Mintygirl89
Elev
|
Åh, vilket underbart kapitel! Och James lyckades ta sig in i tjejernas sovsal! Hm... det är konstigt att det gick.
Spoiler från femman,
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ron kunde inte ta sig in i tjejernas sovsal, när han ville tala om för Hermione vad som stod på anslagstavlan ang. Dumbledores Arme. Då omvandlades trapporna till en rutschkana!
Ja, ja. Nog om det.  Och julstämningen finns. Oh, och Lily och James ska spendera tid tillsammans på lovet! Och Remus lånar ut sin jacka till Bel! ♥♥♥♥♥
Något säger mig att Amors pilar finns i luften.  Ska bli otroligt trevligt att läsa vidare om deras relation. För som jag nämnt tidigare, känns det som det är mer än bara vänskap för dem. Fast då kan det ju vara ett dilemma, när det gäller Sirius. 
Ett litet tips:
“Vad fick du, Tess?” frågade jag och hon kollade på oss med tårar i ögonen. I handen höll hon ett brev.
“Em skickade ett brev”, sade hon och brast i gråt. Vi kröp till henne och kramade henne, alla tre med den sedan september tomma sängen i tanken, men innan ögonblicket ens var över flög dörren upp.
Om du ser det röda ordet, så är kolla ett talspråk, så byt ut det mot ett annat.
“Vad fick du, Tess?” frågade jag och hon tittade på oss med tårar i ögonen. I handen höll hon ett brev.
“Em skickade ett brev”, sade hon och brast i gråt. Vi kröp till henne och kramade henne, alla tre med den sedan september tomma sängen i tanken, men innan ögonblicket ens var över flög dörren upp.
Eller:
“Vad fick du, Tess?” frågade jag och hon såg på oss med tårar i ögonen. I handen höll hon ett brev.
“Em skickade ett brev”, sade hon och brast i gråt. Vi kröp till henne och kramade henne, alla tre med den sedan september tomma sängen i tanken, men innan ögonblicket ens var över flög dörren upp.
Jag undrar vad som stod i brevet, eftersom Tess får tårar i ögonen. Vi får kanske veta det i framtiden.
Superbra kapitel som sagt.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
5 okt, 2023 06:57
|
Avis Fortunae
Elev
|
8 okt, 2023 20:50
|
Leoney
Elev
|
Det går bra det här med specifika dagar... jag siktar på ett kapitel i veckan iallafall, haha!
Mintygirl89
Spoiler:Tryck här för att visa!I femman är det så ja, men jag tänker att antingen är James bra på att smita förbi regler eller så har det förtrollningen lagts in i efterhand!
Finns risk för dilemma tyvärr, men jag ska inte spoila! 
Tack för tipsen ♥ Jag älskar din nya profilbild!
Avis Fortunae
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack ♥ Sirius ja... stackaren. Hoppas du tycker om nästa kapitel också! ♥
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 14 - Kyla
Slottet var täckt av den kalla januarisnön som sken i gyllene från solnedgången när jag och Darcy återvände till Hogwarts. Sjön gnistrade av is och Förbjudna Skogen, trots dess hemskheter som vilade bakom träden, verkade fridfull i vinterlandskapet. Promenaden från Hogsmeade var däremot tung i den djupa snön och tog mycket längre tid än vad den hade gjort i september. Vi hade inte med oss stora koffertar nu dock, bara mindre väskor som täckte lovets behov.
“Så”, flåsade Darcy. Vi var på väg uppför sista backen innan skolans grindar. “Taggad på sista terminen?”
“Inte det minsta”, svarade jag mellan andetagen. Man skulle kunna tro att trapporna på Hogwarts gav en bättre kondition, men uppenbarligen inte. “Jag är glad att vara tillbaka, definitivt, jag har saknat det och alla mina vänner, men det kommer bli intensivt nu. Och jag vill inte ta examen. Hur känner du?” Darcy var tyst en stund.
