De 76:e mugglis spelen

ja, reagerade också på det och tack så mycket!


Tonks_xD
Seriously
Incendio
DracoMalfoy1
Fairydust
Dini99
Sirius Orion Black
Hope"
kotte7
Nymfadora Tonks
Luna Chang
saganda
Oli123
Demilos
carolina01
Caty Delacour
Ginny Weasley99
JuliaE
M00NSTER
LouLol
Ugglan Hedwig
TheWitch

Så tror att jag taggat alla Nu är det såhär att jag och Alex Stanley har ordnat ett mugglis games tillsammans så det skulle vara jättekul om ni ville joina!

Och till er som är kvar Vänta lite med att anmäla er eftersom att vinnaren kommer att få vara handledare Länk HÄR

Då har vi ÄNNU EN anledning att längta till nästa kapitel.

det är på väg har kommit bra bit på vägen

HÄRLIGT

Tror att det ska komma idag eller i morgon

*står här och storflinar över hela ansiktet*

Festmåltiden
saganda var säker nu. Seriously var död. Hon hade sett ansiktet på himlen förra natten.”Hör upp spelare! Vi kommer i eftermiddag att anordna en festmåltid vid ymmninghornet. Vi kommer att vara generösa värdar och vad ni än gör kom inte för sent…!” En stor klocka dök upp på himlen. Tickande sakta neråt sekund för sekund. saganda stirrade förvirrat på den och fick en obehaglig känsla av att något inte stod rätt till. Hon satte av mot ymmningshornet för att göra sig redo och spana på platsen.

M00NSTER stirrade på den stora klockan. Ganska snabbt förstod hon att det betydde något hemskt. Skulle hon gå eller inte? Förmodligen skulle det bli lika hemskt både och så tillslut fattade hon beslutet att stanna.

”Vi måste gå jag behöver nån typ av medicin!” argumenterade Sirius Orion Black med den motsträvige Alex Stanley. Alex Stanley bara skakade på huvudet. ”Jag tror att det är dags att vi fattar våra egna beslut nu” sa han stilla. Sirius Orion Black stirrade på honom och nickade tillslut. ”Då… ses vi” sa Sirius Orion Black men visste att det inte var sant och han vände på klacken.

Caty Delacour var övertaggad. En festmåltid var det bästa som kunde hända nu. Det fanns inga andra starka spelare kvar och hon skulle vinna nu. Hon intalade sig själv hela tiden att hon bara skulle gå dit och skjuta en pil genom dem så skulle det vara ur världen sen.

saganda skulle gå dit nu hon sprang snabbt fram till ymmninghornet och såg sig omkring. Vart skulle hon gå? Det fanns inget där. Hade de försökt lura henne? Nej, det trodde hon inte. Ett mekaniskt ljud hördes ovanför henne och hon kände hur någon lyfte upp henne.

Caty Delacourspanade på platsen ymmningshornet var i vägen för henne att se men hon vågade sig också fram till ymmninghornet när hon insåg att klockan började närma sig 0. Ett liknande mekaniskt ljud hördes även ovanför henne och hon lyftes upp i luften. Det blev mörkt och hon kände att hon sattes ner i något metalliskt. Ett lock sköts igen över henne och hon visste inte om det var en låda eller en bur. Det var tyst.

Sirius Orion Black stod vid ymmningshornet och såg sig förbryllat om. Det var ingen där. Var han den enda som skulle hit? Hade kanske Alex Stanley haft rätt trots allt? Ett mekaniskt ljud hördes och han lyftes upp i luften. Bara några sekunder senare satt han på ett kallt metallgolv i någon typ av bur.

Ljuset tändes och de tre deltagarna kunde äntligen se igen. De blinkade för att vänja ögonen vid det nya ljuset. Sirius Orion Black, Caty Delacour och saganda satt där och såg på varandra. De var instängda i gallerburar och ingen av dem hade en aning om vad som skulle hända. Två av burarna var tomma. Två deltagare var inte där.

Sirius Orion Black tittade förvirrat på de andra och på den nya omgivningen. De satt instängda i burar, i ett litet rum, inne på arenan. Klaustrofobin började nästan komma krypande när han insåg att de måste vara inne i ymmningshornet.

