Huvudsstatsbornas hungerspel.

Jättebra!

Kapitel 5

Det gjorde så ont i kroppen. Simon sov och jag ville inte väcka honom. Det brände i kroppen. Så blev allt svart.

Någon petade på mig. Det var simon. Jag log mot honom och kände att jag var anorlunda. Jag hade en lång svart svans och svarta öron. Jag hade huggtänder som katten. Stora kraftiga huggtänder. Jag sprang till en sjö och såg på mig själv. Inte så illa ändå. Den gröna färgen ur mitt hår var borta. Det såg bra ut. Jag föll i vattnet och försökte ta mig upp. Det var svårt att simma. Vilkey håll var upp och vilket var ner? Jag fortsatte att simma och i min förskräckelse nuddade jag botten. Hade jag tid att simma upp. Altt blev svart.¨

Ett ljus uppenvarade sig dör mig. En flicka kom gående. Hon såg viktig ut. Hon hade en röd tunika och svarta byxor och ett svärd hängde från hennes sida. Hon hade vargsvans och vargöron. Hon hade en liten kamrat bredvid sig. Jag hade en blå klädnad på mig. Flickan log mot mig och skrattade. Ett underbart skratt. Hennes röd hår var så fint uppsatt och det var vågigt. Hon var så vacker och kom närmare. Jag gick mot henne jag också. Jag tog hennes hand och hon log mot mig.
-Prune? sa jag frågade. Hon nickade. Hon tog fram ett halsband. Det var ett guldhjärta med ett P och ett L inristade. På kanterna var det en varg och en vildkatt ingraverad. Jag öppnade guldhjärtat och läste vad det stod.

Ge aldrig upp hoppet vad du en gör.
Fortsätt att tro på dig själv.
Var försiktig och ta hand om dig.
Du kan klara vad som helst om du bara tror.
Jag tror på dig för att jag älskar dig/Prune.

Jag log mot henne och kramade henne.
-Är det här möjligt? Hon nickade och i nästa sekund var hon en varg som sprang iväg. Jag hängde amuletten om min halls och allt försvann.

-Leo Leo Leo? Jag öppnade sakta ögonen och såg Simon. Jag var inte varm och trygg. Jag var kall,blöt och rädd. Det hade bara varit en dröm. Han såg på mig.
-Simon. sa jag och han kramade mig.
-Vad hände? frågade jag.
-Du var nära att drunkna. sa han. Jag reste mig upp och Simon såg på mig.
-Vad har du fått den ifårn? Jag kollade neråt och runt halsen hängde guldkedjan. Jag log.
-Av en vän...

__________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade kapitlet.

Det var awsom!

Kapitel 6

Det hade gått en vecka på arenan. 35 personer var döda. 15 var kvar. 14 till skulle dö. Simon vaknade ur sin sömn. Vi började äta frukost och efter det skulle vi leta efter mat. Jag gick åt ett håll med en korg och en kniv. Jag hittade en buske med bär och jag såg på dom en stund. Det var vanliga blåbär. Jag plockade mycket blåbär. Så hittade jag ett träd med äpplen som jag plockade av. Jag tog 10 äpplen. Jag gick förbi en damm och jag fångade tre fiskar. Jag gick tillbaka och när det var en liten bit kvar snubblade jag. Så kunde jag inte resa på mig. Jag sprang tillbaka till dammen på alla fyra och såg det. Jag hade blivit en vildkatt. Varför just nu? Jag gick till grottan med maten och Simon var där. Han hade en kanin. När han såg mig stirrade han.
-Hur är det möjligt.
-Jag vet inte. sa jag,¨
-Mja vadå? sa Simon. Han kunde inte förstå mig. Han tog upp mig och gav mig lite fisk. Jag jamade. Det var nog inte så dumt att vara katt just nu. Men hur skulle jag bli normal?

Jättebra!

Kapitel 7

Det hade blivit morgon och jag var fortfarande i kattform. Simon gav mig fisk och jag sprang runt lite. Då blev jag människa. Så blev jag katt och efter en stund kunde jag styra det. Som människa hade jag svans och öron som var svarta. Jag gick bort till Simon och vi åt frukost. Då hörde vi prassel. Vi sprang och gömde oss. Vi hörde röster. Dom kom närmare.
-Någon är här. Jag hörde små fotsteg. Jag fick panik. Jag blev katt och Simon tog av mig mitt halsband. Jag gick fram till dom.
-Det var bara en katt. Kom vi fortsätter. De försvann och jag blev människa. Dom hade varit tre stycken och alla hade massa vapen. Min kattförmåga räddade oss. Om jag inte hade gjort så kunde det ha kostat oss livet.

God jul på dig och du skriver underbart!

Kapitel 8

Vi sprang för våra liv. 40 döda. 10 var kvar på arenan. Elden närmade sig oss men vi sprang på. Vi hoppade i vattnet och simmade. När elden hade slocknat såg i oss omkring. Spelledarna ville få oss spelare närmare varandra så det kunde bli en fight. Jag drog ner Simon under vattnet så fort jag kunde. Det var någon i närheten. Jag gav Simon ett rör som han kunde använda som snorkel. Jag blev katt och simmade upp. Jag hade rätt. En flicka på arton år var där med massor av vapen. Jag jamade och hon tog upp mig. Hon trodde jag skulle bli hennes husdjur. Hon gick iväg och sa åt mig och följa efter. Jag blev snabbt människa och sa.
-Jag kommer ikväll! Så blev jag katt och följde efter.

FORTSÄTT! ♥3333

Kapitel 9

Flickan bodde för sig själv. Det fanns en uggla där. En brun uggla som var kedjad. När flickan la sig blev jag människa och jag tog min kniv och dödade henne. Jag gillade det inte men jag var tvungen att överleva. Så fick jag loss ugglans kedja och den satte sig på min axel. Jag kallade henne för Jinx. Hon flög runt. När jag kom till Simon kramade han mig. De flög Jinx runt. Det var som om hon ville att vi skulle gömma oss. Det gjorde vi. Då kom en man som jag kastade kniv på. Jinx var användbar.