De 76:e mugglis spelen

förlåt...:/ Vill du kanske vara med i de 100:e mugglis spelen?

Jättebra och spännande kapitel som vanligt! Lite tråkigt att jag dog men nu kan jag ju sponsra istället! Heja Sirius Orion Black!!!

hehe tack!

Oj, tack så mycket. Ska göa mitt bästa jag lovar (fast jag kan inte påverka deeeeeet)

En oväntad final…

Marken var torr och hårt och det enda vatten som fanns höll på att torka ut. saganda insåg att det här hade varit spelledarnas plan. Det var tänkt att torka ut och att allt vatten skulle finnas vid ymmningshornet. Det var det som skulle föra ihop dem imorgon vid finalen. Årets spelledare hade varit duktiga med att passa tiden rätt så att finalen skulle infalla prick på sista dagen andra veckan. sagandasåg ut över det öde landskapet. Det var stort och på två andra ställen fanns det andra deltagare som förmodligen försökte gömma sig precis som hon. Hon hade lyckats blanda till lite lera som hon försiktigt kletat på hela overallen för att göra den lite mindre synlig. Hon tittade upp mot den stora himmelen. Solen var gigantisk och hettan var nästan outhärdlig. Plötsligt kände hon ett stick i vaden och så en liten grönaktig orm sakta ringla iväg när hon snabbt slängde ner en blick i marken. Hon började känna sig yr och upptäckte ganska snart att knäna svek henne.

*I kontrollrummet*
”Vem hade lagt ormen där?!” skrek bullen289 helt förtvivlat. Ingen ville kännas vid ormen så det förblev tyst bland resten av spelarrangörerna. bullen289 vankade av och an genom rummet och funderade på hur de skulle lösa det. ”Nu blir finalen tidigarelagt… Vi kan inte vänta de måste dö nu direkt…” Han fortsatte att oroligt röra sig i stora U-svängar runt i kontrollrummet. Det var knäpptyst och ingen visade tecken på att vilja bryta tystnaden heller.

Caty Delacour hörde ett skott. Nu var det final. Det var bara att döda. Hon hoppades för allt i världen att det var Sirius Orion Black som var död eftersom att hon visste att hon skulle ha svårt, eller rättare sagt SVÅRARE, att slå honom. Hon visste mycket väl att hon förmodligen inte skulle få veta vem det var som var död förrän hon stod öga mot öga med den andra. Hon kunde se i fjärran att en stor Zeppelinare anlände till arenan och även hur den plockade upp någon.

Sirius Orion Black kände efter i ryggsäcken. Han hade inget kvar. Varken vatten eller vapen. Han slöt ögonen och försökte koncentrera sig på vad han skulle göra. Vem det än var som han skulle möta nu så visste han att det skulle bli tufft. Allra värst om det blev Caty Delacour han skulle tävla mot.

Caty Delacour började gå mot ymmningshornet. Hon ville ha en strid nu och en blodig en! Hon kom fram och slog sig ner precis bredvid det enda vatten som fanns kvar nu. Någon gång under dagen så måste ju den återstående spelaren ta sig dit. Caty Delacour gjorde fumligt upp en eld med det mest rykande hon hittade, i form av enstaka grästuvor och strån som började komma upp igen efter branden. Det fanns även gott om bränt gräs som hon snabbt samlade ihop.

Sirius Orion Black såg den rykande elden och förstod direkt vem det var som väntade på honom. Caty Delacour. Visserligen visste han att han skulle bli ett lätt byte utan vapenmen tänkte ändå ge det ett ärligt försök.

Hon fick syn på honom. Han kom gående mot henne helt obeväpnad som om han bad om att bli mördad. Hon gick honom till mötes med bågen i handen. Hon skulle inte skjuta honom. Det skulle bli för lätt, inte ens kul längre. När de stötte ihop stod de först och såg på den andre som om de ville låta den andre börja. Caty Delacour tog chansen och drog smidigt upp en kniv ur fickan men stoppade genast ner den när hon såg att han inte tog upp något att försvara sig med. Hon höjde foten och sparkade ner honom så att han blev liggande på marken. Ögon en var stängda och han låg blick stilla. Caty Delacour lyssnade vaksamt efter kanonen men hon hörde inget. Hon vände sig förvirrat om och såg upp mot himlen. Hon hade vunnit varför blev hon inte hämtad?

Sirius Orion Black vaknade sakta till igen. Huvudet kändes tungt och något varmt och fuktigt rann ner från huvudet. En stor skärm låg ovanför honom och han insåg att det var en sponsorgåva. Han öppnade den snabbt och tog upp det enda han skulle ha användning för. Han kom ljudlöst upp på fötter och smög framåt. Han höll andan sista biten och när han bara stod någon meter ifrån Caty Delacour höjde han tyst spjutet och pressade det in mellan skuldrorna. Hon skrek till och föll slappt ihop på marken. Sirius Orion Black kände lättnaden sprida sig genom kroppen. Det var över.

Kanonen bevisade för honom att det var sant. Kroppen ville inte lyda längre och han föll ihop och blev liggande på marken. När han äntligen kände att han kunde kontrollera sig kravlade han bort till sponsor gåvan och lyfte försiktigt upp behållaren och tog ut innehållet. Flaskan med vatten som låg där i var slut efter bara ett fåtal sekunder. Han lyfte försiktigt upp brevet.

”Vinn för Alex stanleys skull!”
/Dina vänner i distrikt 8

Bilden som var med i gåvan såg han på länge och väl på innan han log och sa till kameran. ”Det har jag redan gjort!”

Döda:

VINNARE:


ETT STORT GRATTIS TILL DIG OCH JAG KAN NU AVSLÖJA ATT DU KOMMER ATT BLI HANDLEDARE I "100:E MUGGLIS GAMES"

Sen vill jag tack alla som har varit med! Det har verkligen varit något annorlunda och spännande som jag verkligen inte hade testat på om det inte vore för er! Så tack! Särskilt tack till alla ni som har skrivit peppande kommentarer, kommit med toppenbra idéer och ni som på annat sätt har fått det här att rulla på! Tack!

Så tack till:
Tonks_xD
Seriously
Incendio
DracoMalfoy1
Fairydust
Dini99
Sirius Orion Black
Hope"
kotte7
Nymfadora Tonks
Luna Chang
saganda
Oli123
Demilos
Alex Stanley
carolina01
Caty Delacour
Ginny Weasley99
JuliaE
M00NSTER
LouLol
ugglan Hedwig
TheWitch

ÅH jättebra kapitel alla kapitel ar varit sjukt awzome
Och tack själv för att jag fick vara med

Tack så jättemycket!

Jätte, jätte, jättebra kapitel!
Grattis, Sirius Orion Black! Jag undrar vem som skickade sponsor gåvan...veeem kan det ha varit...

varse längtar till 100:e mugglis spelen drar igång

Jag skulle också vilja tillägga att det har varit en ära att få vara med i ett helt fantastiskt Mugglisspel!