Ett stort fönster avslöjade för saganda att klockan hade gått till noll. Inget hände. Hon försökte andas långsamt och hålla sig samlad trots att skräcken höll på att ta över.

Caty Delacour var lugn. Hon hade för länge sedan räknat ut att de inte skulle dö. Inte alla. Det fanns 5 burar och 5 deltagare kvar. Det fanns alltså plats för alla. Alla kunde ju inte dö. Vad skulle det bli för mugglisspel om alla deltagarna dog när det var tre dagar kvar? Hon såg på de andra att de försökte dölja det faktum att de var livrädda och att de inte lyckades särskilt bra.

saganda ryckte till när bullen289 plötsligt kom åkande mot dem. Han kom som i sagor med en portal ovanifrån. ”1, 2, 3” sa han när han räknade spelarna. Han log självsäkert. ”som ni ser har ni nu kommit till festmåltiden” saganda stirrade på honom. Berätta, berätta mer! Tänkte hon tyst för sig själv. ”Här kommer fem bli… få se… färre” sa han och log överlägset. ”Ser ni den här fjärrkontrollen?” han väntade inte på svar utan fortsatte. ”När jag trycker på den här knappen… Så kommer alla där ute dö” Han behöll det självsäkra leendet på och såg på Sirius Orion Black när han sa det.

Tankarna var vända åt ett och samma håll. Alex Stanley. Vad hade han gjort? För Sirius Orion Black kändes det som att han mördat honom. Han skakade snabbt av sig tanken och insåg att de alla skulle dö. Någon gång. bullen289 såg på sin klocka och räknade högt ”3,2,1,0” knappen trycktes ner och han såg hur marken utanför började skaka och hur den förstördes totalt.

Alex Stanley var rädd. Marken skakade och den stora klockan på himlen blinkade hotfullt i rött. Han hade valt fel. Ett felaktigt val som kostade honom livet. Han satte sig ner och försökte ta skydd bakom en buske. Plötsligt flammade stora lågor upp och han kände hur de slickade hans skinn från alla håll. Han skrek. Smärtan var outhärdlig och just då ville han bara dö. Slippa smärtan. Slippa allt.

M00NSTER såg elden sprida sig snabbt emot henne. Hon såg förfärat på den och satte av bort från den. Hon såg sig gång på gång över axeln och varje gång hade den kommit några steg närmre henne. Hon skulle dö. Hon visste det. M00NSTER stannade upp och lät elden komma ikapp henne. ”Förlåt mamma och pappa” ropade hon till kameran innan hon lät sig slukas av elden.

Ett kanon skott tätt följt av ett annat avslöjade att det var över. Caty Delacour såg ut genom fönstret, det var helt öde. Träden och buskarna hade brunnit ner och allt som fanns kvar var lager av brun jord. De andra såg skärrade ut men Caty Delacour var likgiltig.

”Så då ska jag jag inte störa er mer” skrattade bullen289 ”Jag tänker släppa er i poängordning. Alltså den med sämst träningspoäng kommer att få gå först.”
saganda förstod vad det betydde. Hon skulle få gå ut där ifrån först. Med sin femma var det inte svårt för dem andra att övervinna hennes poäng. ”Så det betyder att du saganda får gå först” Hon nickade ”Du kan gå…NU!” sa han och släppte ut henne.

Sirius Orion Black var näst på tur. ”Du kommer att få gå alldeles straxt…” sa bullen289 medan han studerade sin klocka. ”Nu kan du gå” sa han och öppnade luckan.

Han såg på Caty Delacour. ”Du får vänta lite till efetrsom att du och Sirius Orion Black har nästan samma poäng” Hon suckade. Hon ville få gå nu hon ville ut och döda. Efter vad som kändes som en evighet fick hon äntligen gå.

DÖDA:

_____________________________________________________________________________
Det var det och ni som är döda får gärna vara med i mitt och Alex Stanleys nästa projekt 100:e mugglis games(kvartselkuvningen)

Jag lever fortfarande. Blir lika överraskad varje gång. Superkapitel. Jättekul att äntligen få ha läst det

tack!

Jag dog fint ^^