gång

Så typiskt att man ska bli sjuk. Hade ju ett färdigt bidrag som jag skulle skickat in imorse

Åh, vad synd men .du kanms alltid skicka in det till mig om du vill

Ja får se om jag hinner

Åh, vad kul att man fick så höga poäng! Det får jag väl tacka domarna för. ^^

Elma00: Du skrev innan att man skulle få kritik också. När/hur får man det?