Birth in a place of death, light of a fire in darkness [SV] [THG-ff]

440 faktiskt

:O Bravo!

Kapitel 4
Deja vu

William ser till att ta god tid på sig innan han går ner till frukosten. Samantha har sagt att hon vill prata med honom ensam och att det är bäst om det blir när de andra är färdiga med frukosten. Han ser inte Jane på vägen ner och gissar att hon antagligen redan har gått tillbaks till sitt rum på tåget.
Samantha sitter ensam vid frukostbordet och äter på en grov brödskiva med ost. 
”Jane och Codey är redan färdiga och det brukar inte vara någon mer som äter på tåget,” säger hon när hon svalt tuggan. ”Kom och sätt dig!”
William gör som hon säger och slår sig ner vid bordet. Samantha börjar genast prata medan han slevar upp gröt i en skål.

”Jag var bara femton år när jag deltog i spelen. Pojken från vårt distrikt var dum nog att ge sig in mot ymnighetshornet för att få tag i de bästa vapnen. Han blev dödad direkt av en karriärist.
Jag såg till att ta mig bort därifrån istället. Jag var faktiskt dum nog att inte ens ta med mig en flaska att ha vatten i och redan dagen efter var jag på väg att dö av törst. Det var flickan från distrikt åtta, Sarah, som räddade mitt liv. Hon hittade mig medvetslös och såg till att jag fick i mig vatten. Det tog tid att förstå varför hon gjorde det, men hon hade tydligen fått för sig att jag gick att lita på. Men det är ändå konstigt. Hon var tre år äldre än jag och gravid, precis som Jane. Hon hade behövt någon äldre, någon som skulle kunna skydda henne. Men hon valde mig. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne, men till slut hittade karriäristerna oss. Jag lyckades komma undan precis, men Sarah fick en kniv i magen. Den dödade både henne och barnet. Jag har aldrig förlåtit mig själv för det. Jag var skyldig henne ett liv, men jag kunde inte rädda någon av dem den gången. Du måste hjälpa Jane igenom det här, hjälpa barnet. Du ska inte vänta dig att någon av er kommer ut, det kommer inte kunna hända. Men jag ska göra vad jag kan för att få ut barnet därifrån. Både för din skull och för Sarahs. Det känns lite som att betala tillbaka min skuld till henne. Håll ihop med Jane och gör inget överilat. Ni fixar det här.”

Någon timme senare ligger William på sängen och funderar över det Samantha har sagt. Ingen av dem kommer överleva, det visste han redan innan. Men kan barnet faktiskt ha en chans? Kommer Samantha kunna få ut det ur arenan? Han reser sig upp och tittar ut igenom fönstret. Nu kan man skymta huvudstaden långt där framme.

AWESOME!! (som jag redan sagt flera gånger xD)

Du skriver superbra

Oh, touché, jag som aldrig läser THG-FF's ;o

♥

Najjs!!!

HUr ska deT Gå?

Ska de överleva! Dör av längtan! Seriöst!

Men herregud, fyyyy, vad spännande! D: FORTSÄTT NU GENAST, SNÄÄÄÄLLA!! ♥

Nu kommer det ett kapitel snart *längtar ihjäl mig*