“Jag är också glad över att vara tillbaka. Men det går så snabbt, halva mitt tredje år är redan förbi. Och med det har jag bara halva tiden kvar på Hogwarts.”
“Du växer upp så snabbt. Jag minns det som igår när du började ditt första år”, svarade jag och försvann i mina tankar. Min magkänsla över att skolåret närmade sig sitt slut var inte bra.
“Kan vi prata om något annat?” frågade Darcy efter ett tag och jag höll med.
“Träffat någon söt?” Jag knuffade henne lite i sidan och hon snubblade nästan i snön.
“Hallå!” Hennes röst bröts och hon böjde sig ner, av det jag trodde var skratt, men när hon ställde sig upp igen fick jag en snöboll på mig. Jag stannade till i chock, vände mig långsamt mot henne och svarade med en snöboll som prickade henne rakt i bröstet. Snöbollskriget varade i några minuter innan vi sjönk ihop i snön, utmattade.
“Det har jag faktiskt.” Hennes röst var spänd. “Jag spenderade juldagen med henne, när ni hade bal.” Hon sneglade på mig när hon tystnade, väntade på en reaktion.
“Jag är inte förvånad”, skrattade jag och spänningen i luften försvann. Det Sirius hade sagt innan julbalen dök upp i mitt huvud. Det förklarade varför han och Darcy kommit varandra så nära. Jag tog hennes hand.
“Det är lugnt, Darcy. Jag är helt okej med det. Det är bara att två personer har kommit ut till mig de senaste veckorna, och jag är lättad att du känner dig säker med mig.” Darcy nickade.
“Så han kom äntligen ut till er.” Min tur att nicka.
“Hur länge har du vetat?”
“Ett år.”
“Oj”, sade jag och vi satt tysta tills kylan från den blöta snön började krypa sig genom våra kroppar. Det dåliga samvetet för att jag inte sett Sirius faktiska identitet blandade sig med kylan, men vi ställde oss upp och kämpade oss sista vägen till slottet. Det var inte långt men vi var förmodligen bland de sista att anlända. Små grupper med elever hade passerat oss under tiden vi satt ner och solen hade nästan gått ner, så att skynda sig verkade som det bästa alternativet.
McGonagall mötte alla elever vid entréhallen, precis som i september, och såg till att alla kom tillbaka, tryggt och säkert. Slottets insida var precis som vi lämnade det, förutom att juldekorationerna var bortplockade. Tavlorna på trapphallens väggar pratade som om de inte träffats på hela lovet och deras gammalmodiga småprat var en välkommen distraktion från mina egna tankar. I uppehållsrummet hittade vi Remus och Peter vid eldstaden, som sprakade av liv och värme, som alltid. Jag kramade dem båda och satte mig ner medan Darcy försvann till sin sovsal.
“Hur har ni haft det?” frågade jag och lutade huvudet mot Remus axel. Jag hade saknat honom.
“Okej”, svarade Remus, men det lät som att något mer låg på tungan. “Pälsnätterna var värre än vanligt, dock. Jag kommer inte ihåg något, det gör jag aldrig, jag har bara den känslan att det blir värre utan er.” Jag hummade till svar och kramade hans arm.
“Hur har du haft det Peter?” frågade jag efter några minuter.
“Nyår var ganska bra faktiskt”, svarade han. “Vi kunde åka till farmor, vi visste inte om vi ens skulle kunna göra det. Hon är ju mugglare.”
“Jag är så glad för dig”, log jag, men innan vi kunde fortsätta konversationen avbröts vi av dörren som slogs upp. Lily och James klev in, med rosiga kinder och händer ihopklaffade. Några sekunder senare klev Sirius in med rasande ögon. Turturduvorna verkade inte ha lugnat sig under de två veckorna vi inte hade sett dem.
“Bel! Jag har saknat dig så mycket!” Lily kom fram till mig och drog upp mig för en kram.
