Hur kunde ni göra så mot mig? [Novell]

jättebra!

---

3 nov, 2012 12:55

Nsäta kapitel här


Pappa hade precis kommit när Doktor Johnson kom tillbaka. Doktor Johnson tittade på pappa några sekunder. ”Du är pappan va?” frågade han sen. ”Ja” svarade pappa och räckte fram handen. ”Benjamin” Doktor Johnson tog hans hand. ”Doktor Johnson. Kom med mig alla så kan vi prata mer ostört” Sa han och började gå mot ett kontor. Vi följde efter.
Jag kännde det nästan som att jag var mamma i våran familj. Det var jag som stötade Clara mest, jag som gick och kramade hennes hand just nu, jag som alltid hade ställt upp för henne. Så borde det inte vara. Men nu var det så.
Vi gick in på kontoret och satte oss, det var en stol för lite så Clara satte sig i mitt knä. ”Jag ringde till sora sjukhuset och dem har en ledig tid måndag nästa vecka. Det är nog ganska bra, det är inte för långt bort men det ger er tid att smälta allt” Sa doktor Johnson lite medlidsamt.
På måndag, alltså om exakt en vecka. Jag kramade om Clara ännu hårdare sen ställde vi oss upp, gick ut från kontoret, tackade doktor Johnson för hjälpen, tog lappen med tiden och for hem. Pappa följde efter oss hem till mamma i sin egna bil. Det här måste nästan vara svårast för honom tänkte jag till en början sen insåg jag hur fel det måste vara. Okej, han var den person som vi nästan glömt att berätta för, men samtidigt hade han aldrig riktigt funnits där för mig och Clara sen skillsmässan.
Det är nog jag som har det jobbigast tror jag. Det måste vara så. Clara är den enda jag har sen Emma krockade. Jag hoppade till när en telefonen ringde. Det var mammas. Men jag såg på mamma att hon inte kunnde svara i telefon just nu. Jag höjde min hand mot mamma med handflatan uppåt. Hon tog fram telefonen och gav den till mig. Det var morfar. ”Hej det är Ella” Svarade jag och försökte hålla rösten skarp. Jag hade inte ärkt att jag grät. Men alla mina känslor försvann när jag hörde morfar snyfta. ”Vad har hänt?!” frågade jag skräckslaget. ”De.. det är.. Astrid” Svarade morfar och snyftade ännu mer. Vad har hänt med mormor? ”Vad är det med mormor?” frågade jag och rösten skar sig på sista ordet. Mofar måste ha hört det. Men han hade något värre än mina tårar att tänka på. ”Hon.. vaknade aldrig imorse.” Svarade han och började gråta på riktigt. Och nu förstod jag varför han inte hade bett om att få prata med mamma när han hörde att det var jag. Jag var den met förståndiga, jag skulle aldrig pressa han eller något. ”Vart är du nu?” frågade jag och hela min kropp började skaka av snyftningarna. Clara la märke till det och tittade skräckslaget på mig. ”Senare” mimade jag till henne. ”På sju..sjukhuset” fick morfar fram. ”Vi kommer!” Sa jag till han. ”Hejdå.” Jag vände mig mot mamma nu. ”Vänd och kör till stora sjukhuset. Mormor vaknade inte imorse” Sa jag till henne oh sen började jag gråta ännu mer.
Nu var det Claras tur att trösta mig. Jag satt där bredvid henne i baksätet och bara snyftade. Mamma vände och körde mot stora sjukhuset. Jag höll fortfarande i mammas telefon så jag vände mig mot Cara. ”Pappa” var det enda jag fick fram och hon förstod vad jag menade. Jag lyssnade på deras samtal med ett halvt öra. Det här var för mycket att ta in på en dag. Alldeles för mycket.
Jag märkte inte att vi hade stannat före pappa öppnade bildörren på förarsidan. ”Får jag?” frågade han mamma. Hon klev ut ur bilen och gick runt den. Först förstod jag inte varför de gjorde så. Sen fick jag syn på mammas ansikte. Hennes ögon var röda. Hon hade gråtit tyst. Självkart grät hon. Hon hade idag fått veta att hennes yngsta dotter har cancer och att hennes mamma dött. Pappa körde oss alla till det stora sjukhuset.

---

Hej

3 nov, 2012 13:55

Detta inlägg ändrades senast 2012-11- 3 kl. 20:33
Antal ändringar: 4

3 nov, 2012 14:01

3 nov, 2012 14:02

BRA!!! Vad sorligt

---

Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum

3 nov, 2012 15:33

3 nov, 2012 19:24

Jättebra! Gillar hur du skriver, blir som... annorlunda på ett bra set

3 nov, 2012 20:06

_{Skrivet av Borttagen:}
Jättebra! Gillar hur du skriver, blir som... annorlunda på ett bra set

Tack!!♥

---

Hej

3 nov, 2012 20:07

Älskar hur du skriver! ♥ Det är så himla bra... Och sorgligt.
Lite kritik bara, man skriver det måste vara svårast för honom, inte det måste vara svårast för han. Fast det är inte så viktigt, ta inte illa upp

3 nov, 2012 20:32

_{Skrivet av Borttagen:}
Älskar hur du skriver! ♥ Det är så himla bra... Och sorgligt.
Lite kritik bara, man skriver det måste vara svårast för honom, inte det måste vara svårast för han. Fast det är inte så viktigt, ta inte illa upp

Kritik är bra!♥
Och jag tänker inte alltid på grammatiken, jag tror jag blandar in både Dom, De och Dem xD

---

Hej

3 nov, 2012 20:32