De 76:e mugglis spelen

Japp!
Så är det!

Just det!

(Tjena brossan!)

Hej, hej...
Kan du inte bara säga "hej" till mig?

Du var ju på gittarlektion har jag för mig.

Jaha, lägg ner det nu!

bullen289: När kommer nästa kapitel? Det ska bli sååååå spännande.

Har börjat på det men är inte riktigt klart...

OK! Jag lägntar..........

Blir väl att lägga upp det en gång till...
__________________________________________________________________________
Muttar
Branden fick självdö och det gick fort. Spelledarna var nöjda med vad de åstadkommit. En spelare var död.
*I kontrollrummet* ”Så vad sägs?” undrade bullen289 kaxigt. ”Är jag ett geni eller är jag?” De andra suckade ironiskt. ”Anino förbereder du några fina muttar?” frågade kärleksfullt. Det var tydligt att kärleken han hyste inte var till henne utan till muttarna. Anino nickade och satte igång.

”?” det var Sirius Orion Black som tilltalade honom. ”Varför räddade du mig egentligen?” Tystnaden runt dem hade varit olidlig när Sirius Orion Black bröt den. Alex Stanley ryckte lite lätt på axlarna. ”Antar att jag inte klarade av att se någon dö…” Sirius Orion Black nickade eftertänksamt. ”Men Incendio då? Hur klarade av du att döda henne?” Det dåliga samvetet sköljde över honom och han suckade högt. ”Jag vet inte” svarade han motvilligt. ”Jag tänkte inte och… det var ju inte meningen”

*I kontrollrummet* ”Perfekt!” ropade bullen289 lyckligt ”Den är perfekt! Vad har den för egenskaper?” fortsatte han ”De är programmerade att förfölja dess mördare” svarade Anino. ”Ah… Vilket borde betyda att vissa kommer bli mer förföljda än andra… De starka som är kvar kommer att få det tufft” Anino sträckte självsäkert på sig ”men vad kommer hända med de som inte har en mördare? Eller har en mördare som är död?” Anino log hemlighetsfullt.

Caty Delacour hörde ett fruktansvärt morrande ljud som av minst 10 av de elaka hundarna som funnits hemma i nian. 6 gigantiska huvuden tittade fram på henne mellan träden. Hon ryckte till. Caty Delacour stirrade förfärat på odjuren och drog snabbt fram pilbågen och laddade den. Djuret stirrade föraktfullt på bågen innan hon sköt. Pilen genomborrade odjuret och det krympte ihop och förvandlades till JuliaE. Hon låg där hjälplös och skakande. De återstående tre huvudena stod beskyddande över hennes kropp.

Oli123 hade vid ungefär samma tidpunkt upptäckt tre stora huvuden som stirrade på dem. ”M-M-M-M00NSTER? Vad är det där?” frågade oli123 med darrande röst. ”Vad för något?” undrade M00NSTER oberört. ”De-Det där!” ropade oli123 skräckslaget. En stark vindpust från odjurets mun fick sakerna i lägret att flyga. Oli123 tog förfärat upp sin kniv och kastade den med darrande händer mot besten. Kniven var inte särskilt väl riktad men träffade ändå i benet på besten. Odjuret sjönk ihop under ett förfärligt brummande och kvar låg Seriously. Hon skrek, hon hade ont. Kniven som oli123 kastat mot henne satt kvar i benet. Oli123 såg förfärat på henne där hon låg.

___________________________________________________________
Det var det blev ganska kort
Så vad tycks?

Bra!

bra