“Jag har saknat dig också Lily”, skrattade jag och besvarade hennes kram. Sirius dumpade ner på min plats i soffan i några sekunder, men ställde sig nästan genast upp igen och gick rakt till sovsalen. James följde honom med blicken.
“Ignorera honom”, sade han. “Han har varit så hela lovet. Vet inte varför.” Han tog Lilys hand igen och de satte sig i fåtöljen, James first med Lily i sitt knä.
“Kan inte lista ut varför”, muttrade Remus så bara jag och Peter hörde när de började kyssas.
 Amicis
10 okt, 2023 16:53
Detta inlägg ändrades senast 2024-01-12 kl. 18:11
Antal ändringar: 1
|
Avis Fortunae
Elev
|
Ett riktigt terminsstart-kapitel... och nu börjar mer och mer klarna kring allas känslor. Darcy verkar harmonisk, men Sirius är av någon anledning rasande - är verkligen turturduvorna den enda anledningen? Har Sirius romantiska känslor för någon och i så fall vem? ❤️
Bel har ingen bra magkänsla inför examen och läsårets slut. Det som borde vara en rolig (om än arbetsam) studenttid. Mörkret kryper närmare... och spänningen stiger. Ser fram emot nästa kapitel!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
11 okt, 2023 05:18
|
Mintygirl89
Elev
|
Först vill jag bara tacka att du gillar min profilbild. Kändes som det var dags att byta.
Nu till kapitlet: Avis Fortunae har rätt i att Sirius verkar rasande av någon anledning som vi får veta i framtiden. 
Bels magkänsla är inte bra, och det känns som dramatiken kommer att stiga. Får hoppas vi får veta det så småningom.
Lite tips.
“Kan vi prata om något annats?” frågade Darcy efter ett tag och jag höll med.
Ta gärna bort den röda bokstaven, så det låter bättre när man läser texten högt.
“Kan vi prata om något annat?” frågade Darcy efter ett tag och jag höll med.
Håller ögonen öppna inför nästa kapitel.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
12 okt, 2023 08:29
|
Leoney
Elev
|
Hejhejhej!
Nu var det längesedan sist. Jag har inte glömt er, jag lovar, det är bara det att jag går tvåan i gymnasiet (vilket ju är extremåret) och har haft en hel del struggles i vardagen. Dessutom är kapitel 15 ett lite jobbigare kapitel, som inte bara utspelar sig exakt denna tiden på året utan även innehåller liknande saker jag haft med mina vänner de senaste månaderna. För kännedom mår jag bra och allt är som det ska nu!
Avis Fortunae
Spoiler:Tryck här för att visa!Detta kapitlet kanske kan få det att klarna ännu lite mer, eller så gör det allt lite mer förvirrande? Vi får se
Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Allt kommer klarna i sinom tid, jag lovar!
Tack för tipset, såna småsaker är lätta att missa!
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 15 - Uppbrott
Terminens första två veckor var inte att leka med. Inga välkomnanden eller långsamma återhämtningar, utan pang på arbete. Jag och Lily hade fått extra timmar i försvar mot svartkonster, vi som hittills hade lyckats med kroppsliga patronusar, så att i alla fall några av oss skulle lära sig kommunikationspatronusen. Än så länge hade ingen av oss lyckats och killarna jobbade fortfarande med sina vanliga patronusar. Hela gruppen satt i biblioteket med näsorna i studierna och Lily släppte ur sig en frustrerad suck. Hon satt gömd bakom ett stort pergamentark med professor Baileys lilla, finstilta handskrift eftersom kommunikationspatronusen inte fanns i några böcker. Så vitt vi visste var Dumbledore formelns skapare, specifikt för ordern. Lily lade ner pergamentet och ställde sig upp.
“Jag behöver en toapaus”, sade hon med en odiskret blick mot James. Hon lämnade biblioteket och några minuter senare försvann även James med samma ursäkt. Resten av oss suckade i kör.
“Kan de inte bara låta bli?” sade Sirius.
