Vänner för livet... eller? [SV]

MEEEER!

Kom igen nuu det är jättetråkigt att vänta på dina bra kapitel

LILY EVANS OM DU INTE GÖR DET GÖR VI SOM MED LUNA 1!!!...(Se hugo weasleys femte år)

Nej snälla det tog så mycket tid..och plats

Ja, kanske, men ändå! VI KRÄVER MEEEEEEER!

jaa, snälla bara vi slipper moldys skrivlust

Hehe, jag börjar iaf. Men innan jag kommer tillbaks från träningen, ska det finnas ett kapitel här!

Sry att det inte har kommit mer, men det har varit ett fel på datorn jag har skrivit på. Här kommer iallal falla mera!!

Titel: Hem och bort igen Del 2
Språk: Svenska med lite engelska
Antal kapitel hittills: 3½
Färdigskriven: Noppe!

De kunde väl inte släppa in Katie här? Nej, jag insåg att det måste vara en sköterska, för jag kände inte igen henne. Hon log när hon såg på mig.
”Jag ska bara lösa upp din kroppslåsnings förtrollning så kan du gå hem sen. Jag såg chocka på henne. Släppte de iväg mig? Okej, det måste vara något konstigt här. Jag såg mamma och Harry utbyta irriterade blickar, men låtsades inte om det. Jag kände mina nerver och lämmar lösas upp och plötsligt kände jag att jag kunde röra mig igen. Jag sträckte försiktigt på mig och när den höll log jag och skuttade upp. Tydligen lite för snabbt, för jag snubblade när jag landade på golvet. Jag föll som tur var rakt in i Harrys starka armar och när jag tittade upp på honom log han. Vi gick snabbt ut ur salen och han sa:
”Ginny, vi har bestämt att jag inte får släppa dig ur sikte tills vi hittat Katie. Du ska alltså få bo hos mig igen.” Han log när han sa det där sista. Någon stans hörde jag mamma fnysa, men jag koncentrerade mig inte på det, för hans leende var det ända i världen som jag brydde mig om. Vi transfererade os till Grimaldiplan och gick sen in i nummer 12.
”Gin, du borde vila dig.” Sa Harry när han såg mig gäspa. Jag nickade bara trött. Jag gick inte in i sovrummet, utan in i vardagsrummet. Harry följde efter mig med mamma tätt i hälarna. Charlie hade transfererat sig hem till Kråkboet. Harry satte sig och jag lade mig med huvudet i hans knä. Mamma fnös igen och åter igen brydde jag mig inte. Jag slöt ögonen och andades tunt. Jag hörde mamma mumla lite och Harry svara, men vad de pratade om kunde jag inte höra. Jag sjönk sakta in i drömmarnas värld men vaknade snart. Jag hade inte öppnat ögonen och jag andades fortfarande tungt, men jag hörde röster. En kvinnas och en mans.
”Hon måste få veta!” Mannens röst var låg men upprörd, och jag kunde känna igen den var som hälst. Harry Potter.
”Nej, det är min dotter och jag bestämmer över henne!” Kvinnans röst var gäl och jag kände igen också den, mamma, ”Hon ska inte få veta att de var tvungna att…” Hennes röst blev lägre.
”Ginny är myndig! Hon får bestämma själv!”
”Men... men… jag kan inte tillåta! Hon skulle bli rädd!” Hennes röst var nästan gråt färdig, men jag kunde inte låta bli att bli irriterad. Vad var det jag inte fick veta? Pratade de lågt för att reta mig? Jag ville bara skrika ut att jag tyckte som Harry, men de fick inte veta att jag var varken.
”Ginny är modig, hon klarar det!” Jag blev varm i magen av att höra att Harry tyckte att jag var modig och att jag skulle klara sanningen, hur hemsk den än må vara. Mamma andades in djupt och jag förstod att de inte skulle prata mer om den saken så jag började försiktigt sträck på mig. När jag öppnade ögonen såg allt vanligt ut, inte alls som om de just bråkat. Nej, båda log strålande mot mig. Jag log tillbaka.
”Är du hungrig?” Mammas röst var inte längre gäll eller gråtfärdig, men inte heller naturlig. Den var spänd. Jag nickade och reste mig upp, den här gången långsamt så att jag inte skulle ramla. Jag hörde hur Harry kvävde en fnissning. Jag låtsades inte om det utan gick bara in i köket. Mamma kom efter mig. Men när vi var framme var redan Krake i färd med att bre smörgåsar och koka te. Honom hade jag glömt. Jag log mot honom och satte mig på en stol.
”Jasså fröken är tillbaka.” Krakes röst var entonig. Jag låtsades inte om det utan sa istället:
”Ja, det är jag.” Och han gjorde en liten grimas. Jag hörde att Harry kom in i rummet och han satte sig bredvid mig. Mamma satt redan mitt i mot mig. Krake serverade oss mackor och te och vi satt där, utan att prata i en halvtimma säkert innan mamma öppnade munnen.
”Det är nog bäst att jag transfererar mig hem nu så att Arthur inte får vänta på maten.” Jag nickade och kramade henne men Harry nickade bara. Hon gick ut genom dörren utan att väcka mrs Black. Jag log åt minnet av tavlan.
”Jag går upp och lägger mig.” Jag log åt Harry förvånade blick och gick upp. När jag passerade hallen gick jag extra försiktigt och gick sedan upp till Sirius gamla rum där jag oh Harry sovit dagarna innan jag blev attackerad. Jag gick in och andades in Harry doft. Jag gick fram till fönstret. Min spegelbild mötte mig, men det var något mer med bilden på rummet. Plötsligt kom en ensam skugga ut ur mörkret och jag snurrade snabbt runt. Ingen där. Jag vände mig till höger och möttes av ett par röda ögon. Plötsligt hände allt så snabbt. Jag kände att någon grep tag i min midja, och drog min förstelnade kropp mot fönstret. Jag fick inte ur mig ett ljud, och plötsligt föll jag ner, ner och ner. Inte som när jag blev träffad av alla förhäxningarna utan på riktigt, men jag fångades upp på marken. Jag han inte se av vem förens det kändes som om jag blev tryckt igenom en gummislang.


Hoppas ni gillar det Ska fösöka uppdatera så fort som möjligt!

JAA! SUPERDUPERAWESOME!