“Kom igen”, svarade jag. “Det är inte så illa. Än. De är nykära.” Jag försökte låta positiv men det blev svårare och svårare. De hade betett sig så ända sedan vi kom tillbaka efter lovet och Sirius var nära brytpunkten, det var inte svårt att se. Han hade varit fast med dem hela lovet och berättade så fort han fick chansen hur trött han var på dem.
En vecka senare hade ingenting förändrats. Lily och James prioriterade bara varandra, hamnade efter i ämnen, dök inte upp till extratimmarna och resten av oss försökte ignorera dem så mycket som möjligt. Jag och Lily hade dock, tack och lov, en inplanerad tjejkväll bara vi två i Hogsmeade, något vi gjorde då och då för lite egentid utan killarna. Jag var dock orolig att hon skulle glömma bort det, eftersom hon knappt kom ihåg någonting om oss andra längre. Kärleken är fin, men inte när den tar ens bästa vän ifrån en.
“Ses vi fortfarande på lördag, Lily?” frågade jag vid frukosten. Hon var upptagen med att matas av James och hummade bara till svar, men insåg att jag faktiskt pratade med henne och vände sig mot mig.
“Förlåt, vad sa du?”
“Ses vi fortfarande på lördag?”
“För vad?” Jag suckade.
“Vår tjejkväll i Hogsmeade.”
“Såklart!” sade hon och vände sig mot James igen. Jag hade aldrig sett honom så tagen, inte ens när han fick en kvastkäpp av det senaste märket.
Lily sa att hon skulle komma. Det gjorde hon inte. Sirius hade redan passerat gränsen och skrikit på James för att han inte sett var Sirius gått igenom, hans identitetskris, hans tragglande, bara för att James varit upptagen med ‘någon tjej’. Resten av oss hade hört hela bråket och när han yttrade de orden hade Lily tystnat. Sirius älskade henne som vän, men inte när hon tog hans bästa vän ifrån honom. James var hans liv.
Och nu var det min tur att få nog. Jag hade väntat i uppehållsrummet i två timmar, hopplöst förväntat mig att Lily skulle ha någon form av vänskapligt medvetande kvar, men tydligen inte. När klockan slog sex marscherade jag ut från uppehållsrummet, fast besluten att hitta henne och kräva en förklaring. Jag var hennes bästa vän och hade gjort ingenting annat än att stötta henne. Jag förtjänade en förklaring, men när jag nådde femte våningen sprang jag in i henne. Bokstavligen.
“Där är du ju! Vart fan har du varit?” utbrast jag. Hennes blick fylldes av skuld.
“Jag är så ledsen Bel! Förlåt! Jag tappade bort tiden!” Rösten var full av ånger. “Vi kan gå nu, jag lovar. Jag är din hela kvällen.”
“Okej då”, muttrade jag. Oavsett hur arg jag var ville jag ha tiden med henne. “Hämta din kappa, jag väntar här.” Hon försvann snabbare än snabbt och kom tillbaka några minuter senare men sin jacka och halsduk.
“Kom igen”, sa hon och vi begav oss ner för trapporna och ut genom grinden, mot Hogsmeade. Snön låg fortfarande på marken men temperaturen hade gått upp, så den skulle förmodligen smälta bort snart. Jag älskade snö och kylan, men vid det här laget var den tröttsam så våren var mer än välkommen.
Tre Kvastarna var full av häxor och trollkarlar, liksom varje lördagkväll. Vi ställde oss i kön och kollade på menyn, även om vi memorerat den sedan flera år tillbaka.
“Honungsöl för dig med?” frågade Lily.
“Japp”, svarade jag. “Allt annat är för starkt för mig.” Vi kom fram till disken och madam Rosmerta välkomnade oss.
“Honungsöl?” frågade hon. Vi nickade och betalade, men istället för att leta upp ett bord satte vi oss i baren bredvid disken. Det var ganska mysigt att se Rosmerta och hennes anställda arbeta och förbereda drinkar och maträtter. Vi fick våra öl, men halvvägs igenom dem ställde Lily sig upp.
“Jag måste gå”, sa hon. “Jag lovade James att jag skulle träffa honom vid åtta.” Och med de orden var hon borta, och allt hon hade lämnat kvar var en halvtom honungsöl och en sårad mig. Det var sista strået, intalade jag mig själv, men jag visste att jag skulle ge henne fler chanser. Det slutade alltid så.
Men några dagar senare hände det igen. Hon försökte lämna mig för att träffa James, men innan hon hann smita iväg fick jag tag i hennes arm.
“Du måste skämta”, sa jag. “Jag fattar verkligen hur Sirius känner nu. Jag skulle sagt det tidigare, men jag trodde att du bara var nykär. Men nu har det gått mer än två månader, Lily. I mer än två månader har du ignorerat oss, mig, både du och James har lämnat oss helt! Ni ser inte oss längre. Jag är okej med att ni är tillsammans, jag är så glad för er, Lily, det är jag verkligen, men jag orkar inte längre. Du är min bästa vän, men jag börjar tvivla på om det verkligen är tvåsidigt längre. Sirius har gråtit, gråtit, för att James bara har lämnat honom. Vi kämpar och tragglar varje dag med en massa skit, allihop, men ni två bara struntar i att ens se det eller bete er respektabelt och-” Jag var nära gråten nu. Lily såg helt förstörd ut, öppnade munnen som för att säga något, men jag var inte klar.
“Jag älskar dig, Lily. Det gör jag verkligen. Men jag kan inte bli lämnad och tagen för givet såhär om och om och om igen. Jag trodde verkligen att det skulle bli bättre om jag lät tiden gå. Men nu är jag inte säker längre.” Jag pausade, väntade på hennes svar. Jag visste inte om jag var ledsen eller rasande. Förmodligen både och. Varje känsla jag någonsin känt knöts ihop till ett stort trassel i min bröstkorg.
“Er skit?” sade hon långsamt. “Du är ett halvblod. Du är inte i fara. Du måste inte oroa dig varje dag att du eller din familj ska bli mördad! Torterad! Jag har äntligen lite lycka och ro. Och ja, jag verkar kanske lite upptagen för stunden. Men jag bryr mig inte. Jag trodde verkligen att du, av alla människor, skulle förstå att jag kommer finnas där för dig när jag måste. Men just nu prioriterar jag mig själv. Jag vet inte om jag överlever utanför de här väggarna. Jag vet inte vad som kommer hända mig när jag inte längre kan återvända till Hogwarts trygghet. Så ja, jag är kär och det är allt jag bryr mig om, för det gör mig glad. Och om du inte inser det kanske du ska hålla dig borta från oss.” Och med de orden försvann hon. Igen. Hennes ord lämnade djupa sår och de blödde genom mina ögon. Gråten hade till slut kommit och tårarna smetade ut bläcket på pergamentpapprena på bordet. När jag hörde dörren smälla igen begravde jag ansiktet i händerna och bröt ihop.
Amicis
12 jan, 2024 18:10
|
Mintygirl89
Elev
|
Underbart kapitel! Oj, det var mycket känslor inblandat! Både Sirius och Bel känner sig övergivna av sina respektive vänner. Bara för att Lily och James har funnit varandra! Och det är kanske bra att de hittat kärleken.. Men det är ju dumt om Bel känner sig försummad. Detsamma gäller Sirius. Oj, han har gråtit.
Hur ska detta gå? Nu på slutet bröt Bel ihop. Vi får se hur det går. Kanske Remus kan hjälpa dem? Han är ju klok och kanske har goda råd att komma med. Man kan ju alltid hoppas det. För just nu tror jag både Lily, Bel och Sirius mår dåligt. James är jag lite osäker på.
Den som läser, får se!
Som sagt, superbra kapitel!
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
13 jan, 2024 08:02
|
Avis Fortunae
Elev
|
18 jan, 2024 05:19
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen